det känns som en film

tillbaka till,
jag mår som jag förtjänar.

oh yes.

jag gick hemifrån och konstaterade
' jag är verkligen helt dum i huvudet som går i leggings'

jag kommer aldrig fatta varför vi väljer att ha på oss leggings året om.
nu är det svinkallt ute.
till våren och hösten passar det bra.
till sommaren är det för varmt..

till det tunna skor. så sjukt.
jag hade räknat med en dunderförkylning till idag,
för det om nåt förtjänar man.
jag är sliten men för övrigt i fin form,
bortsett från för lite sömn och pajad mage.. haha lovely!

det började med ett flängande igår.
fram och tillbaka, men ack vad trevligt det blev.
först en sväng till pandis med sällskap till pk eller tp eller vad det nu heter..
billigt är bra.
sen upp igen till vasastan.
där dyker kvällens första kändis upp.
eller ok, kändis och kändis.. men iaf erik ståhlberg
http://www.folkteatern.se/artister/images/erik_stahlberg_stor.jpg

01.30
och här startar filmen.

vi anländer till push.
sällskapet känner vakten.
vi drar förbi kön.
väl inne. 150 spänn i kassan +  jacka.
människorna, kläderna, hypen - helt sjukt.
bra housemusik.
in i dimman!
nästa kändis musse
http://www.stureplan.se/articles/2965/images/article_image_39058bd94671d12a.jpg
och sist och absolut kortast magnus uggla!!
http://www.nykoping.se/upload/Melodifestivalen/Webphotogallery5/images/Magnus%20Uggla.jpg

hela placet bara skrek vi är bättre än alla andra.
statusuppdelningen är fullkomligt fantastisk ibland.
hur ytan är det viktigaste av allt.
jag känner bara hur långt ifrån min värld det är asså.
och hur glad jag faktiskt är att den världen är långt från min.
eller ingen ide att gå under stol med att man först fascineras över allt.
blingbling, fin yta - jag hade inte bangat.
vid första tanken.

vid närmre eftertanke är det nog så långt ifrån mig man kan komma.

thank god.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback