tre ögonlock

jag vaknade med tre ögonlock idag.
fråga mig inte hur det gick till, men ett ögonlock hade liksom växt ihop.
jag vet att detta hänt lillen och som den snälla syster jag är äcklas jag lite av när det ser ut så.
men på mig såg det ju nästan fräscht ut..

till det ett magont som hette duga, förstår inte var det kom ifrån.
och nya utslag på vänster underarm, och höger tumme.
utslag har varit min grej sen tvåan på gymnasiet då känslan i kroppen var,
' nu är det lite väl mycket '
titt som tätt sen dess har de dykt upp.
och jag kan helt ärligt säga att denna gång faktiskt är den mest passande.


om 22 minuter börjar mitt pass på pressbyrån,
kan man tillbringa en solig lördag skönare än åttaoenhalvtimme inne på pressbyrån?
nej, skulle inte tro det!

pussiluss
- hannu


jellicle songs for jellicle cats

sitter o checkar delar av cats. och åh åh åh vad kroppen bara skriker: JAG VILL!
det hade vart det grymmaste ever.

eftersom jag ändå inte har nåt liv passar det väl lika bra att jobba fre-lör kväll.
welcome and join.

jag kan ju säga så mycket som att jag ser ljuset i att det faktiskt kommer en höst,
hur ofta gör man det liksom?

att återigen bli fylld av det man älskar,
sjunga varenda dag. i ett sammanhang och dela det man brinner för med andra.
sounds great i mina öron =  jag kommer flytta till Värmland om säg knappa tre månader.

dagen har tillbringats med att hälsa på lillen på prao,
häng med karin. long time there mate..
och sist men inte minst, huset är snart komplett.
ok, kanske inte huset huset, men ändå ytterväggarna har i någon sånär form kommit på plats.
jag delar deras glädje. de har inte haft en adress sen november.

men kanske viktigast av allt just nu.
brorsan kommer  hem på söndag,
och jag måste säga att det är en efterlängtad bror.


nu ska jag checka scrubs.
- jane

klart det känns

ok folks.
visst är det märkligt hur någon bara kan förgylla hela ens dag,
nästan upprymma hela ens tankeverksamhet.

och nej. jag menar inte så som ni tror nu.
jag har två kvällar i rad diskuterat det stora och det lilla med min vän på maui.
och allt hon förmedlar bara färgar av sig.
det finns alltså nåt annat, en annan möjlighet.
en annan värld.
låt mig..



visst är det klart att det känns.
precis som när man är yngre och verkligen förstår,
att det faktiskt är människor som utför hemska saker mot andra människor.
det behöver inte vara det allra största, som krig.
bara som att frysa ut nån i skolan..

igår fick jag det så tydligt framför mig.
det kom in fem tjejer, i 14 - 15 årsåldern.
man märkte genast vem som var ledaren, och hennes bästis.
sen två andra tjejer som bara var häng, och en femte som bara kvävdes.
hon ignorerades, öppnade hon munnen var det ingen som lyssnade.

det var när hon gav en spänn till ledartjejen som hon fick uppmärksamhet.
men det kom inte ens ett tack, det lät snarare
 - men åhh. bara en spänn. har du en krona (till sin kompis)
 - nää..
- jag har en krona.
- okej då.
(här kollar hon på mig och ler "varsågod")
 
när de gått ut gjorde det bara så ont i mig.

jag kände igen den där tjejen också.
vi har gått på samma skola, för längesen.
men jag vet att jag sett henne innan.

jag ville bara springa ut o skrika i hennes öron.
det blir bättre sen. skit i dem.
de tror att dem är nåt, men i slutändan är de bara loosers.

är det nåt jag lärt mig med åren är det att bara vara där man trivs.
på gott och på ont ( line från jan the revelator, men ack så användbart)

fast visst kan man alltid lära sig mer.
för visst händer det att man faller i det gamla. igen.

och igen. och igen.


time to sleep mates.
men jag ger er några ord från lifehouse på vägen

'cause you're all i want
you're all i need
you're everything everything

you're all i want
you're all i need
you're everything everything

you're all i want
you're all i need
you're everything everything

jag tänker aldrig på dig

ok folks. ska försöka hålla det på en lagom nivå.

jag kan irritera mig på att "ha glömt allt, inte tänka mer på",
men ändå inte kunna glömma, allt omkring.

jag kommer fortfarande ihåg vad du gjorde förra sommaren,
då menar jag inte i stora drag utan vecka för vecka.

jag kan fortfarande rabbla upp hela din uppväxt, skolor, idrotter, you name it.
jag känner till din släkt, vart de är placerade i sverige, och hur nära ni står varann.

jag vet när du fyller år, när du tog ditt körkort,
jag vet att du älskar ert sommarställe,
att du inte har nåt emot att vara där ensam.
andas luften, ta vara på tiden att komma ner lite på jorden.

jag vet att du gör vad som helst för att komma dit du vill,
därav ditt programval till gymnasiet
och därav din sysselsättning du har nu.


det var därför allt blev så starkt för mig.
för du vågade följa din dröm.
du inspirerade mig till att faktiskt våga satsa.

du gjorde som du ville.
fick mig att känna, det kan inte bli bättre än såhär.

sen att du inte skötte allt annat så himla snyggt egentligen,
det stora slaget i magen.
är ju en helt annan historia.

men allt det där andra blir ändå mest en grumlig grå sörja,
som inte alls passar in i allt som är så bra.
bara det att, det kanske är det som är den egentliga verkligheten?

men nej nej, jag tänker aldrig på det här.
allt är glömt, och inga tankar ägnas nånsin åt tankar som detta.

chill out
- jane



den stora tröttheten slog till

den stora tröttheten slog till idag som ett slag i magen.
ja, bokstavligt talat. jag sitter här och mår illa.
funderar på om jag ska käka nåt mer idag överhuvudtaget,
det är ju bara sex timmar sen frukost och går man och lägger sig runt åtta kanske det är lagom för dagen.

för det första, att överhuvudtaget resa sig ur sängen tog ungefär tre timmar.
jag låg i sängen, tittade i taket och tänkte: nu går jag upp om fem minuter, i tre timmar.
i tre timmar innan jag tog det stora steget och gick från tanke till verksamhet.

efter mamma kommit hem från jobbet åkte vi till mölndals bro för att köpa dagens middag.
mamma (och jag) kände att det var bra att komma ut i lite dagsljus.
väl hemma igen la jag mig i soffan. och somnade.

jag vet inte om jag är klen,
eller om detta livet faktiskt inte passar mig.
rutiner, det mest fyrkantiga som jag under en period avskydde kanske är rätt för mig ändå.
vakna, äta, jobba, leva, sova, allt i ett ganska naturligt mönseter kanske är mer min stil.
för såhär kan det inte vara länge till.

mamma kom faktiskt precis och sa att hon ska försöka få in mig imorn,
som hon uttryckte det
"om det är nån käck som jobbar, så jag slipper förklara, jag kan bara säga  - hon är trött,
fast det beror ju såklart på hur mycket folk det är"
får se om det är någon som lyckas fylla alla kraven imorn då, och om det är lite folk.

over and out


i made it!

ok folks.
nu ligger valet hos mig,
om det blir värmland ett år framöver.

eller thailand..

nånstans lutar det ändå åt värmland.

en något lättad - hannu

blir så trött på mig själv - än en gång

ok folks. hur ofta får man chansen TWICE utan att ta den?
jag tror ni förstår att jag inte pallar mig själv.

- har du sett honom?!
- ja, jag såg förut, det var jättekul men det räcker.

minuten senare
- fast det vore ju inte fel att våga..
- men gör det bara.
- mm..

en minut senare
- hjälp där går han, jag vågar inte.
vänder mig om
- det här går inte, jag vågar inte.
- men kom igen hanna.
- nä jag vågar bara inte.

på vägen hem
- jag är säker på att vi fick ögonkontakt,
eller antagligen inbillar jag mig, men det kändes verkligen som det.
- ja du skulle ha vågat, du vet ju att han är så blyg-
- ja.. jo.. men jag är också blyg!!
- nä hanna du är inte blyg.
- va är jag då?
- du blir bara feg.

hahahha tack för den liksom.
det var verkligen det jag ville höra.
framförallt behövde höra.
men förtjänar man nåt annat efter att bara paja alla chanser liksom.
well well nästa gång - för det vet jag nästan att det blir - SKA jag bara göra det.
annars står jag inte ut. det går bara inte.

