den stora rastlösheten
tillbaka till det där med att få ro.
finna ro.
inte vilja leta sig bort.
börjar mer och mer inse att rastlösheten troligtvis aldrig kommer försvinna av sig själv.
bara sådär.
hur mycket man än hoppas.
mamma försöker varva ner här.
men lyckas inte riktigt lika bra då jag är här.
haha stackars mamma.
ändå får hon tårar i ögonen när vi pratar om en eventuell flytt.
för en flytt verkar bli mindre och mindre eventuell,
och faktiskt verklig.
hur läskigt det än känns.
för jag kommer ju sakna er.
så det gör ont mestadels.
men saknar folk gör man ju konstant.
och lyckas på nåt sätt ta dom där stora andetagen ändå.
utan att veta varifrån man får dom.
sleep tight lovers
Kommentarer
Postat av: Ida
Jo, rastlösheten kan gå över. Om man är på väg. Till exempel om man är i Stockholm och pluggar en utbildning man vill plugga.
Trackback