en vidrig sanning

oke.
en dag till har gått.
jag hinner knappt notera dagarna.
att de går, och att det faktikst är olika dagar.
allt går i ett up-tempo,  och då är det inga powerballader a la johan utan det går galet fort.
jag vet inte vad det är.
men det finns ingen tid att stanna upp, ta vara på tiden, chillidilla.
jag skrattade mig igenom halva övningen idag.
det var inte särskilt kul, i den bemärkelsen att man måste skratta.
det var trötthetens språk idag.

morgnarna är värre än värst,
kroppen förmår inte att röra på sig.
näst efter nätterna,
de är en vidrig sanning att somna kära människor.
och att inte vakna 8 gånger av drömmar eller som jag gör nuförtiden,
vaknar mitt i en tanke "shit, gjorde jag klart analysen kring det där?!
jaa, det gjorde jag. men blev det bra? nooo. verkligen inte. gosh, jag orkar inte"

hur är det ens möjligt att vakna så. mitt i någonting. ett spel i huvudet typ.


jag vet att jag typ är ond,
nu när jag gör det här.
men jag vet inte hur man hanterar det.
detta känslomässiga freak-out där samvetet vet vad som är rätt,
men hjärtat inte förmår att gå därefter.
vad gör man då?
ohh, ja. jonathan j. har lagt upp nya låtar.
yippeyayayyippeyippeyäy.

bye bye forever

mycket att göra.

ok, thomas övar. mattias övar. mikael övar.
alla på olika stycken. yippie.
ingen utav brödernas grannar tycker om då de övar. så de kommer hit. hem.
eller kallar de det hem fortfarande?
kan ens gamla hem fortfarande vara ens hem, trots att man har ett nytt?

har hittat en låt av olle adolphsson jag ska ha med på konserten.
troligen min enda visa, den är fin.

i måndags var det musikskolan.
igår var det övning med kajsa.
idag var det kammarkören.
imorgon är det johanna.

kommande vecka:

på måndag  är det musikskolan, två gånger.
på tisdag är det övning inför kröningen.
på onsdag är det kammarkören.
på torsdag är det johannas projekt.
på fredag är det kammarkören.
på lördag är det kröning.
på söndag är det kammarkörkonsert.
välkommen.

dagens blingbling: samma örhänge som igår.

byes - hannu


party hela dagen

det är kul med mail. det var ett tagsen jag skrev mail,
men det har börjat nu igen, då linda är i rumänien, och rebecca i skåne.

på posten kom skolkatalogen idag. äntligen.
frågan är hur skillnaden på fem veckor är mellan en elev och en fotograf. S T O R.

- a de e bettan
- hello
- heej
-skolkatalogen har kommit idag
- har den, är han snygg?
- JAAAAA!!!!!!!!!!!!!!
- åå, jag måste se.



det var nice igår. el och jag, party hela dagen.
nu är jag nyss hemkommen från skolan. eller jag har ätit nyss.
stod och övade med de andra sex i danskläder. svettigt och gott. yammie.
ska plugga nu, inför provet imorn. men men, i don't care.
så länge jag får g. jag vet , jag är världens sämsta människa.

imorgon drar jag och tove till äpplet. yeah.

dagens blinbling: mitt örhänge
byes


(sandra: skabbigare än skabbigast.
jag håller med. men ack så kul. mohahahaha.
ölm,n)

feelin' down under

ibland får jag känslan av att bli nertryckt.
inte nertryckt på det sättet att folk säger
"hanna du är ful"
utan mer, lirkar in orden som
"man förväntar sig väl inte mycket mer av dig" el.
"det brukar bli så när det handlar om dig"

av att vara en ganska tacksam matta. folk stampar av sig smutset på,
springer sen fort som attan iväg, eftersom ingen orkar vara den som skakar av smutset.
och jag ska inte säga att jag inte känner igen mönstret,
för visst är väl inte jag en ängel som alltid städar upp.
(det räcker med att kolla på mitt rum)

men det som gör mig mest irriterad är mig själv.
att jag inte ifrågasätter när det väl gäller, utan bara tar det. utan ett enda ord i motsägelse.

nu ska jag gå ut med bettan snart.
min hjälte.
imorgon är det jag och el som ses vid vasa.
yää, you rock baby.


kramelikram


ps. f.ö så har jag ringt in och röstat på staffan två gånger.
ska ringa en gång till. nu.
innan så vägrade jag ringa in,
för jag klarade inte av det där med att rösta på den snyggaste tjejen till Lucia.
men nu känns det inte annat än rätt asså.
pengarna går dit där de behövs.
och det känns faktiskt vettigt.
och jag tänker inte delta i några diskusioner om att jag går emot mig själv.
för jag vet redan.




trötta dagars drömmar

jag drömde om dagarna innan balen för ett tagsen. att han med de otroligt vackra ögonen bara sprang efter mig, (önsketänkande? förmodligen)

inatt drömde jag om två olika scenarior studentdagen, hur jag precis missar allt själva utspringningen. vi är borta två minuter, och då har alla hunnit springa och försvinna från skolgården. kvar är vi och våra familjer. jag lyckas få med johanna o tove att missa också. när jag vaknar undrar jag vart flaket tog vägen, hur kunde det komma iväg så fort?! ja, just det. det var bara en dröm.

idag tycker jag synd om min bror, han försov sig till jobbet. typ fyra timmar, vid halv 8 hör jag när han duschar och då tror jag att det gick snabbt o jobba idag.
men icke. när jag traskar upp ur sängen vid maklig tid säger lillebror att han försovit sig. och att han har tenta idag. som han troligen missar.

själv har jag på mig myskläder, och mina fula glasögon. det har regnat hela dagen, och idag har jag uppskattat det.
lillebror och jag har tittat på hemvideo, från mina bröders studenter och somrarna därefter. jag har inte kollat på mig själv från när jag var så liten på år och dar. jag trodde verkligen att jag skulle var supertjock, för det är så jag minns min tid som 11 år. men så tittar jag och inser att jag minns helt fel.
jag har skapat nya bilder av hur jag såg ut då. märkligt.

om några timmar är det kalas hos farmor. jag ska försöka få i ordning mig litegrann. men det går väldigt segt.
 igår var jag sjukligt trött. jag somnade innan 12. när hände det senast? jag åkte t.o.m hem innan utröstningen från skruttan o såg den hemma. men jag lever fortfarande i det där, att jag kanske inte kommit in i det än, så jag blir trött. men det känns ändå himla gött måste jag säga.

jag delar bara med mig av onödiga tankar idag. yäyy.

- hannu is the shit

typ vår sommar


det var inte tänkt så,
men det blev typ vår sommar.
jag orkar inte bry mig, vara viktig, och säga att det var jättejobbigt att umgås hela sommaren.
för det tycker jag verkligen inte.
min ögonsten här i världen.


   









bland känner jag att man får låta det ta tid.
och jag vill låta tiden gå, för det är ju min ögonsten det handlar om.
som får min tid.
då genast känns alla de där kraven så mycket mindre.
det är liksom det som verkligen  betyder något.

bye bye forever

toppan

afs

nu har jag tittat några avsnitt,
och när jag insåg att det var denna säsongen med maria lindgren blev det riktigt kul.

roligare tjej får man leta efter.

miss luckylady

vi var på julbazar i morse. både farmor och mammas faster var där och jobbade ideelt. alla pengar går till bättre behövande, så pappa köpte lite kakor, och lite lotter. jag och lillebror fick fyra lotter var, där man kunde vinna godispåsar. jag vann på tre av lotterna!!! är det inte helt fullkomligt galet!

lillebror vann en, och det var ju inte heller fy skam asså +  att vi fick en påse av farmor som också köpt jättemånga lotter, men inte haft lika tur som oss.
 så vi åkte hem med fem godispåsar. helt galet!! och det som är grymt är att det är gott godis också!

nu har jag precis gjort klart ett arbete i natur. det är asdåligt, men ja.. ni vet hur jag är,
jag bryr mig inte. så länge jag inte får ig.
och igårkväll gjorde jag klart läxan i gehörs och musikläran,
visserligen hade jag en vecka på mig, men det var änna skönt att ha det gjort.

yäyä,nu ska jag tönta mig lite o kolla på repriser av toppan innan kalaset ikväll.
jag har så löjligt ont i kroppen. min kropp är nog inte van vid så mycket rörelse,
så den får väl en chock nu, när den får röra på sig regelbundet. igen.
nu ska jag helt enkelt sitta i soffan, stel som pinne och bara njuta av att vara fri dagen till ända.

bye bye
(blåbärspaj) forever

- miss luckylady, yeah.

ögongodis


sdadsa


jag finner inga ord.
men gott folk, ni vet ju hur jag är.



tokstress

andrum. jag blir tokig av att stressa, förutom skolan.
fast ja, som bekant kan jag inte ta skolan seriöst.
det måste vara något fel på mig, men jag bryr mig inte.
men ahh, dessa flackande hit och dit, jag blir fullkomligt tokgalen.
jag glömmer bort det jag ska göra, och blir en allmänt dålig människa.
det ska bli finfint med helg.
thoms och  camill ska firas. wiiiie.



denna veckan har varit sådär tokstressig, hittills. gosh.
idag har det blivit min dag att andas ut.
måndag, alltid likadan, så jag har vant mig nu,
men jag fasar alltid för den på söndagskvällen.
gå hemifrån 8, vara hemma 6.
åka iväg till musikskolan halv 7. hemma halv 8.
och denna veckan var det en inlämning som absolut var tvungen att vara inne på tisdagen.
sen säger läraren att det är ok om man lämnar in det på fredagen sen. gaaaah.
då satt jag o tokstressa kvällen i onödan. då hade jag kunnat kolla på fotbollsgalan. life's a bitch.
tisdagen var inte mycket bättre. men vi var på cats. sjukt kul. sjukt bra.  jag blir så fascinerad. jag vill.
onsdag idag. efter skolan satt vi i datasalen och spela in klart till filmen. men jag pallade inte mer än två timmar. då gick jag hem en halvtimma o åt. innan jag gick till kammarkören. nu andas jag ut.
imorgon skulle också bli en tokstressig dag, men cinderella blev inställt. nooo. rep med johanna och träning.
fredagar är min dag. efter jobbet ska jag kolla på idol. och andas ut.

nu är det inte tre veckor längre. oj. då ska jag träffa min största rädlsa i världen sedan 2002.
strange. det sitter i. jag säger bara R.E.S.P.E.C.T.
jag skulle vilja se någon sätta sig upp mot mrs R.E.S.P.E.C.T
haha, du skulle aldrig våga.


yäyä, bye bye forever.

túrverkir

ég er með túrverki

tragik x 2

oke.
jag började lipa till sjunde himlen idag. trots att det var repris och att jag redan sett avsnittet.
jag kan inte säga annat, än att det är pinsamt och tragiskt.
men ni vet ju hur jag är.

det var en grym konsert i skolan idag.
i fell in love.
jag o johanna förälskade oss i samma man.
sååå skön var han.

en annan sak som är ännu mer tragisk.
jag fullkomligt sprang genom aulan (det var endast jag o johanna där),
för att få mig en skymt. och snacka om att det var värt det.

jag tror det handlar lite om prestationsångest.
inte för att jag tar arbetet seriöst, men mer för att jag vill visa bra ifrån mig.
lite det som jag nämnde igår.
jag vill visa att jag inte är ett himla offer. som klarade det.
men gör jag det? självförtroende, svik mig inte nu. aldrig helst, men absolut inte nu.

för visst är det galet.
man låter en förbannad röst inom en bestämma ut eller in,
det ena eller andra.
det här klarar du inte
ditt äckliga as.
men det är då man bevisar för sig själv,
att kanske kanske. det kan gå.
sen måste man leva i tanken. fullkomligt.

nu drog jag iväg som vanligt.
ikväll tror jag cissi åker.

bye bye forever - hannu.k

patetiskt? absolut

det blir lätt att man går upp i projektharbetet. lever i det och bara det.
trots att jag egentligen inte tar det seriöst.
men det är någonting som gör att jag inte vill göra det dåligt.
det här är ju liksom min grej. vore kul om det blev bra.
nu börjar nog känna lite press också, inför själva redovisningen. konserten.
människor jag aldrig trodde skulle dyka upp kommer sitta och hålla mig sällskap.
och av nån anledning vill jag visa att jag kan. att det gick framåt.
att jag inte är ett himla offer som bara gav upp.
hur långt tid har det gått? tvåochetthalvt år. gosh.
bara att tänka gör mig svag i sinnet.

jag lyssnar mycket på musik nu, och glider runt på myspace.
stundtals inser man "shit vilken bra låt, vilken grym människa som lyckas skapa sånt här". medan vissa bara går förbi en. och trots att man ger dem flera chanser fäster sig inte musiken i hjärtat, även om den bär lika många känslor, och ibland samma känslor.
det vill sig inte bara.


jag undrar om det någonsin igen kommer bli så att jag lyckas fångas, som av jonathan, och inte att glömma håkan då. men det är en annan sak med honom. då var jag 13 år -ung och dum (hehe)- och visste väl inte mycket bättre. när jonathan fullkomligt fick mitt hjärta att blomma och mina känslor att flyga runt som fjärilar runt hela kroppen, då var jag bara några dagar från 18. och nu känner jag likadant fortfarande. naivt? ja
patetiskt? absolut
men gott folk, ni vet hur jag är.
pinsamt men sant.

tankeställarna sätter sig på hjärnan stundtals.
och alla tankar surrar runt
som nu, har jag blåa fingrar för jag är så kall.
varför går det liksom inte över?
och min rygg, sheisse.
jag pallar inte att tänka på det.
men jag ska vara lugn. det kommer bli bra.
det är bara alla andra som skrämmer upp mig.
"min mammas kompis fick sitta i rullstol som 30-åring"
benskörhet, benskörhet, benskörhet.
eller inte. jag dricker mjölk.
och det är mycket bättre nu. säger de.
och ja, det handlar ibland om att våga lita,
"precis som jag måste kunna lita på dig, att du håller i mig och inte börjar hoppa efter fåglarna behöver du lita på mig att detta är bra, att jag vet vad som är bäst för dig, men det handlar ju om att våga lita, och det valet kan du bara göra själv"
alla dessa val asså.
jag, jag är tacksam, men jag orkar inte vara det just nu. ok?

och åhh, vad jag tycker om er. ni mina mina hjältar. stjärnor som lyser upp min dag.
jag vet, en del tycker det är lite dramaqueen över det, men ja, ni vet ju hur jag är.
ni är mina hjältar.

och nej, jag kollade inte på några flygande fåglar.
jag höll i mig så hårt jag bara vågade och var friare än friast. coolt.


bye bye forever

one years ago

tgfrrtgft
ett år sedan idag. galet vad tiden går.
jkjm

skönt höstlov

hela familjen är på konsert.
även thoms o camilla.
jag kände inte för att gå med. jag vet inte varför.
men jag är så trött.
jag fick ett meddelande av thoms imorse. han undrade om jag vill gå med på gåsajakten.
och jag ville, jättegärna.
men det gick inte. bajs.
det enda som är bra med denna situationen är att jag finner lite inspirationen till projektarbetet.
men det vill sig inte asså. jag blir galen.


det har vart ett riktigt bra lov annars.
det började med fredag en vecka tillbaka och idol.
sedan kom lördagen. johanna och jag var o fikade.
på söndagen åkte vi hem för att "plugga" hos johanna.  det gick sådär. as always.
måndagsmorgonen tillbringades på ett cafe i haga. gott som attan med tove och johanna. Sedan var det som en vanlig måndag för min del med massor av bussåkande.
tisdagen begav jag mig till träningen och sedan hem till lena. vi åt och lagade god mat.
även onsdagen började med träning, och genomgång av "underkroppen", på kvällen var det dags för den efterlängtade konserten. finally. jag o bettan drog till sticky och gick fel. betalade 60 spänn i inträde trots att det var gratis och fattade först när vi hängt in jackorna att vi antaligen inte hamnat fel (eller ja, det var kanske inte jag som fattade det. men ändå). på bussen hem var det klassträff och hemvägen från bussen var kall. hela natten var kall. vaknade vid 5 tiden av att jag låg och hackade tänder.
torsdagen var bra. vid halv 11 var vi ute på öckerö. vi begav oss till hälsö, sedan tillbaka till öckerö, nimbus, sedan till hälsö en sista gång. det var en riktigt kall dag, men helt underbar. öarna in my heart. på kvällen jobbade jag, och sen var jag riktigt trött.
fredagen var det tänkt att jag skulle träna igen, men min kropp asså, sheisse, det var en fruktansvärd träningsvärk asså. jag förmådde kanppt att ställa mig upp. jag åkte in till stan och träffade lisa över en fika på ett underbart franskt cafe. på kvällen tog jag bussen hem till johanna och kolla på idol. det var det värsta avsnittet. jag förstår det fortfarande inte.
jag blev väckt 7.30 lördagsmorgonen. vi skulle sjunga för lillebror. han vaknar så illa tidigt själv. sedan kunde jag inte somna om, så det blev en lång dag och jag gjorde allt vad han ville. spelade spel, och var allmänt snäll. sedan var det kalas.
nu är det söndag och jag har kommit hem efter att ha fikat med emily och åkesson.
det är himla ensamt när ingen annan är hemma.
jag lyssnar på coldplay och är allmänt tanksspridd, men nu ringer tove.
bye bye amigos!

my broo 13 years

min lillebror blir tonåring just nu, idag.
det är helt galet.
verkligen helt galet!

för min del innebär det att jag är extra snäll.
är hemma hela dagen och spelar tv-spel (jag suger)
och gör det han vill.
wiiie.
ikväll är det kalas.




ok. danny åkte ut igår.
jag satt typ hemma hos skruttan o lipa.
jag vet att det är tragiskt, men jag kan inte låta bli!!
how is it possible?!
men idag är jag glad ändå.
nu ska jag parta med miss saigon.

bye bye forever