brev i tårar
ok. jag är inne i en tokstädning av rummet nu. jag städar allt uppifrån och ner. från vänster till höger.
allt som inte hör hemma där ska bort.
jag vet inte varför jag börjar nu. är det kontrollbehovet som kanske är omättat?
eller har det kommit tillbaka?
när jag inte har kontroll på mig själv och varje kcal, kanske det är rummet som tagit över kontrollbehovet?
det tar lång tid för mig att städa. titta igenom alla papper. för varje papper som slängs måste tittas igenom. en extra gång, så inget slängs fel.
det hittas saker, man letat efter, eller alternativt glömt bort att man har.
igår hittade jag alla vykort som har en speciell box.
sandra: du har verkligen varit en bra vykortsskrivare genom åren.
bettan: alla dina brev/lappar/kort har en egen låda. hade dem legat bland de andra hade dina lett med hästlängder.
allt som inte hör hemma där ska bort.
jag vet inte varför jag börjar nu. är det kontrollbehovet som kanske är omättat?
eller har det kommit tillbaka?
när jag inte har kontroll på mig själv och varje kcal, kanske det är rummet som tagit över kontrollbehovet?
det tar lång tid för mig att städa. titta igenom alla papper. för varje papper som slängs måste tittas igenom. en extra gång, så inget slängs fel.
det hittas saker, man letat efter, eller alternativt glömt bort att man har.
igår hittade jag alla vykort som har en speciell box.
sandra: du har verkligen varit en bra vykortsskrivare genom åren.
bettan: alla dina brev/lappar/kort har en egen låda. hade dem legat bland de andra hade dina lett med hästlängder.
det hittas andra lappar och brev. som bara måste läsas. det blir både tårar och skratt mellan raderna. och jag vet inte vad som väger starkast. antagligen alla brev i tårar, för det är de som berör mest, känslan jag hade när jag fick dem infinner sig snabbt. för snabbt. jag fick stanna upp igår. mitt i allt läsandet och städandes och blev sittandes. och tankarna surrade runt överallt och ingenstans.
det kommer nära. nästan för nära.
nu, innan allt är så välstädat som(jag vill hoppas att) det blir är det jättefint på en del ställen, och ännu stökigare än vad det brukar vara på andra = kaos.
det är så simpelt att bara städa bort.
mittemellan alla skratt och tårar hoppas jag nog på att någon ska plocka bort det som behöver slängas bort ur mig också.
kan inte någon göra en storrensning och bara ta bort allt det som inte hör hemma inuti. snälla.
men jag vet. det funkar inte så. du får göra jobbet själv hannu.
och i goda vänners lag. de är inte att försumma. betydelsen är stor. mer än STOR.
- hannu
det kommer nära. nästan för nära.
nu, innan allt är så välstädat som
det är så simpelt att bara städa bort.
mittemellan alla skratt och tårar hoppas jag nog på att någon ska plocka bort det som behöver slängas bort ur mig också.
kan inte någon göra en storrensning och bara ta bort allt det som inte hör hemma inuti. snälla.
men jag vet. det funkar inte så. du får göra jobbet själv hannu.
och i goda vänners lag. de är inte att försumma. betydelsen är stor. mer än STOR.
- hannu
än är det inte för sent att vända om
tuggummit som lillebror inhandlade sista kvällen i spanien har legat i trygghet på mitt skrivbord. det allra sista. jag har undvikt att tugga upp det. av en så fånig anledning att, nu har jag något kvar ifrån spanien hemma. och nånting kvar från vår sista kväll.
ganska löjligt. även jag inser det, så tidigare i förmiddags tog jag det allra sista tuggummit i min hand. delade det i två delar och tittade länge, länge på det. innan jag började tugga.
nu tog jag precis den andra delen.
men jag har inte slängt pappret än.
hur naiv får man vara?
ok, gott folk. imorn ska jag iväg till andra sidan stan igen. hmm. jag vet inte varför jag gör det(fast långt där inne vet jag varför, att jag bara gör det för min egen skull). jag frågar mig själv varje gång ifall jag verkligen ska göra detta "än är det inte för sent att vända om" viskar jag till mig själv. varje gång får jag samma känsla i magen, och hjärtat slår några extra slag.
men ändå vänder jag inte om.
är det fel på mig?
kan någon ringa nu en röst för mig
mobilen är på
nu ta tystnaden från mig - jonathan johansson
det grämer mig fortfarande att jag inte kunde se honom igen, efter midsommarafton. gah.
