i heart värmland

hade inte trott jag skulle falla så lågt.
men delar av mig numera befinner sig i värmland.
belive it or not, men efter att ha tillbringat snart ett år däruppe har stället fått en plats i hjärtat.

ransäter belongs to me. or parts of me at least.


vi fick träffa den lilla, otroligt vackra flickan igår.
jag har aldrig hållt i nåt så litet barn förr.
knappa 3 kg. inte mycket att bära i där.

mattias första reaktion
- nu känns ju mikael genast så mycket större.

och det bringade oss allihop ett gott skratt.
klyschigt. men sant.
och visst är det inte nån hemlighet att klichéer ligger nära hjärtat de också.


om några timmar far jag tillbaka.
för att komma hem i veckan igen,
för att åka tillbaka än en gång.

peace


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback