din trofasta kärlek
klockan ringde 5.20 imorse.
jag brukar förbereda mig mentalt hela veckan inför såna tidiga mornar.
tur i oturen att det var en tisdag nu, så man slapp många dagar i förberedelse..
på cykeln till jobbet (btw, svinkall morgon) funderade jag kring det lilla,
som så lätt blir så stort.
vet inte om man känner att man lever som mest, eller minst såna här dagar.
man är så trött att kroppen, medvetandet befinner sig långt bort från den man faktiskt är.
tankeverksamheten förminskas och blir.. konstig.
samtidigt är det kanske då man känner som mest att man faktiskt lever.
eller jag vet inte.
vi sjunger om trofast kärlek.
som aldrig tar slut, som är ny varje morgon.
tillbaka till det där med skörden vänner.
tror vi på den trofasta kärleken in i slutet,
trots att skörden känns onårbar?
eller har vi inte tålmod nog att invänta skörden?
imorn ska jag fara hem till chriss.
fantastiskt att vi fann varann.
eller fann och fann, vi hade nog inget val,
men det är det som är så underbart!
det ovalbara kan bara bli så rätt.
att vi bara råkar vara de käras närmsta.
vi har gått bredvid varann (från och till bör tilläggas) i tio år nu.
till helgen blir det tid att go by train. igen.
sj lever på oss.
surt bara att det inte känns ömsesidigt..
det blir en tripp uppåt, in i skogen.
gamla skolan, gamla klassen, vänner.
fest på logen - ni hör ju lantkänslan, but how we love it!
for sure.
jag försöker tänka att det är tålamod som saknas.
eller?
pussiluss!
jag brukar förbereda mig mentalt hela veckan inför såna tidiga mornar.
tur i oturen att det var en tisdag nu, så man slapp många dagar i förberedelse..
på cykeln till jobbet (btw, svinkall morgon) funderade jag kring det lilla,
som så lätt blir så stort.
vet inte om man känner att man lever som mest, eller minst såna här dagar.
man är så trött att kroppen, medvetandet befinner sig långt bort från den man faktiskt är.
tankeverksamheten förminskas och blir.. konstig.
samtidigt är det kanske då man känner som mest att man faktiskt lever.
eller jag vet inte.
vi sjunger om trofast kärlek.
som aldrig tar slut, som är ny varje morgon.
tillbaka till det där med skörden vänner.
tror vi på den trofasta kärleken in i slutet,
trots att skörden känns onårbar?
eller har vi inte tålmod nog att invänta skörden?
imorn ska jag fara hem till chriss.
fantastiskt att vi fann varann.
eller fann och fann, vi hade nog inget val,
men det är det som är så underbart!
det ovalbara kan bara bli så rätt.
att vi bara råkar vara de käras närmsta.
vi har gått bredvid varann (från och till bör tilläggas) i tio år nu.
till helgen blir det tid att go by train. igen.
sj lever på oss.
surt bara att det inte känns ömsesidigt..
det blir en tripp uppåt, in i skogen.
gamla skolan, gamla klassen, vänner.
fest på logen - ni hör ju lantkänslan, but how we love it!
for sure.
jag försöker tänka att det är tålamod som saknas.
eller?
pussiluss!
Kommentarer
Trackback