spagetthiben it is..
jag är kär.
så fett kär.
förutom att jag inte kommer kunna gå imorn.
eller ännu mer rimligt jag kommer varken kunna stå, sitta eller röra benen.
underbart.
jag har ganska noga poängterat att det är ju inte det här med personlig träning jag vill åt.
utan enbart sjukgymnastik i syfte att få en rygg som håller och mår bra.
han vet precis vad han ska säga för att få mig lugn.
han skrattar precis på rätt ställen, när jag vill = när jag säger nåt som inte är så kul egentligen.
han visar alltid hur jag ska göra på ett sätt så jag förstår.
och när jag säger
-jaha, men det vet jag vad det är!
- behöver jag inte visa då?
- JOO!
då ler han sådär fint och visar ändå.
men det kändes inget bra till en början.
- inga skor?
- näe... måste jag ha det?
- ja, det tycker jag.
- men ska vi göra?
- träna lite tänkte jag.. (som om jag vore helt messed up i huvudet)
- men vadå, ska vi gå här ute?
- japp..
- men jag vill ju inte ha personlig träning, utan bara bra övningar..
- ja men detta kan behövas som hjälpmedel för att göra dig stark.
när vi sedan går mot avdelningen jag känner igen anar jag oråd..
- VART ÄR VI PÅ VÄG NU?!
- du ska få värma upp lite.
- ok.. men ska du stå och kolla på mig då?!
- ja så blir det ju.
- NÄE..
- haha jag kan prata lite med dig också om du vill.
- näe. var tyst.
haha han pratade med mig ändå.
dåligt.
efteråt.
- hur kändes det då, trampa lite ny mark.
- ungefär som jag trott. hemskt.
det är verkligen inte mitt forum det där.
men just nu finns det kanske inget annat val..
eller som brorsan brukar säga
-så länge du inte gör något åt din rygg kan du inte klaga.
kanske att det ligger nåt i det.
kanske att man inte älskar att få det slängt i ansiktet.
det blir salem al fakir med fina flickor i afton.
see you there lovers.
pussiluss
så fett kär.
förutom att jag inte kommer kunna gå imorn.
eller ännu mer rimligt jag kommer varken kunna stå, sitta eller röra benen.
underbart.
jag har ganska noga poängterat att det är ju inte det här med personlig träning jag vill åt.
utan enbart sjukgymnastik i syfte att få en rygg som håller och mår bra.
han vet precis vad han ska säga för att få mig lugn.
han skrattar precis på rätt ställen, när jag vill = när jag säger nåt som inte är så kul egentligen.
han visar alltid hur jag ska göra på ett sätt så jag förstår.
och när jag säger
-jaha, men det vet jag vad det är!
- behöver jag inte visa då?
- JOO!
då ler han sådär fint och visar ändå.
men det kändes inget bra till en början.
- inga skor?
- näe... måste jag ha det?
- ja, det tycker jag.
- men ska vi göra?
- träna lite tänkte jag.. (som om jag vore helt messed up i huvudet)
- men vadå, ska vi gå här ute?
- japp..
- men jag vill ju inte ha personlig träning, utan bara bra övningar..
- ja men detta kan behövas som hjälpmedel för att göra dig stark.
när vi sedan går mot avdelningen jag känner igen anar jag oråd..
- VART ÄR VI PÅ VÄG NU?!
- du ska få värma upp lite.
- ok.. men ska du stå och kolla på mig då?!
- ja så blir det ju.
- NÄE..
- haha jag kan prata lite med dig också om du vill.
- näe. var tyst.
haha han pratade med mig ändå.
dåligt.
efteråt.
- hur kändes det då, trampa lite ny mark.
- ungefär som jag trott. hemskt.
det är verkligen inte mitt forum det där.
men just nu finns det kanske inget annat val..
eller som brorsan brukar säga
-så länge du inte gör något åt din rygg kan du inte klaga.
kanske att det ligger nåt i det.
kanske att man inte älskar att få det slängt i ansiktet.
det blir salem al fakir med fina flickor i afton.
see you there lovers.
pussiluss
Kommentarer
Postat av: Lina
Hanna din gullunge! Det verkar ju motivera dig att gå dit iaf :P... Tack för en fin första sommarkväll min vän.
Trackback