- jane



jag har ingen mobil

ok, har ni känt den där känslan att man tar ett andetag, men andetaget fastnar liksom i halsen?
man har precis andats ut och inser att, ok det kommer faktiskt ordna sig.
för att sedan får ett slag i magen o andetaget bara fastnar mitt i halsen.
inte så man kvävs ( men typ ) men ändå, stockar sig liksom.

ok, SÅ allvarligt är det inte. men ibland blir man bara så trött.
just nu är jag så trött.

igårkväll kom min mobil bort. jag tappade den på bussen.
busschauffören ringer upp, hem till oss lite senare på kvällen,
och det var så skönt.
inte för att jag hunnit installera den här så mycket egentligen,
har nästan inte lagt in några nummer, men ändå det var väldigt skönt.
idag när jag ringer finns den dock inte. den är bara borta.

till det hör två nätter med cirkus tre timmars sömn per natt,
morgonpass på det och det avslutande mördarpasset idag på 10 timmar.
inklusive en sjukt speedad dag igår.
och idag.

ok folks, den näst bästa just nu:
http://www.youtube.com/watch?v=X2IExa2A198 åhh!

over and out - jane

closer

ok, allt som är värt nåt just nu
http://www.youtube.com/watch?v=M2Q2XVrWA_Y

oh.

- jane

three little birds

efter att igår för första gången vågat sig ut sen hemkomsten inser jag än en gång.
nä, jag saknar inte alls thailand, och jag tänker inte alls på leo (bara varenda dag).
det är med intryck o avtryck, saknad.

jisses, det ändå lilla intrycket man hann få satte sig verkligen och gav ett stort avtyck.
så nu saknar jag allt det där.
verkligen jättemycket.
det är befriande att ha fått se hur de lever,
att det faktiskt finns ett annat sätt.
långt ifrån det här.
inte för att det ena är mer rätt än det andra,

men det var nåt där som föll mig i smaken..
http://www.youtube.com/watch?v=WtwGyxzxBDg



well well en vecka har gått och den har varit lite speciell för flera av oss här i familjen.
jag o mamma tog bilen till värmland. för att återigen pröva min lycka.
ingen idé att hoppas på nåt stort.
men i vanlig ordning, vet jag hur man gör för att ens i tanken ha fötterna kvar på jorden liksom.

åh. o sist men inte minst, SISTA AVSNITTET AV KLASS 9A!!

lillen har vart på svt och gjort ett skolreportage.
han är så cool. ingen slår honom i driv och vilja.
vill han nåt tar han tag i det och hoppas inte att det bara händer.

han träffade en reporter från västnytt som svarade på hans grymma frågor,
och med sig hem fick han några coola bilder på "mikael som nyhetsuppläsare" bl.a. hahaha.

mattias har slutat jobbet och är nu på resande fot i australien.
om några veckor vankas thailand (och jag önskar ju inte alls att jag var där med honom)

och sedan hemkomst. vad var det lillen sa?
- om några veckor är mattias hemma. fantastiskt!
och mamma stämmer in med ett
- oh ja.

detta är väl inte jättespeciellt egentligen men camill väckte mig 7.30 i fredags och ville lägga sig.
hon var sjukling, och vad gör man inte som syster i lagen,
jo man går upp och låter henne ta över sängen.

baby don't worry 'bout a thing
'cause every little thing is gonna be alright
- hannu



is this love that i'm feeling is this love that i've been searching for is this love or am i dreaming

ok vänner, jag sitter här med en träningsvärk i hela kroppen.
vet inte om det säger nåt om att gårdagen (trots åtta timmar i bil) var tuff
eller att man helt enkelt bara är sådär sjukt otränad så man inte vill erkänna det.
tacka vet jag hösten 2006 och cirkus ett år framåt. sen dog det bara.
dags att fånga upp det igen. kanske?
(men det var faktiskt många konstiga övningar,
när man var helt still för att sedan springa så fort det gick. typ)

sitter här och funderar på om jag faktiskt ska se helt ok vad det gäller renlighet idag.
eller om jag bara ska skita i det och bege mig dit som jag ser ut nu.
det blir ändå inte mycket bättre än så här..
inte värre heller dock!

