greyzone

mitt liv står så gott som stilla.
på gott och på ont (det går fortfarande alltid hem)

traskar i den där berömda gråzonen.
zonen man överlever,
men samtidigt inte vill fastna i.

våren har ju trots allt tagit oss med storm.
och det kan ju bara bli bra då. eller?

vaknade 5.42 imorse.
klockan skulle ringt 7.40.
underbart. där vann jag två timmar (not. jag låg kvar.)

har gjort det till en vana mer eller mindre, att glömma av och känna efter.
vilket brukar leda till att jag efter att ha tränat
(och svar: ja. de snygga killarna är överallt på gymet)
numera alltid sitter smått utslagen efteråt.
jag brukar ramla ner från maskinerna.
och trots att jag vet att samma visa spelas varje gång,
kan jag inte bryta detta sjuka mönster.
what's wrong with me?!


gotta go to work.
cheers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback