det där med att klaga då va

kroppen börjar acceptera mat igen.
ibland, eller kanske mest när den känner för det..
men det är ju alltid en bit på vägen,
det är så lätt att vilja så mycket, så fort.
jag sover nätterna igenom och mår avsevärt bättre.
thank god!

lördagnattens klagande på småsaker gjorde mig så sjukt irriterad i efterhand.
hur jag efter en sån kväll kunde med att klaga på mitt hår, och andra småsaker.
det negativa tänket är farligt.
farligt att ens börja tillåta sig tänka i de banorna.

hade sån rolig otur i tisdags, det var som om allt skulle gå fel.
tur då att jag inte hade bråttom.
först missar jag en buss på förmiddagen, sen hoppar jag på fel.
haha sammanlagt den dagen åkte jag buss 4 timmar.
fatta vad sjukt.
på kvällen är min danslärare sjuk -  jag har alltså åkt in i onödan.
då jag sammanfattade dagen för min familj skrattade alla så de fick ont i magen.
och de nära kommer med de alltid så värmande orden
'hanna, sånt händer verkligen BARA dig'
haha tack vänner.

igår kom vändningen.
allt flöt på.
trodde jag skulle missa bussen - som väntar in mig. score!
hann matcha idus besök.
dansen flöt på den med.
och den lille är numera 16. yey!

innan  jag beger mig mot eftermiddagens hiphop och date med kakan.
ska jag försöka få i mig dagens första måltid och hoppas det går bra!

buss o kran

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback