here we go here we go again

det har definitivt varit sista kvällen med emily nu.
och för allt i världen vill jag inte tänka på nästa gång vi ses.

eller jo.
för just i denna stund är det det enda jag ser fram emot.
det är bara vetskapen om att jag inte vet när (om?!) nästa gång blir.

det sjuka är att saknaden när vi säger hej då går att jämföra med en kille,
bara det att detta nästan är snäppet värre..
(nej, vi har inte den typen av relation!)
det känns verkligen i hela kroppen.
att man inte vill säga hej då.
man vill bara inte gå.


tove är inte här inatt.
och jag inser precis att jag ska sova i lägenheten själv.
för första gången.
hjälp.
hur i hela friden ska det gå att flytta till en annan stad om jag blir rädd av att sova själv här?

tjejen som inte kan säga nej sitter här.
är inne i sommarens andra 'jobba12dagaristräck'
jag får skylla mig själv..
det sociala livet är åter på banan i mitten av juli.

over and out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback