här tog hoppet slut (mer eller mindre)
orkar inte ens tycka det är tragiskt längre.
jag har en ny favorit.
och jag bara TOKÄLSKAR låten.
http://youtube.com/watch?v=FIUv3dOBbCk
pussiluss
jag har en ny favorit.
och jag bara TOKÄLSKAR låten.
http://youtube.com/watch?v=FIUv3dOBbCk
pussiluss
håkan in my heart
då var biljetter fixade och det känns himla bra.
det ska bli skitkul minst sagt.
det blev lite av en besvikelse på liseberg i höstas.
så nu hoppas jag verkligen på nåt större!!
håkan in my heart.
det är bara så. och nej, jag är inte fjorton längre.
igår kollade vi på fyra filmer.
inkl. scream 1 och 2.
jag ser aldrig skräckfilm. aldrig.
så nu har jag väl fått min dos för ett par år framöver.
minst.
jag gick på toa med öppen dörr i bettans studentkorridor efteråt.
(bör noteras att det var en något mindre skara där en vad det brukar vara)
annars samlades det lite kraft. och det var skönt.
det ska bli skitkul minst sagt.
det blev lite av en besvikelse på liseberg i höstas.
så nu hoppas jag verkligen på nåt större!!
håkan in my heart.
det är bara så. och nej, jag är inte fjorton längre.
igår kollade vi på fyra filmer.
inkl. scream 1 och 2.
jag ser aldrig skräckfilm. aldrig.
så nu har jag väl fått min dos för ett par år framöver.
minst.
jag gick på toa med öppen dörr i bettans studentkorridor efteråt.
(bör noteras att det var en något mindre skara där en vad det brukar vara)
annars samlades det lite kraft. och det var skönt.
dags att andas
puh.
jag tror inte ni förstår hur långt in i det andetaget satt.
imorgon blir det frukost med skruttan.
sen bär det av till skogarna,
and how i love it!
'cause you're all i need
fast är i mer behov av sömn
jag tror inte ni förstår hur långt in i det andetaget satt.
imorgon blir det frukost med skruttan.
sen bär det av till skogarna,
and how i love it!
'cause you're all i need
mitt liv som man
ok, jag såg vad jag tog. men jag la ändå inte märke till det.
förrän jag känner att det luktar inte som vanligt.
det luktade så som det gör när man kommer in badrummet efter att nån av bröderna duschat.
bara det att nu var det ju jag som stod i duschen.
har det senaste enbart använt sportbh. vet inte varför. det bara blir så av farten.
bekvämlighetsskäl antar jag. t.o.m när vi var ute sist. då kände jag väl att där gick kanske gränsen.
men men, whatever.
på nåt sätt har jag stängt av det känslomässiga, och börjar istället garva.
vet inte om det är så killar fungerar, men det känns typ så.
vi kan även konstatera att mölndal är på tok för litet om man inte vill stötas på.
varför utmana ödet?
ok, jag vet att jag gör det ganska ofta.
kan inte låta bli. vet inte vad det är som triggar mig, -oftast jag själv antagligen-
men det där med hämningar asså. vart tog spärrarna vägen?
fast nu var det inte jag.
utan nån helt annan.
och jag får inget grepp om kopplingen,
varför utmana ödet liksom?
förrän jag känner att det luktar inte som vanligt.
det luktade så som det gör när man kommer in badrummet efter att nån av bröderna duschat.
bara det att nu var det ju jag som stod i duschen.
har det senaste enbart använt sportbh. vet inte varför. det bara blir så av farten.
bekvämlighetsskäl antar jag. t.o.m när vi var ute sist. då kände jag väl att där gick kanske gränsen.
men men, whatever.
på nåt sätt har jag stängt av det känslomässiga, och börjar istället garva.
vet inte om det är så killar fungerar, men det känns typ så.
vi kan även konstatera att mölndal är på tok för litet om man inte vill stötas på.
varför utmana ödet?
ok, jag vet att jag gör det ganska ofta.
kan inte låta bli. vet inte vad det är som triggar mig, -oftast jag själv antagligen-
fast nu var det inte jag.
utan nån helt annan.
och jag får inget grepp om kopplingen,
varför utmana ödet liksom?
förvirrande tankar
ok, vart börjar och slutar man egentligen?
hur vet man vart början egentligen är,
och har man ens en aning om att slutet faktiskt är slutet..?
