mycket av allt

jag inser att jag kan pratat lite väl mycket om sjukgymnasten då ni är några som sagt
- men ska du inte träffa honom några gånger till då?!

för det första, jag 'träffar' inte honom.
killen gör ju bara sitt jobb!!

- asså klart jag vill, men detta var ju ett sånt erbjudande jag nappade på. annars är det svindyrt.
- men är det inte värt det då?!

haha självklart tycker jag det är det värt det.
men jag känner att jag inte får tillåta mig att tycka det.

jag känner mig dock något friskare då ni tänker i samma bana som mig!


jag har helt klart några favoritkunder.
från början var det en.
och ju längre tiden går,
desto mer inser jag att det inte krävs så jättemycket för att bli just en favoritkund.

chill att jag hade inne en två gånger(!!) ikväll,
och den andra säkert en kvart i butiken.
han skrattade t.o.m när vi pratade.
gilla på det (sorry)

i övrigt.
jag blir rädd att den stora graviditeten är på gång såna här dagar.
- förutom att det i teorin är omöjligt..
det har varit en sån dag utan nån gräns.
ingen gräns nånstans.
och jag undrar vart allt tar vägen?
mycket av allt helt enkelt.


btw, önskar man kunde vara en av alla som
'jag saknar nån. spelar ingen roll vem, bara nån'
att man var nöjd med lite närhet liksom.
jag saknar aldrig 'nån vem som helst'
jag saknar någon specifik.
om jag saknar någon.
kanske dags att börja tänka nytt?
(men vem är det jag försöker lura..)


yoo lovers.


spaggethiben again

jag vet inte om jag ska se det som ett gott tecken att han skrattar.
men han skrattar med (åt?) mig.
- jag dör nog lite inombords nu..
- nej du skulle klarat en till, vi borde lagt på mer.
- NEJ FÖR ALLT I VÄRLDEN. ÄR DU TOKIG?!



- SKA JAG UPP PÅ BOLLEN IGEN?!
- nej nu är vi klara faktikst. jag tänkte om vi rör oss mot mitt rum.
(JA JA JA!! är det redan vi och oss alltså?)


efteråt
- ok hanna, hur känner du?
- jo men det har nog gått bra tror jag..
han tycker ju självklart det,
och påpekar noga alla framsteg.
(men hur dum i huvudet hade han varit om han inte gjort det?)

vi sitter där.
hans snälla snälla ögon och det fina leendet.
och det enda jag tänker är (helt seriöst)
- varför är inte detta en film?!
då hade han slängt iväg bordet, slitit av sig tröjan.. och burit iväg mig.

nu sitter vi där och det är som en annan typ av film.
för jag kan inte tänka på nåt annat än att sånt här händer bara på film.
såna som han existerar bara på film.

han frågar mig om hösten och när jag svarar att jag inte vet om jag blir kvar i gbg,
undrar han vad jag ska plugga till vid en eventuell flytt.
- ehh... jag ska plugga.. eeehhh.., ledar, ehh.. ja just det en social pedagogsik ledarutbilning.
på fullaste allvar, jag glömmer bort vad det är jag ska göra!!
det är nånting med denna människa.
är det bara jag som blir sån i hans närvaro?!


den stora flytten mot haga är på ingång.
välkomna vänner!

pussiluss

the sjukgymnast

det är inte mycket som krävs för att få mig på fall..

jag går (ovant) runt och försöker komma ihåg vart jag är på väg.
- den delen av gymmet jag inte besöker i vanliga fall är betydligt större än jag vill tro.
och helt plötsligt hör jag den där rösten jag känner igen så väl - numera.

- hej där hanna!!
- hallå hallå!

dom ögonen, det leendet och jag blir knäsvag.
haha det där med att spela svår..

jag vet inte varför jag blev så förvånad över att se honom där.
har man hans kropp,
är det ganska självklart att man tillbringar majoriteten av veckodagarna just där..

fint också att jag gör en grej av detta.
experten på att förstora det allra minsta sitter som bekant här.
nothing's ever gonna happen on that front.
men some daydreams sitter aldrig fel!

cheers

analysera mera

vi har pratat, pratat, pratat och pratat hela kvällen.

utan att komma fram till någon som helst slutsats.
helt otroligt.

att man fortsätter ödlsa tid,
att man tillåter sig fortsätta prata.
att ni tillåter mig prata(!!)

det vi ju faktikst kommit fram till,
är att vi inte blir klokare.
alltid nåt!

en fin helg vänner.
det blev en examensfest och dagenefter ute på landet.
andra långgatan dagen ikväll.
hur i hela världen har jag kunnat missa denna dag tidigare år?!

som skruttan sa då det var omöjligt att ta sig in nånstans
'vi parkerar oss här klockan 5 nästa år'

sen gick vi. underbart.

sleep tight lovers


vad hände med maj?

skulle man se sex and the city kunde man få en nutrilett,
(eller vad det nu var för märke) och gratis är ju alltid gott så vi tog ju varsin såklart.
det ska ju ersätta en måltid och få en att känna sig mätt längre (än vadå?)
skämtar dom med oss or what?
den enda effekten dom 200 kalorierna gett mig är den stora kissnödigheten.
för det var ju en hel del vätska att dricka - gott var det inte heller.
inte min grej helt enkelt.

maj försvann bara sådär. kom och gick till jobbet ungefär.
oskönt mycket jobb.
samtidigt som det mellan allt det där har hunnit hända hur mycket som helst.
sjukgymnasten(!!!), intervjuer till skolor, vilma har fyllt år, lillen sprang varvet,
visit i borås (sexi shit), haha ungefär så upptagen har jag varit.
en bra månad helt enkelt.
ni som förgyllt den är fina!

nu är min jagjobbar12dagaristreckveckaöver.
finally.
ett tag trodde jag aldrig jag skulle se slutet.
ända tills nu ungefär!

ledig helg (den enda i juni..) och tiden kan nog bara tas om hand bra.

den stora examensfesten imöra.
shit. du gjorde det pandis!!

cheers


not spagetthiben längre

ok vänner.
det gjorde ont att vakna imorse.

i alla dess bemärkelser.
jag kände i hela nedre delen av kroppen,
att får jag chansen att aldrig mer resa mig upp - tar jag den.

mamma har skrattat åt mig.
hahaha vad har han gjort med dig?!
- jag blir nästan rädd när hon uttrycker sig så..

vi skulle ta sällis till jobbet imorse.
- hanna är du uppe, jag åker snart.
- japp, jag är på väg nerför trappan.

...

- hanna har du gått upp än?
- ja asså jag är fortfarande på väg nerför trappan..
- skämtar du med mig?!

nej jag var och är helt seriös.
min kropp just nu är inte av denna värld.

dagarna just nu rullar på fint.
ändå.
nästa vecka blir det flytt in till haga. nice!

cheers

spagetthiben it is..

jag är kär.
så fett kär.

förutom att jag inte kommer kunna gå imorn.
eller ännu mer rimligt jag kommer varken kunna stå, sitta eller röra benen.
underbart.

jag har ganska noga poängterat att det är ju inte det här med personlig träning jag vill åt.
utan enbart sjukgymnastik i syfte att få en rygg som håller och mår bra.

han vet precis vad han ska säga för att få mig lugn.
han skrattar precis på rätt ställen, när jag vill =  när jag säger nåt som inte är så kul egentligen.
han visar alltid hur jag ska göra på ett sätt så jag förstår.
och när jag säger
-jaha, men det vet jag vad det är!
- behöver jag inte visa då?
- JOO!
då ler han sådär fint och visar ändå.

men det kändes inget bra till en början.
- inga skor?
- näe... måste jag ha det?
- ja, det tycker jag.
- men ska vi göra?
- träna lite tänkte jag.. (som om jag vore helt messed up i huvudet)
- men vadå, ska vi gå här ute?
- japp..
- men jag vill ju inte ha personlig träning, utan bara bra övningar..
- ja men detta kan behövas som hjälpmedel för att göra dig stark.

när vi sedan går mot avdelningen jag känner igen anar jag oråd..
- VART ÄR VI PÅ VÄG NU?!
- du ska få värma upp lite.
- ok.. men ska du stå och kolla på mig då?!
- ja så blir det ju.
- NÄE..
- haha jag kan prata lite med dig också om du vill.
- näe. var tyst.

haha han pratade med mig ändå.
dåligt.

efteråt.
- hur kändes det då, trampa lite ny mark.
- ungefär som jag trott. hemskt.

det är verkligen inte mitt forum det där.
men just nu finns det kanske inget annat val..
eller som brorsan brukar säga
-så länge du inte gör något åt din rygg kan du inte klaga.

kanske att det ligger nåt i det.
kanske att man inte älskar att få det slängt i ansiktet.

det blir salem al fakir med fina flickor i afton.
see you there lovers.

pussiluss

den stora tröttheten

har precis kommit hem från jobbet.
fingrarna är som isbitar och jag är lite trött.


förut stod kidsen utanför butiken och tjuvrökte efter att ha blivit nekade att köpa cigg,
och fått någon att köpa ut.

nu kommer de in med en red bull i handen -  trycker upp den framför näsan på mig.
och jag tycker det är lika roligt varje gång.
jag vet inte om de väntar på nån typ av reaktion,
väntar de på ett
- VAR NÅNSTANS HAR DU FÅTT TAG PÅ DEN, VEM HAR KÖPT UT RED BULL TILL DIG?!


har nog fått en ny favorit på jobbet nu
(har ju vart dåligt med såna det senaste..!)
alltid lagom trevlig, kommer in lagom ofta.
sånt gillar vi!
- inga ögon man smälter i dock..
men det funkar ganska bra ändå!

chill out

filip stiller

jobbade öppning imorse.
tv:n står på. där har vi honom - västnytt!!

anledning nog att sitta bänkad varje morgon klockan 7 framför tv:n alltså..


lite småtrött sådär

det har varit en lång dag.
tre intervjuer.
grillad tre gånger.

först huvudläraren.
det gick bra.
kunde gått bättre.

nummer två.
en annan lärare.
han hade det där med pondus.
han satt där med sitt stoneface. jag = livrädd.
utan att sätta fingret på exakt vad,
så är det något som gör att man helst undviker en konflikt med någon som honom.

intervju 3.
tre elever från skolan.
det var lite 'jag smälter i ett par mörka ögon' varning (budet i vintras)
vänner, ni skulle varit där.
sjuuuukt fräsch kille.
och det där med koncentrationen var som bortblåst..


dags för den stora sömnen.
öppnar imöra.
see you 7 at pressbyrån - sjukhuset.
- skeriksson erbjudandet finns kvar.
jag skulle t.o.m kunna tänka mig att gå så långt som till glassboxen.
vad säger du, dags att slå till? -

cheers




this is a bump in the road

det där med fokus.
fokuseringen idag har inte varit på topp.
det är dagar som dessa jag tycker synd om kunderna.
men dom skrattar rätt gott ändå.
troligtvis inte med mig..

det är även dagar som dessa jag önskar vi vore fyra bröder i syskonskaran.
att jag också fått gå på chalmers och lärt mig tänka logiskt.
kommer det nånsin ske?!
börjar bli trött på att alltid känna så mycket, så starkt, så fort.
helt utan logik.
vem i hela friden har tagit mitt logiska tänkande?
den som känner sig träffad får gärna ge tillbaka det.
nu.


imorn sitter jag o mamma i en bil 4 på väg mot visingsö.
hon har återigen tagit sin mammaroll lite väl seriöst,
men utan henne hade det inte gått.

troligtvis den sista intervjun,
cross your fingahs please.

cheers


det är nog först nu jag inser att klockan ringer 3 inatt.
borde kanske lägga mig snart ändock..

lillen does the göteborgsvarv

ger man sig in i leken får man leken tåla,
fick jag släng
t i ansiktet av höstens oskönaste kille.
(nej jag brukar inte köra personpåhopp. men detta är ett undantag)
det känns som om vi är lite för många med i leken nu bara..


lillen var bäst i lördags.
ska jag vara helt ärlig kände jag kanske inte den första halvtimmen i gassande sol
- ja jag älskar solen - att det var värt att stå där, för att se honom springa förbi i all hast.
men när han sedan kommer rusande,
stannar till lite snabbt vid oss och ser både oförskämt fräsch och glad ut efter 17 km,
kändes det så fett värt det.
det är lätt att glömma bort att det krävs så lite, för att visa uppskattning.

här har vi ju visserligen experten på att förstora det mest obefintliga,
och förminska det som faktiskt är viktigt.
det där med att ta det för vad det är..

mitt sociala liv existerar inte.
min 9 dagars jobb varenda dag vecka började igår.
gotta go to work.

vi ses i juni.

pussiluss


om du vill ha mig så kom och ta mig

att jag imornbitti kommer sitta på tunnelbanan till skolan motsvarande tid,
känns som ett stort skämt.
jag är nog inte inställd på det riktigt än.

det blir det låååååååååånga tåget idag.
minst sagt.
tåget idag tar 6 och en halv timme.
(ungefär som att åka 7 timmarsbussen..)


jag passar på att fira årets finaste dagar med att jobba och åka buss.
lovely!

see you in big town baby.

pussiluss

den långa dagen

en lång dag.
det gjorde ont i mig stundtals idag.
det är så mycket trasiga människor som kommer in.
hänger sig kvar,
och jag blir irriterad.

jag har mycket att göra,
måste jobba, förbereda stägning.
och här står en man och bara pratar pratar pratar.
han var inne i över en halvtimme.

jag känner inte att jag pallar att jobba över hela kvällen,
ska ju hem, fixa allt inför kommande sthlmsdagar etc.

sen blir jag så arg på mig själv.
man är så sjukt egoistisk ändå,
och jag säger att jag vill jobba med människor.

vi stod och pratade tills jag stängde.
han var full.
han hade mycket att säga.
det var intressant.


min kropp motarbetar mig.
dels sjukgymnastens (VÄRLDENS HETASTE) övningar.
jag kan inte gå normalt, det gör ont överallt.
dels jag. ibland trivs man.
eller står ut.
stundtals inte.
tiden just nu är en sån tid.
kills.


det blir stora hufvudstaden nu några dagar.
känns nice.
vill andas lite storstadspuls igen!
men tanken på att flytta dit börja kännas skrämmande.
nu när det inte enbart är tankeverksamhet längre.
(är dock inte antagen nånstans än)

dags att börja den stora packningen.

cheers

back on track

den fysiska aktiviteten från mitt håll den senaste tiden,
är vad man i folkmun skulle kalla 'ett stort skämt'.

det har blivit på tok för mycket tåg och sjukbyxer.
bara att ta sig i kragen och köra den stora aktivieringen.
igen.

min rygg är också ett stort skämt.
på riktigt.
det blir sjukgymnasten idag.
jag som trott jag tappat förmågan att vara nervös,
inser nog att jag inte gjort det ändå.
han är så sjukt snygg.
och jag kommer bli rödare än en tomat i ansiktet.
och få ont i magen -  vet hur jag fungerar..
yess.



cheers

brännö brygga

yoo lovers.

det blir brännö för hela slanten ikväll.
utflyttningsfest it is.
kan bara bli bra.
känns dock himla synd,
att geijerfolket inte längre kommer göra brännö lite vackrare än vanligt.
som sagt.
det där med avsked är inte min starka sida.
och kommer definitivt aldrig bli.



då var resa upp och ner till stora hufvudstaden bokat.
hade inte styrka nog till is i magen och vänta in sista minuten.
risken är ganska stor att antingen;
åka hem 7 söndagmorgon,
eller ta 7 timmarsbussen på lördag, man är hemma 21 och tappar hela dagen.


annars då.
det rullar på.
(lite för fort för mig egentligen)
det blir inga stora andetag,
just nu passar det mig himla bra dock.
flängandet, jobbet, andnöden blir mer eller mindre ultimat rent ut sagt.
plötsligt händer det!
we use to call it flyt.


cheers

friday i'm in love

07.18 pressbyrån, nyöppnat, en man kommer in 40-årsåldern.
han ser glad ut.

- hallå hallå!
- hej, en vit prince tack
- mm
och nu känner jag mig iakttagen.
han står bara och glor och jag börjar undra om jag har nåt i ansiktet.
tystnad.
sen säger han
- är det inte du som jobbar på pressbyrån?!
- är inte detta en pressbyrå?!

förvirringen är verkligen total.
(bör tilläggas att jag sov fyra timmar inatt..)
- vart är jag?! -


allt hade såklart en naturlig förklaring
(jag har ju haft ett till pressbyråjobb en gång i tiden)
det är så fint bara hur någon får en att ifrågasätta sin egen tillvaro.
för en sekund..

ikväll blir det till att göra staden.
lovely!
kan bara bli bra, maria hansson fick vett nog att ta sig hit!

pussiluss


jag o lisabet

jag har precis sprungit ut barfota till brevlådan i mitt madickennattlinne.
så länge inte någon säger rätt ut att jag inte är med i en film,
vägrar jag inse något annat.

ska dock traska iväg till jobbet inom närmsta kvarten.
helt plötsligt kastas man in i verkligheten (igen!)
chill att jag varken klätt på mig, borstat tänderna eller sminkat mig än..

ok vänner.
stor eloge till er som orkat med de gånger jag ringt i panik nu senaste månaden,
HJÄLP VAD SKA GÖRA?!
ni som inte skrattar bort utan låter mig hålla på en timme,
för att sedan
OK FÖLÅT, NU HAR JAG HAFT MIN LÅNGA MONOLOG,
SKA IN NU HINNER INTE LYSSNA. men allt är bra eller?

ni brukar ju svara ja.
ni har inget val!

och nu kommer den snygga city mail brevbäraren och lämnar post.
jag brukar drömma att han en dag ska ringa på dörren.
haha nej, jag är inte frisk.

pussiluss



en kille 25-årsåldern ska spela.
spelmaskinen segar.

- hmm, den har hållt på såhär lite idag..
- ok.
lååång tystnad. jag börjar skratta. han kollar och ger mig ett ?
- asså jag vet inte om det är mig eller maskinen det är fel på..
- det är nog maskinen.

varför tveka liksom?!
fine. jag bad om det.
men jag gör det inte med meningen..

tillsammans är man mindre ensam

Det är bara en hypotes. Berättelsen går inte så långt att den kan bekräfta den. Och dessutom håller aldrig våra förvissningar. En dag vill man bara dö och dagen därpå inser man att det räckte att gå ner några trappsteg och hitta strömkopplaren för att det skulle bli lite ljusare omkring en... Ändå gjorde de där fyra sig beredda att uppleva det som skulle förbli de finaste dagarna i deras liv.
ur: Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda

back to koh chang.
det var ju så vi brukade ligga där och glassa och läsa högt,
antingen det fina, roliga eller (oftast) romantiska.


jag håller på att läsa boken nu.
jag fasar för att den ska ta slut (slutet är nära),
brukar inte bli sån.
och till en början kändes den mest bara rörig.

ni vet ju hur jag är - ni som står nära.
jag tror att jag är med i boken.
jag ser mig själv hänga med camille,
jag inbillar mig vara ett av francks alla tusen ragg.
(och känner mig så dum sen när jag inser att jag bara är en i mängden!)
det där med att tänka sunt kring saker och ting.

.. har ju som bekant aldrig varit min starka sida.

nu blir det roast som gäller.
jag vill inte tycka det är kul,
det är inget jag roas av egentligen.
men jag kan bara inte låta bli.

cheers




det är ganska trevligt att åka tåg ibland ändå

i vanlig ordning kände jag ganska starkt;
nej jag vill inte åka hem.
inte nu heller.

konversationen med matt fick mig dock att se det hela från en annan synvinkel
- asså jag känner jämt, nej jag vill inte åka hem!! jag trivs här!!
- kanske beror på att du alltid har semster när du är där och inte en vardag?

kanske att det ligger nåt i det?
men jag vill ändå inte se det så..

jag fick det skönaste sällskapet bredvid mig på tåget.
timmarna gick fort.
man kan prata på ganska bra med rätt människa.
detta var rätt människa.
läskigt bara hur lätt rätt människa kan lära känna en.
- fast o andra sidan, vi kommer ju aldrig ses igen ändå, så vad ska du göra med informationen liksom?
- oj oj oj du, säg inte det..

jag har alltså slängt ur mig mer eller mindre HELA mitt privatliv,
till en främmande person på tåget.
hur i hela världen tänkte jag där?!

over and out

Tidigare inlägg Nyare inlägg