well well. ikväll blir det party på pressbyrån om dryga två timmar och framåt,
do i see you there? yeah!

imorgon vankas det troligtvis utgång. kan bli grrrreat.
jag är aldrig den som har stora förväntningar att det ska bli kvällen i ens liv.
inte på nåt sätt,
men av nån anledning har vi lyckats få några riktigt lyckade kvällar det senaste.
trots att det egentligen inte vart sådär jättespeciellt.

en tribute till p och g som vintern 2003 - 2004 gav mig det här.
http://www.youtube.com/watch?v=ujnH4yNqL8E
säg mig, är det inte fantastiskt, mer än fantastiskt?
och ja, jag har pratat med honom, fått hans autograf och sett dom in action.
scandinavium. wiie!


peace out
- hannu k

end of story

och där brast det.
ganska så fett.

med en massa frågetecken undrar man bara:
vad i allsindar hände där?

men detta var någonting som fångade mitt hjärta hela vägen.
+ att de spelade "hallelujah" till.
går det att göra nåt annat än bara gå sönder lite inombords då?

well well. sjukt att detta får en att lipa när halva asien går sönder,
och när man varenda dag vet all misär som pågår världen över.
 
då är det klass 9A (av allting) som sätter spel på hela verksamheten inombords.
visst är det sjukt egentligen. helt sanslöst, sinnessjukt.



btw, det är farligt nära till jag drar till värmland nu.
hjälp.

asrädd!

yo folks.
ok, jag är fortfarande galet rädd för hundar.
det kom en ensam liten hund springades mot mig, cirkus en sisådär hundra meter från mig.
det var ingen såndär söt liten hund, utan en hund som såg sådär läskig ut.
den är helt själv och den springer mot mig.
jag blir asrädd, går in i en buske, men den kommer ändå mot mig.
(här börjar jag lipa)
går över gatan, men den springer ändå mot mig.
här är jag så rädd att jag tror benen ska vika sig under mig.
men tänker behåll nu lugnet och andas djupt.
i huvudet hör jag toves röst från austrailen och framförallt thailand:
hundar är inte farliga, hundar är snälla djur.
hon lyckades väl sådär. haha.

hunden nuddar aldrig mig,
och efter att ha gått en bit ser jag en kvinna svänga av från en annan väg.
så jag antog och antar fortfarande att hunden var/är hennes.
men hon var verkligen utom synhåll för mig först.

men ändock. det är verkligen konstigt att den rädslan bara vägrar släppa greppet om mig.

well well nu ska jag kolla scrubs om 23 minuter o borsta tänderna.
sleep tight folks.

ok ok jag ger mig nu

för er äckelmagade, stop it here.

jag fick precis en sur uppstötning,
och jag antar att jag var så värd den?
eller, varför får man annars en sån?
men jag måste klaga.
jag avskyr bara känslan, smaken allt.
att det man käkat tidigare kommer upp
+ massa sur syra som gör att smaken vägrar försvinna
och att hela munnen fylls av detta.

end of story. jag skulle kunna gå in bra mycket mer på detalj,
men det tar vi i talande form, vi som brukar dela med oss av smaskigheter som dessa..

efter avslutat jobb 17 igår gick jag hem, stannade där några timmar innan det begavs till
chrsitoffer hiding live. jag har tyckt denna idol-kille varit duktig,
men inte så att mitt hjärta smält.
fast efter igår kan jag inte säga annat än att killen ger allt och är riktig - RIKTIGT -  grym på det han gör.
(men för att nå olas status har han givetvis en bit kvar..!)
tack för igår tjejör.

efter avslutat jobb idag var jag hemma runt cirkus 21.
nånstans hade jag hoppats på alla dessa storartade planer,
men det blev inte mycket av allt alls.
istället hamnade jag framför dolly parton live sändning och blommor av stål.
så det blev att jag lipade mig igenom kvällen istället för att det faktiskt hände nåt kul.
och sur uppstötning på det. mm.

hela mitt jag skriker efter sömn,
så det är dags att bege sig till sängen för den stora sömnen helt enkelt.

godnattkram