de senaste dagarna har en jag haft en tanke som bara tokvägrat att lämna mitt sinne.
jag har tänkt på det här med färger,
tänk om det som är grönt för mig är blått för nån annan.
för vi kan ju inte se hur andra ser färger.
egentligen spelar det ju ingen roll,
(men just nu önskar jag inte mer än nåt annat att jag hade kunnat det typ.
bara så jag kunde släppa denna tanken.
får lära mig det ändå dock, det kommer ju aldrig bli möjligt)
himlen är ju för alla blå, vi har ju lärt oss det.
men tänk om den är grön som granbarr för nån annan,
bara det att den kallar den blå ändå, eftersom grönt är blått för den.
då kanske nån tror att blått är min favoritfärg,
eftersom det är så de ser grönt. när det i själva verket är grönt som ligger på topp.
förstår ni hur jobbigt det är att tänka såhär.
och inte kunna släppa det!!
jag ska verkligen försöka sova nu.
borsta tänderna, god natt. pussiluss
hur vet man vart början egentligen är,
och har man ens en aning om att slutet faktiskt är slutet..?
de senaste dagarna har en jag haft en tanke som bara tokvägrat att lämna mitt sinne.
jag har tänkt på det här med färger,
tänk om det som är grönt för mig är blått för nån annan.
för vi kan ju inte se hur andra ser färger.
egentligen spelar det ju ingen roll,
(men just nu önskar jag inte mer än nåt annat att jag hade kunnat det typ.
bara så jag kunde släppa denna tanken.
får lära mig det ändå dock, det kommer ju aldrig bli möjligt)
himlen är ju för alla blå, vi har ju lärt oss det.
men tänk om den är grön som granbarr för nån annan,
bara det att den kallar den blå ändå, eftersom grönt är blått för den.
då kanske nån tror att blått är min favoritfärg,
eftersom det är så de ser grönt. när det i själva verket är grönt som ligger på topp.
förstår ni hur jobbigt det är att tänka såhär.
och inte kunna släppa det!!
jag ska verkligen försöka sova nu.
borsta tänderna, god natt. pussiluss
kind of viker mig
kan kind of inte hålla mig längre,
jag är så svag va!!
och mönstret går igen.
jag vill nåt, vet att jag inte borde göra det.
gör det.
ångrar mig.
samma sak varenda gång. varför har jag inte vett nog att lära mig?
var det inte nån som sa att man lär sig av sina misstag?
-tydligen inte-
sitter förövrigt inne på immanu els myspace och grämer mig.
de få dagarna jag jobbar (i nuläget) i nov matchar perfekt med deras konsert på sticky.
jobb samma kväll och öppning 6 morgonen därpå, men jag funderar på att gå ändå asså.
jag vill, jag vill, jag vill.
kan inte hålla mig längre,
nu gör jag det.
pussiluss
jag är så svag va!!
och mönstret går igen.
jag vill nåt, vet att jag inte borde göra det.
gör det.
ångrar mig.
samma sak varenda gång. varför har jag inte vett nog att lära mig?
var det inte nån som sa att man lär sig av sina misstag?
-tydligen inte-
sitter förövrigt inne på immanu els myspace och grämer mig.
de få dagarna jag jobbar (i nuläget) i nov matchar perfekt med deras konsert på sticky.
jobb samma kväll och öppning 6 morgonen därpå, men jag funderar på att gå ändå asså.
jag vill, jag vill, jag vill.
kan inte hålla mig längre,
nu gör jag det.
pussiluss
det som inte bara gick förbi
jag läser aldrig löpsedlar, eller tidningarnas framsidor när jag jobbar.
det går liksom bara förbi mig då.
mest för att det inte finns tid varken då jag plockar fram eller bort dem.
idag gick det inte att låta bli dock.
tog med mig tidningen och läste artikeln.
jag började typ lipa.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article1047903.ab
efter att gått till bussen 05.37 igår och haft en härligt uppfriskande dag igår,
en härligt uppfriskande kväll at pressbyrån idag ska jag lägga mig,
för en härligt uppfriskande morgon/dag at pressbyrån imorn också.
(och söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag) how i love life!
- hannu
det går liksom bara förbi mig då.
mest för att det inte finns tid varken då jag plockar fram eller bort dem.
idag gick det inte att låta bli dock.
tog med mig tidningen och läste artikeln.
jag började typ lipa.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article1047903.ab
efter att gått till bussen 05.37 igår och haft en härligt uppfriskande dag igår,
en härligt uppfriskande kväll at pressbyrån idag ska jag lägga mig,
för en härligt uppfriskande morgon/dag at pressbyrån imorn också.
(och söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag) how i love life!
- hannu
från en annan värld
ok, just nu:
min kropp och dess trötthet är inte av denna värld.
jag har nog aldrig -eller är det bara inbillning?- känt såhär innan. hjälp.
det var asfint väder ute idag.
men jag orkade faktiskt inte gilla solen.
mest för att när jag kom hem var det så fint utanför,
förr hade jag gått ut och gått och gått och gått bara för att njuta höstsolen.
nu hamnade jag på en buss och konstaterade att jag mådde skitilla.
min kropp och dess trötthet är inte av denna värld.
jag har nog aldrig -eller är det bara inbillning?- känt såhär innan. hjälp.
det var asfint väder ute idag.
men jag orkade faktiskt inte gilla solen.
mest för att när jag kom hem var det så fint utanför,
förr hade jag gått ut och gått och gått och gått bara för att njuta höstsolen.
nu hamnade jag på en buss och konstaterade att jag mådde skitilla.
toklängtar verkligen till helgen efter denna. wiiiie.
kind of springa nakna i korridoren..
hannu
höstlugg
jag har nog alltid fröknippat lugg med hösten.
av nån märklig anledning.
jag ser luggen, glasögonen, filten, polotröjan, tekoppen, regnet som ett med hösten.
alla steg känns så stora.
jag är expert på att förstora (förminska också för den delen).
det allra minsta kan kännas jättestort. och det gör det kind of nu.
but hey, i don¨t care. det kan inte bli värre än det redan är liksom.
skitsamma om jag passar i det eller inte.
jag har gått i gamla spår tokförlänge tror jag.
och sker ingen förändring nånstans behöver det synas iaf.
så kan intalningen att en förändring sker faktiskt starta. eller?
det blir dock inte den långa, gråa och fullkomligt uttröttande hösten i år.
jag antar att det är så bra det kan bli.
för det första. värme, värme, värme.
det skickas flertalet mail nu.
jag saknar er.
jättemycket!!
pussiluss
av nån märklig anledning.
jag ser luggen, glasögonen, filten, polotröjan, tekoppen, regnet som ett med hösten.
alla steg känns så stora.
jag är expert på att förstora (förminska också för den delen).
det allra minsta kan kännas jättestort. och det gör det kind of nu.
but hey, i don¨t care. det kan inte bli värre än det redan är liksom.
skitsamma om jag passar i det eller inte.
jag har gått i gamla spår tokförlänge tror jag.
och sker ingen förändring nånstans behöver det synas iaf.
så kan intalningen att en förändring sker faktiskt starta. eller?
det blir dock inte den långa, gråa och fullkomligt uttröttande hösten i år.
jag antar att det är så bra det kan bli.
för det första. värme, värme, värme.
det skickas flertalet mail nu.
jag saknar er.
jättemycket!!
pussiluss
uppmuntrande ord från hjärtat som värmer
- heeeej
- hallå lillen
han går förbi utan att säga nåt.
sen vänder han sig om,
- vad sysslar du med?
- va, vadå?
- va har du gjort?
- inget speciellt.
- men hur ser du ut?
- jag har klippt mig.
- men du brukar ju ha håret såhär -han pekar-, va har du gjort nu egentligen?
det går inte att beskriva, men ni skulle se honom, och höra hans tonfall.
- jag har klippt mig.
- ja, men vad har du gjort egentligen?
- klippt mig, jag fattar inte vad du menar.
- jag förstår bara inte varför du håller på så hela tiden.
- va? jag har ju klippt mig.
- ja, men ska du se ut sådär?
ok, jag fattar..
- hallå lillen
han går förbi utan att säga nåt.
sen vänder han sig om,
- vad sysslar du med?
- va, vadå?
- va har du gjort?
- inget speciellt.
- men hur ser du ut?
- jag har klippt mig.
- men du brukar ju ha håret såhär -han pekar-, va har du gjort nu egentligen?
det går inte att beskriva, men ni skulle se honom, och höra hans tonfall.
- jag har klippt mig.
- ja, men vad har du gjort egentligen?
- klippt mig, jag fattar inte vad du menar.
- jag förstår bara inte varför du håller på så hela tiden.
- va? jag har ju klippt mig.
- ja, men ska du se ut sådär?
ok, jag fattar..
give me strength (or) time to breathe
vet inte om det går att förstå hur oviktig jag är idag
(och nej jag är inte viktig andra dagar, men idag är det extremt)
jag har precis fått på mig (tränings = inte riktiga) kläder och är allt annat än pigg.
igår hade jag på mig pyjamas tills jag tog på mig (tränings) kläder och sen pyjamas igen.
min kropp och dess trötthet är inte av denna värld.
egentligen är jag inte sysslolös.
men jag har bara inte förmått mig att göra det som borde gjorts.
under kvällarna innan jag somnar skriver jag ner kommande dag tidvis,
av två andleningar
1. jag kommer inte till ro av att bara tänka på det
2. jag är hysteriskt rädd att glömma bort nåt viktigt.
igårkväll orkade jag bara inte.
så fram tills nu har dagen varit helt oplanerad.
sen är dagarna planerade fram till den 29 okt (vet inte om jag jobbar den dagen än).
kan känna igen lite känslor från förra året,
bara det att de dök upp senare, typ i december.
då det var tokmycket med alla övningar, konserter, skola..
nu känns det likadant, fast det är oktober och jag har varken övningar, konserter eller skola.
men just känslan i kroppen.
dags att komma ikapp -sig själv- kanske (?)
jag ska faktiskt ta på mig (riktiga) kläder ikväll, innan det beges in till stan.
kärlek och respekt
(och nej jag är inte viktig andra dagar, men idag är det extremt)
jag har precis fått på mig (tränings = inte riktiga) kläder och är allt annat än pigg.
igår hade jag på mig pyjamas tills jag tog på mig (tränings) kläder och sen pyjamas igen.
min kropp och dess trötthet är inte av denna värld.
egentligen är jag inte sysslolös.
men jag har bara inte förmått mig att göra det som borde gjorts.
under kvällarna innan jag somnar skriver jag ner kommande dag tidvis,
av två andleningar
1. jag kommer inte till ro av att bara tänka på det
2. jag är hysteriskt rädd att glömma bort nåt viktigt.
igårkväll orkade jag bara inte.
så fram tills nu har dagen varit helt oplanerad.
sen är dagarna planerade fram till den 29 okt (vet inte om jag jobbar den dagen än).
kan känna igen lite känslor från förra året,
bara det att de dök upp senare, typ i december.
då det var tokmycket med alla övningar, konserter, skola..
nu känns det likadant, fast det är oktober och jag har varken övningar, konserter eller skola.
men just känslan i kroppen.
dags att komma ikapp -sig själv- kanske (?)
jag ska faktiskt ta på mig (riktiga) kläder ikväll, innan det beges in till stan.
kärlek och respekt
dream on
ok, jag sitter fortfarande i morgonrock.
det är precis som om kroppen gått in i en omänsklig skepnad.
av enbart trötthet. för jag kan inte känna nåt annat än trötthet just nu.
vid lite eftertanke är det inte så konstigt.
men jag brukar inte reagera såhär, känna såhär.
fast kanske inte att man bara "kört på" så länge heller.
gratis är gott
pussiluss
det är precis som om kroppen gått in i en omänsklig skepnad.
av enbart trötthet. för jag kan inte känna nåt annat än trötthet just nu.
vid lite eftertanke är det inte så konstigt.
men jag brukar inte reagera såhär, känna såhär.
fast kanske inte att man bara "kört på" så länge heller.
gratis är gott
pussiluss
en grym kväll
ok, för att göra en lång historia kort.
min tid efter jobbet och in till stan igår var sjukt maxad.
och jag är helt ärlig när jag säger att jag ändå hann med det mesta som skulle göras,
dock inte äta. en toppenstart på kvällen alltså.
kan konstatera hemma at tove's i sängen och dags att sova kl. 6,
jag har haft sjukt kul. vi är nog världens grymmaste häng.
nu ska jag försöka äta nåt,
-men det tar liksom stopp i halsen-
innan det beges till en ny uppfriskande dag på pressbyrån.
pussiluss
min tid efter jobbet och in till stan igår var sjukt maxad.
och jag är helt ärlig när jag säger att jag ändå hann med det mesta som skulle göras,
dock inte äta. en toppenstart på kvällen alltså.
kan konstatera hemma at tove's i sängen och dags att sova kl. 6,
jag har haft sjukt kul. vi är nog världens grymmaste häng.
nu ska jag försöka äta nåt,
innan det beges till en ny uppfriskande dag på pressbyrån.
pussiluss
keep me closer
ok, vi startar som vanligt.
jag är helt slut. och jag skojar inte.
ingen större idé att lägga en stor tanke vid varför,
utan vi lämnar det nu. (känns ganska lagom, börja långdraget nu)
fredagskvällen tillbringas som alla andra at pressbyrån. inte det softa niotimmarspasset dock.
och jag kind of jublar inombords. (visserligen blir det party at pressbyrån imornvkäll också, yippe!)
jag är verkligen glad i pengarna.
och jag vet själv hur jag hög på panodil och andra värktabletter under studentfesten,
högt och (fruktansvärt) ärligt sa "ja men det är viktigast nu"
när vi pratade sommarjobb och min motspelare sket i arbetskompisarna,
eftersom jobbet gav så stor vinning.
jag är (nog) fortfarande beredd att hålla med.
det blir en tripp till den djupa skogen om två veckor.
och jag bara toklängtar nu.
sjukt snygga första gången på sticky --->
känns som hundra år sen. om inte mer (!)
wiie.
min favorit i årets schlager. bittert att den inte tog sig till final dock,
http://www.youtube.com/watch?v=uUGefscDCKY
enjoy!
jag är helt slut. och jag skojar inte.
ingen större idé att lägga en stor tanke vid varför,
utan vi lämnar det nu. (känns ganska lagom, börja långdraget nu)
fredagskvällen tillbringas som alla andra at pressbyrån. inte det softa niotimmarspasset dock.
och jag kind of jublar inombords. (visserligen blir det party at pressbyrån imornvkäll också, yippe!)
jag är verkligen glad i pengarna.
och jag vet själv hur jag hög på panodil och andra värktabletter under studentfesten,
högt och (fruktansvärt) ärligt sa "ja men det är viktigast nu"
när vi pratade sommarjobb och min motspelare sket i arbetskompisarna,
eftersom jobbet gav så stor vinning.
jag är (nog) fortfarande beredd att hålla med.
det blir en tripp till den djupa skogen om två veckor.
och jag bara toklängtar nu.
sjukt snygga första gången på sticky --->
känns som hundra år sen. om inte mer (!)
går allt enligt planer blir det dock utgång ikväll med tove och hennes folks.
och imorn blir det fest för kajsa. wiie.
min favorit i årets schlager. bittert att den inte tog sig till final dock,
http://www.youtube.com/watch?v=uUGefscDCKY
enjoy!
ge mig din dag, ge mig dig
det var märkligt att vakna imorse.
hade inget grepp om vilken dag det var,
eller om det var nåt jag borde göra men inte visste vad.
istället för att kunna somna om funderade jag på om det var nåt jag missat liksom.
kom efter lite tänkande fram till att det var måndag,
och det var skönt att vakna upp i sin egen säng.
det känns typ bortskämt att efter en helg med lite sömn ha en måndag att vila ut.
börjar kanske få lite resfeber nu, eller jag vet inte,
men jag som har 0 i lokalsinne och en tove som inte är mycket bättre,
hur i allsindar ska vi klara oss!! det känns lite skrämmande just nu.
men det ordnar sig alltid.. väl?
vill på nåt sätt också få in sången igen.
det är så knäppt att allt bara tar slut
saknar musikskolan som attan. halva mitt liv har ju legat där.
och en hel halva är bara helt borta.
sigur ros, här har ni dem.
http://youtube.com/watch?v=PDxMQaMqsig
en himla vacker låt.
chill out
hade inget grepp om vilken dag det var,
eller om det var nåt jag borde göra men inte visste vad.
istället för att kunna somna om funderade jag på om det var nåt jag missat liksom.
kom efter lite tänkande fram till att det var måndag,
och det var skönt att vakna upp i sin egen säng.
det känns typ bortskämt att efter en helg med lite sömn ha en måndag att vila ut.
börjar kanske få lite resfeber nu, eller jag vet inte,
men jag som har 0 i lokalsinne och en tove som inte är mycket bättre,
hur i allsindar ska vi klara oss!! det känns lite skrämmande just nu.
men det ordnar sig alltid.. väl?
vill på nåt sätt också få in sången igen.
det är så knäppt att allt bara tar slut
saknar musikskolan som attan. halva mitt liv har ju legat där.
och en hel halva är bara helt borta.
sigur ros, här har ni dem.
http://youtube.com/watch?v=PDxMQaMqsig
en himla vacker låt.
chill out
nånstans mellan bitterljuvhet, skratt och tårar
som tidigare nämnts har sommaren 2007 varit märklig.
på alla dess sätt och vis.
den bästa(och den värsta)
sidor jag aldrig sett hos mig själv (och andra) har blivit sedda.
det har varit mycket skratt och glädje.
sjukt glada dagar verkligen.
balen, studenten, studentfesten.. ja ni vet.
jag har nämnt det innan men studenkvällen var den roligaste kvällen på länge.
i huvudet kan jag inte för stunden minnas någon kväll som slår den.
kanske beror på att just den kvällen ligger närmast. men ändå.
kan ibland känna in känslan från aulan. när vi sjunger sista låten innan vi får våra betyg.
men jag får inte fram ett ända ord. det bara fastnar i halsen.
och en bitterljuv stor klump gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
in i cafet, och rusa in på toa, för att hinna innan vi ska springa ut.
sen står vi mellan dörrarna.
dörrarna mellan friheten och skolan.
visst är det naivt att jag lägger upp det så -i know-
men känslan var sån och symboliken kunde inte bli mer tydlig.
ut med det fetaste greppet om toves hand ( i neverever let you go)
det är vi mot världen!
kanske att det inte är så konstigt, efter denna känslostormande sommar,
att en tomhet sakta men säkert lägger sig som ett täcke över allt.
det lilla och det stora som existerar.
inte alltid. men det händer. och jag klagar inte.
det som saknas är nog en form av påfyllnad.
ända sen studenten har det inte funnits en enda dag med känslan av semester.
eller tid att samla kraft.
det som skulle bli min resa bort från verkligheten,
blev nog snarare en resa ännu längre in i verkligheten som gjorde att det inte gick att andas.
och hem gick tåget igen. flera dagar tidigare än beräknat.
vi drar ju iväg, och får antagligen belöningen fett betald i upplevelser.
denna gången är inte syftet att resa från verkligheten.
definitivt inte. jag vill absolut ha den med mig.
men bagaget lämnar vi hemma. (ok? snälla låt mig..)
peace out
på alla dess sätt och vis.
den bästa
sidor jag aldrig sett hos mig själv (och andra) har blivit sedda.
det har varit mycket skratt och glädje.
sjukt glada dagar verkligen.
balen, studenten, studentfesten.. ja ni vet.
jag har nämnt det innan men studenkvällen var den roligaste kvällen på länge.
i huvudet kan jag inte för stunden minnas någon kväll som slår den.
kanske beror på att just den kvällen ligger närmast. men ändå.
kan ibland känna in känslan från aulan. när vi sjunger sista låten innan vi får våra betyg.
men jag får inte fram ett ända ord. det bara fastnar i halsen.
och en bitterljuv stor klump gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
in i cafet, och rusa in på toa, för att hinna innan vi ska springa ut.
sen står vi mellan dörrarna.
dörrarna mellan friheten och skolan.
visst är det naivt att jag lägger upp det så -i know-
men känslan var sån och symboliken kunde inte bli mer tydlig.
ut med det fetaste greppet om toves hand ( i neverever let you go)
det är vi mot världen!
kanske att det inte är så konstigt, efter denna känslostormande sommar,
att en tomhet sakta men säkert lägger sig som ett täcke över allt.
det lilla och det stora som existerar.
inte alltid. men det händer. och jag klagar inte.
det som saknas är nog en form av påfyllnad.
ända sen studenten har det inte funnits en enda dag med känslan av semester.
eller tid att samla kraft.
det som skulle bli min resa bort från verkligheten,
blev nog snarare en resa ännu längre in i verkligheten som gjorde att det inte gick att andas.
och hem gick tåget igen. flera dagar tidigare än beräknat.
vi drar ju iväg, och får antagligen belöningen fett betald i upplevelser.
denna gången är inte syftet att resa från verkligheten.
definitivt inte. jag vill absolut ha den med mig.
men bagaget lämnar vi hemma. (ok? snälla låt mig..)
peace out