tillbaka till det där med perspektiv
jag slutar aldrig med
"hade jag hört detta för en månad sen hade jag aldrig trott det var sant"
ang. nåt som har hänt.
dags att sluta upp med det kanske och inse att det mesta kan hända.
och faktiskt händer.
ett till hjärta krossat i min närhet.
jag vet inte riktigt how to handle it.
jag blir bara så trött på att folk inte har vett nog i sig att sköta det snyggt.
även om det aldrig är lätt..
en helg till har gått.
vi for in till karlstad igår.
det var en dag med mycket fniss.
mestadels eftersom man vår så himla trött.
det är lite som om tröttheten leker jage med kroppen.
jag förstår inte det där med att gå runt i en evig trötthetskänsla.
tröttsamt är vad det är.
men efter en ganska omtumlande vecka, kanske inte för mig, men de i min närhet,
känns det som om man fått lite perspktiv på vad man kan klaga på och inte.
- det sjuka är ju bara att det där perspektivet tappar man ju efter en vecka,
och hamnar tillbaka på ruta ett igen.
det är en som vill åt min dator.
den andra är ledig,
men det var nåt som inte funkade som det skulle.
jag brukar använda den andra,
men av samma anledning som henne valde jag denna då den var ledig när jag kom.
jag sa vänligt att jag kommer sitta ett tag till, men att jag snart är klar.
hon svarade - javisst, stressa inte.
men nu går hon runt här bakom mig.
framochtillbaka och i cirklar och golvet knarrar.
är det nånting som är stressande så är det väl just ett sånt beteende.
gå ut i solen och ta en nypa luft istället för att gå här och trampa.
åter till det där med perspektiv..
dags för den stora dammsugningen snart då.
dammsugaren på vår våning har vart paj,
så nu har jag lånat den från det undre planet och ställt den på rummet.
det är kul att vi haft tre fungerande och nu är det bara en kvar. jess.
buss o kran
- hannu
"hade jag hört detta för en månad sen hade jag aldrig trott det var sant"
ang. nåt som har hänt.
dags att sluta upp med det kanske och inse att det mesta kan hända.
och faktiskt händer.
ett till hjärta krossat i min närhet.
jag vet inte riktigt how to handle it.
jag blir bara så trött på att folk inte har vett nog i sig att sköta det snyggt.
även om det aldrig är lätt..
en helg till har gått.
vi for in till karlstad igår.
det var en dag med mycket fniss.
mestadels eftersom man vår så himla trött.
det är lite som om tröttheten leker jage med kroppen.
jag förstår inte det där med att gå runt i en evig trötthetskänsla.
tröttsamt är vad det är.
men efter en ganska omtumlande vecka, kanske inte för mig, men de i min närhet,
känns det som om man fått lite perspktiv på vad man kan klaga på och inte.
- det sjuka är ju bara att det där perspektivet tappar man ju efter en vecka,
och hamnar tillbaka på ruta ett igen.
det är en som vill åt min dator.
den andra är ledig,
men det var nåt som inte funkade som det skulle.
jag brukar använda den andra,
men av samma anledning som henne valde jag denna då den var ledig när jag kom.
jag sa vänligt att jag kommer sitta ett tag till, men att jag snart är klar.
hon svarade - javisst, stressa inte.
men nu går hon runt här bakom mig.
framochtillbaka och i cirklar och golvet knarrar.
är det nånting som är stressande så är det väl just ett sånt beteende.
gå ut i solen och ta en nypa luft istället för att gå här och trampa.
åter till det där med perspektiv..
dags för den stora dammsugningen snart då.
dammsugaren på vår våning har vart paj,
så nu har jag lånat den från det undre planet och ställt den på rummet.
det är kul att vi haft tre fungerande och nu är det bara en kvar. jess.
buss o kran
- hannu
Kommentarer
Trackback