seize me

jag säger det igen.
just nu smälter jag i dessa mörka ögon.
nördigt. jag vet.
men detta är inte långt ifrån steget till min egen edward cullen.
eller jo, steget är väl fortfarande ganska markant.
men inte så stort som jag kanske hoppats..

ok vänner nu har jag slutat bita på naglarna. igen.
ja det är verkligen igen nu.
det fina här är väl att jag inte ger upp.
det mindre trevliga i historien är väl att jag hittlls inte lyckats hålla upp mer än några månader.
det är så konstigt, att en så dum vana bara bestämmer sig för att hålla klorna i en.
och än mer skrämmande är väl att mina vänners mammor kommenterar att jag fått långa naglar.
alla känner till den misslyckade människan som hela livet bitit sönder naglarna.
det gick pretty illa en gång.
jag fick en inflammation i fingret - som blev stort som en boll.
på akuten skar man upp nagelbandet och fick tömma ut det onda.
men ändå är man inte klok nog att sluta för gott.

och tack tjejer.
på djupet (haha älskar det uttrycket. så roligt!) tack.

tid för det stora sänggåendet.
pussiluss



Kommentarer
Postat av: Anonym

Haha dör på meningen: "eller jo, steget är väl fortfarande ganska markant." Älskar den! Puss!

2010-01-14 @ 22:14:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback