if holding hands is to discreet lets make out in he middle of the street

hej hej sjukgymnasten våren 2010.
och då inte vilken sjukgymnast som helst,
utan THE sjukgymnast!!

känslan i framförallt rumpan, sen ljumskar, ben och lår är ungefär densamma.
fast inte riktigt lika illa som då.
men att ställa sig upp just nu är en bedrift..

nånstans är det väl fint att vinna en seger varje gång man gör det.
samtidigt frågar jag mig hur det blev så illa..!


det fina med att tänka tillbaka på det,
det är främst vilken central roll the sjukgymnast fick i mitt liv.
just då, just där.


att tänka tillbaka på våren då,
får mig att känna mig gammal nu.
den naivitet jag besatt då..
jag vet nog inte vad jag ska jämföra det med.

samtidigt..
ibland (kanske snarare oftast?)
är allt nu, precis sin nu.

den där naiviteten har möjligtvis andra uttryck.
men hur gärna jag än vrider och vänder på det,
så har jag troligtvis inte blivit så värst mycket klokare..

dags för den stora helgen.
yey!

cheers


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback