you don't know what love is until you get the meaning of the blues

har länge utgått från stundenten.
"nu är det tre månader sen vi tog studenten, och jag har gjort det här och det här" osv.
kanske dags att se framåt.
eller nåt typ.

det har nog aldrig känts så nära, och så definitivt som nu.
det är kanske inte så jättekonstigt heller,
speciellt med tanke på att det aldrig varit så nära som nu..

jag fick faktiskt saker gjorda igår,
och jag hann kolla på R.E.N.T också (började lipa tre gånger!)
det mesta är fixat. men ändå. gosh.

går allt som det ska och vi inte ändrar oss en gång till,
- tankebanorna har ändrat riktning typ sjuhundra gånger-
så vankas det utgång ikväll.
eftersom världens bästa duo gör göteborg så borde det gå så bra som det bara kan gå.
det kan fortfarande sluta med att vi fastnar här i soffan också.. haha.

jag har fått ne-yo's skiva idag. jag är fett bortskämd.
och massa annat fint.
tack. tack. tack.

chill out

lucia

då var man tillbaka till ingefäran igen.
jag tycker verkligen det smakar så ogott.
(förra året, känns som en evighets sen!!--->)
antar att jag får stå till svars för mig själv som tidigare i veckan sa
"jag har inte alls vart förkyld denna hösten. det brukar jag alltid bli"
i förrgår kom det. och jag har ont i halsen, det är inte skönt att svälja.

det är lucia idag, och min absoluta favorithögtid. tror jag.
det känns lite konstigt dock, i alla år fram tills nu har jag lussat.
så långt jag kommer ihåg då vill säga.
men jag kollade faktiskt på lucia imorse halv sju på tvåan.
det var fint. har ett svagt minne av att jag o mamma kollade på det när jag var riktigt liten.
annars har inte det hunnits med de senare åren.

idag finns det saker som bör göras.
vet inte om jag kommer orka. jag är rädd att det slutar med att jag sitter framför R.E.N.T
det hade vart så typiskt mig idag när jag vet att det finns så mycket annat att göra..

peace

don't you wanna feel my bones on your bones it's only natural

vi har varit på ullared idag.
det har varit trevligt. fnissigt. väldans fnissigt stundtals.
det blev inte den där tokshoppingen,
det handlar ju om att hålla i pengarna, och det funkade.
(lite onödig skit kom jag dock hem med..)

annars blir jag mest knäpp på det mesta.
hjälp. det närmar sig, det går galet fort.
verkligen. och det är typ skrämmande.

men jag längtar sjukt mycket efter tove.
det ska bli sjukt kul att träffa henne.
jag ska krama henne sjukt mycket.
så därför ska det bli sjukt kul att åka.

sleep tight

han skulle bara veta

sannerligen, han skulle bara veta.
han gav oss mycket skratt idag.
det kändes svinbra idag. nu är liksom säcken sluten.

allt startade för ett år sen. andra advent 2006.
utan denna helgen hade ingenting av allt som hänt, verkligen hänt,
det som känts viktigt.
även om det typ inte alls varit viktigt ens.
detta ledde till något annat.
som började asbra.
innan det slutade i.. katastrof?
det har lett till mycket tårar, men framförallt, sjukt mycket skratt.
en grymt bra vårtermin.
ok, jag ska inte säga att vårterminen blev så bra som den blev p.g.a denna helgen förra året.
men lite delvis. bara lite.
det ena ledde verkligen till det andra.
verkligen. och han skulle bara veta. hahahaha.
och "det andra" skulle bara veta hur allt började.
detta är ju helt sjukt.

viva la diva

kärlek

eftermiddagen/kvällen har som tidigare nämnts tillbringats i fässbergskyrkan.
det är sista, absolut sista gången med kammarkören.
-hur många gånger har jag inte sagt det nu egentligen-
utöver sången, eller konsten som det även kallas kommer jag verkligen toksakna allt därtill.

alla mina flickor. som bara är så bra.
jag är ju i övre medelåldern (typ) om man jämför med de andra nu.
de ger mig så mycket. mycket mer än  jag förtjänar.
i ord, uppmuntran. ja jag är verkligen inte värd deras ord.
inte ens i närheten.
de har ingen anledning egentligen.
jag har inga pengar..
fast jag inte borde, tar jag det till mig, bevarar det i hjärtat.
(klyschigt och bra, som livet i övrigt)

peace and love


why do i keep counting?

enough is enough.
typ. liksom.

jag har vart hos optikern idag.
jag gillar det hahaha.
hit men inte närmre liksom. passar mig perfekt.

på söndag är det konsert i fässbergskyrkan.
jag gillar verkligen den julkonserten.
vet inte vad det är som gör det, men nånting är det.
och jag tror faktiskt det kan bli riktigt bra i år, om  allt vill sig väl vill säga.
alla dessa bollar i luften samtidigt..
ikväll är det skenrep, nu är det verkligen sista gången. ever.

harry potter är numera inte en del av dagen.
igår läste jag klart boken. ja ja ja ja.

JA.

det känns askonstigt, jag vill inte vara klar.
samtidigt har jag ju bara väntat på att få veta hur den slutar.


det är märkligt hur ena delen av kroppen bara vill ha nästa vecka. nu!
och hur den andra sidan är mer eller mindre livrädd.
hur i allsindar ska detta gå? hjälp.

-hannu

det där med att ha fötterna på jorden

ok, borde kanske återgå till det där med att inte tappa fotfästet.
för det är så lätt att flyga.
men snälla ni. berätta, hur gör man?
jag är så fett villig att lära mig.
lär mig.
jag säger som chris - my sis, efter ola även om detta var under helt andra omständigheter.
" vart ligger det. SNÄLLA berätta för mig"
jag tror vår vilja att lära var ungefär lika stor då som nu.
 (btw, det var en sjukt kul taxiresa och mer eller mindre gratis..)

lite klarhet i hur man håller tankarna i skick hade inte vart fel.

nu ska jag gå på konsert.
byes

hej hej sjukskriven

morgonen har tillbringats på axessakuten i ett rum med den hetaste doktorn.
eller inte.
jo delvis. synd bara att han var 35 (+?) och att den mesta delen av tiden tillringades väntandes.

kommer vara sjukskriven tills jag åker,
genast blev det massa tid över.
i sjukhusväg är det nu
optiker (x2)
sahlgrenska
axess
och vaccinering som gäller innan jag lämnar!
wish me luck!


när jag pratade med skruttan igår sa hon nåt i stil med
- hanna ta det lugnt nu. du måste verkligen ta det lugnt.
för det är ju det där med att ha fötterna kvar på jorden. båda fötterna.
men nu åker jag snart.
visst borde man inte hinna flyga alltför långt på bara knappt två veckor..?

bye bye


vad händer där egentligen

har allt gått väl (vilket jag mer eller mindre förutsätter eftersom ingen ringt)
är tove HOS mattias just nu.
tanken slog mig inte förrän nån timme sedan,
-då jag gick till affären för att inhandla some chewing gum-
att deras koppling är jag.
antagligen kommer de under nån av de kommande dagarna nämna mig.
visserligen blir det ett väldigt tråkigt samtal såklart, men ändå.
nånting kommer antagligen sägas.
och det känns lite konstigt.
eftersom jag inte är där och kan påverka alls.
vi får väl se om de är bättre kompisar än vice versa när jag väl är på plats.
det hade vart kul! haha.
(men jag måste erkänna, tanken är faktiskt lite skrämmande!!)

peace out

but all i know is...

det här med att utmana ödet.
jag gör det igen. och jag känner så väl igen mig själv.
det här med att lära av sina misstag..
jag sitter verkligen och skrattar åt mig själv.

jag hade chansen.
det var så toknära att jag gjorde det.
men jag bangade. i vanlig ordning.
fast kände inte att det var sååå farligt.
tänker kanske som såhär.
det finns en tid efter resan.
får fånga upp dagen då och se hur läget ligger till.

men snälla ögon, fint leende. me like.

går allt som det ska blir det party hos kajsa ikväll.
lite osäkert dock.
efter att jag fått på mig träningskläder och var på språng kollade mamma på mig.
kände på pannan och sa att detta var nog inte lämpligt.
inga fysiskt krävande aktiviteter idag (och helst inte imorgon heller)
har känt ett par dagar att halsen är ur form men inte tänkt så mycket på det.

så jag själv har inte full koll på vart kvällen slutar än.
men det kan ju bli bra. och det är ju skönt!

...everything's gonna be alright

people keep talking

i just want you close
where you can stay forever
you can be sure that it will only get better
you and me together through the days and nights
i don't worry cause everything's gonna be alright


people keep talking
they can say what they like
but all i know is everythings gonna be alright


when the rain is pouring down
and my heart is hurting
you will always be around
this i know for certain

you and me together through the days and nights
i don't worry cause everything's gonna be alright


people keep  talking
they can say what they like
but all i know is everythings gonna be alright



túrverki

ég er með túrverki

inte ens ton av pandodil verkar göra nytta en dag som denna.
men jag ska kanske dressa om ändå,
åka till some träningsverk och förhopnnigsvis lugna magen lite.

lite senare samma dag:
vet inte om jag har rätt att klaga.
men jag gör det ändå.
imorn jobbar jag öppning på bron.
sen går jag raka vägen till sjukhuset, där jag stänger.
sedan går jag raka vägen tillbaka till bron och inventerar.
det är inte det som är grejen.
men mår jag såhär i magen dör jag.
hard to be a part of these days nananana..



in your face

äntligen, äntligen, äntligen!!!
är jag färdig med mina tabloids.
det är verkligen hur skönt som helst.
ytterligare en epok av livet avklarat. haha.
kanske att man får tillbaka en mage som inte är messed up.
det vore nåt!
fast så farligt har det inte vart.
verkligen inte. bara ibland..

ser det ut som nu kommer jag bara jobba morgon två gånger till innan jag åker.
och inte alls särsklit många dagar heller för den delen. softish.

kammarkören idag. konsert andra advent.
nästa vecka har vi övning tre dagar. och konsert en dag.
förut avskydde jag såna veckor.
det kändes som om man inte hade nån tid alls.
nu kan jag inte annat än älska den. 

peace out folks

hate how much i love you boy

ok, mannen i mitt liv ne-yo.
gosh. jag har lyssnat på låten kanske sju, eller iaf åtta gånger.
bara den senaste trekvarten. hjälp. hjälp. hjälp.
träffade hans look-alike i fredags.
fast verkligen ändå inte. ne-yo är ganska fyrkantig. och väldigt biffig.
motsvarigheten var varken det ena eller andra.
enbart snygg typ. (and how i love life!)
image124
annars är det harry potter som förtillfället tokäger mig.
han bara fängslar. och fängslar lite till.

biljetter till konståknings vm är bokade också.
herrarnas final.
brian joubert bara regerar över alla andra.
jag tror inte jag själv ens förstår hur lycklig jag är som kommer se denna varelse irl. in my heart.

over and out

favorit i repris

hey ho.
denna söndagen har vart helt weird.
eller ja, har knappt märkt att den gått.
samtidigt har den känts skitlång verkligen.
yäyä.

kvällen igår började med en favorit i repris.
hur många gånger har jag inte gjort detta nu?
inför en spelning på sticky, studentfesten..
jag fattar inte hur jag lyckas.
helt seriöst. galet.
men det var en lyckad kväll, eller vad säger du mimmi?
och ok, jag faller fortfarande handlöst för den mörka chokladen.
(in my heart)

nu börjar natten. och jag är svintrött.
och jag kom precis på att det inte alls är söndag idag.
det är lördag. just det.

adios amigos

jag är så dum

vet inte hur många gånger det sagts detta året.
jag vill inte ens tänka på det!
men jag kan inte uttrycka det bättre.
jag är så dum!!
de där spärrrarna som typ alltid saknas,
varför dyker de upp när man som verkligen inte behöver de som allra mest?!
och sen försvinner för jämnan,
då man egentligen borde stoppat sig för länge sen..
åh får inte grepp om detta mysterium!!

så länge jag kan minnas har radion på mitt rum vart inställd på p3.
jag lyssnar inte tokofta på radion,
men har jag gjort det har jag så länge jag kan minnas aldrig lyssnat på en annan kanal.
en kväll fick jag ett infall (wow) och bytte till nrj,
nu har det blivit lite utav en vana att lyssna på nrj medan jag skriver dagbok
och gör andra mer eller mindre oviktiga saker.
igårkväll skulle jag precis stänga av för att sova.
men så spelas "hate that i love you so"
då kunde jag inte stänga av såklart.
och sen ola med s.o.s då kunde jag ju inte heller stänga av.
och sen kom here in your arms, trots att det verkligen tog emot,
stängde jag av där.
ok, hade jag hört detta förra året hade jag väl ramlat av stolen i ren förvåning.
precis som med allt annat.
vad händer liksom?


nu börjar scrubs igen.
och sen ska jag sova.
pussiluss

because of you

jag skäms inte ofta, eller ok. låt mig ge sken av att inte göra det iaf.
jag skäms inte ofta, men när jag kollar på bonde söker fru
(och nej, jag skäms inte över att jag ser på det,
jag kan komma undan med att jag bara kollat de två senaste avsnitten,
och kanske nåt innan efter reprisen av idol på söndagar..)
men men för att komma till saken.
jag vrider och vänder mig och önskar nästan att jag fick sjunka genom jorden,
då jag kollar på han bonden som går upp i nån sopranton med jämna mellanrum.
jag vet ingenting som är mer pinsamt just nu.

jag ska sova med linser inatt.
vet inte om det bådar gott, känner redan nu hur det börjar bli torrt och dataskärmen typ är suddig.
men men. jag kommer till optikern iaf. och det är ju alltid nåt.
det blir väl det jag får leva på imorn.

det var tänkt att jag enbart skulle jobba ett kvällspass på måndagen,
och ett kortispass på tisdagen denna veckan.
av nån konstig anledning blev det jobb varenda dag. inkl ett kortare pass på tisdagen.
jag förstår inte riktigt hur det där gick till.

men helgen ser faktiskt ljus ut.
väldigt ljus t.o.m som pricken över i:t
eller kan man säga som spiken i kistan?
har aldrig förstått mig på det uttrycket riktigt.
va innebär det egentligen?
passar det in här?

nu ska jag sova.
efter att jag terroriserat lillen. favoritsysselsättningen.

saknad

ok vänner. tove har varit ute och rest cirkus en vecka.
det känns som en månad. minst. läskigt vad man blir beroende av någon. (läs tove )

mattias har vart ute och farit snart tre månader.
det är väl först nu jag börjar inse hur det känns.
vi pratade i tel en timme i lördagsmorse  (fortfarande kvar i mitt lyckorus efter ola )
det var massa frågorsom behövde talas igenom.
och som vanligt får det mig att bli lite klarare med vad jag vill (= vad han tycker att jag bör göra)
summan av kardemumman, det är nåt som inte är som det ska på han inte är här.
(får se om jag säger likadant efter ha bott ihop igen till vintern)


på ett litet hörn får jag in musikskolan.
men ändå inte. jag sjunger igen. and how i love it.
sjukt bra. sjukt lyckligt lottad som är välkommen to join da club igen helt enkelt.
but still. min lärare. det är knäppt att inte träffas en dag i veckan längre.
efter att ha gjort det i 11 år.

hate that i love you so. still loves it!
you know exactly what to do
so that I can?t stay mad at you
for too long, that?s wrong

in my heart just nu.

jag vet redan jag har ingen värdighet kvar

ok folks, det är nästan lite läskigt hur man bara går i tokigång.
som typ på ola. jag går in i nån annan form av mänsklighet ( ja jag gillar det uttrycket)
så långt ifrån mig själv man kan komma (önsketänkande i know. det är jag ända ut i tåspetsarna)

hjälp.

på nåt sätt gör jag absolut ingenting.
samtidigt så bara tiden går sådär tokfort och varenda dag är planerad.
jag skriver upp allt jag ska göra dag för dag.
allt från att ringa ett samtal, kolla när bussen går till jobb. och andra saker.
det sjuka kontrollbehovet finns nog kvar och gör sig ibland väldigt tydligt.
MEN annars funkar ingenting.
som i lördags, jag glömde mina linser på jobbet.
(och ok, det är ingen big deal egentligen. men ni fattar inte hur omständigt processen
var från att jag för första gången skulle beställa de här nya linserna,
till att jag verkligen fick de i handen. det tog väldigt lång tid, och det gick allt annat än smidigt)

har btw inte haft linser på skitlänge (just av den anledningen som nämndes ovan)
och det känns otroligt skönt att kunna ha det igen, fr.o.m ons vill säga.
och jag bangar ju inte möjligheten att gå till optikern då och då (på tors) haha.

pussiluss

OLA!!!

ok, jag bara tokälskar natten till idag.
jag bara tokälskar ola.
(han fick mig att skrika lika mycket som "doooomaaaar'n" på studenten)
vet ju redan vid det här laget att jag inte har nån värdighet kvar,
så varför inte leva ut det fullt ut liksom..



Tidigare inlägg Nyare inlägg