-hannu.k
ganska löjligt. även jag inser det, så tidigare i förmiddags tog jag det allra sista tuggummit i min hand. delade det i två delar och tittade länge, länge på det. innan jag började tugga.
nu tog jag precis den andra delen.
men jag har inte slängt pappret än.
hur naiv får man vara?
ok, gott folk. imorn ska jag iväg till andra sidan stan igen. hmm. jag vet inte varför jag gör det
men ändå vänder jag inte om.
är det fel på mig?
kan någon ringa nu en röst för mig
mobilen är på
nu ta tystnaden från mig - jonathan johansson
det grämer mig fortfarande att jag inte kunde se honom igen, efter midsommarafton. gah.
-hannu.k
rackarns
rackarns att han har den där baksidan.
jag hade verkligen sett fram emot att se honom hoppa.
('cause he's so hot)
jag hade verkligen sett fram emot att se honom hoppa.
('cause he's so hot)
tunga droppar
det var alldeles grått imorse, när vi satt på färjan ut till öckerö.
när vi väl var framme började det regna. stora tunga droppar.
det var väl en sån dag,
en dag som gjorde så ont i oss att inte ens solen förmådde sig att titta fram.
jo. det var riktigt märkligt.
egentligen var jag inte jätteledsen.
trodde jag.
men att åka ut till öckerö, utan att träffa honom kändes märkligt.
och det gjorde faktiskt ont.
tårarna riktigt brände. de gjorde ont.
när vi sedan satt och åt, efter kyrkan vågade sig solen dock fram, en liten, liten stund.
och det var så vackert. mitt i alla svarta moln, var det en liten solstråle.
hopp, ge oss hopp.
sedan började det regna igen. och om möjligt, så var dropparna ännu tyngre denna gång.
- peace
när vi väl var framme började det regna. stora tunga droppar.
det var väl en sån dag,
en dag som gjorde så ont i oss att inte ens solen förmådde sig att titta fram.
jo. det var riktigt märkligt.
egentligen var jag inte jätteledsen.
trodde jag.
men att åka ut till öckerö, utan att träffa honom kändes märkligt.
och det gjorde faktiskt ont.
tårarna riktigt brände. de gjorde ont.
när vi sedan satt och åt, efter kyrkan vågade sig solen dock fram, en liten, liten stund.
och det var så vackert. mitt i alla svarta moln, var det en liten solstråle.
hopp, ge oss hopp.
sedan började det regna igen. och om möjligt, så var dropparna ännu tyngre denna gång.
- peace
gömda tårar, ilska, pinsamhet
ok, tanken på att jonathan j. spelar ikväll och att jag egentligen borde vara där, känns väldigt okul. nu är det ett år sedan jag hörde honom första gången, och drygt ett år sen jag åt min sista köttbit från gris och ko.
jag har varit så ohelig man kan vara denna sommaren antar jag. my new style?
tro och tvivel i en enda stor fet röra. jag önskar bara att folk hade kommit och plockat bort de äckliga bitarna, så kunde jag få ha de goda kvar.
jag önskar jag hade kunnat skriva att jag har haft det asbra hela sommaren, och att läget känts stabilt. så är dock inte fallet. det har varit en enda stor röra av skratt, glädje, förtvivlan, gömda tårar, ilska, pinsamhet, nervositet mest varenda dag.
jag önskar jag hade kunnat skriva om hur det är att vara stark i sig själv. att jag växt i mig själv. men no way.
det jag kan komma med, är att jag fortfarande lär mig hur mycket jag verkligen uppskattar de riktiga vännerna. ta ingen förgivet. är det inte väldigt lätt gjort?
imorgon ska jag på begravning. min första någonsin. hjälp.
jag vet absolut ingenting. hur det går till eller hur det känns.
jag ska tydligen lägga en ros på kistan.
tanken att det är en död människa i en kista som man ser, känns märklig.
nästan lite otäck.
ikväll sjunger vi på götaplatsen 21.30
hjärtligt välkommen.
jag har varit så ohelig man kan vara denna sommaren antar jag. my new style?
tro och tvivel i en enda stor fet röra. jag önskar bara att folk hade kommit och plockat bort de äckliga bitarna, så kunde jag få ha de goda kvar.
jag önskar jag hade kunnat skriva att jag har haft det asbra hela sommaren, och att läget känts stabilt. så är dock inte fallet. det har varit en enda stor röra av skratt, glädje, förtvivlan, gömda tårar, ilska, pinsamhet, nervositet mest varenda dag.
jag önskar jag hade kunnat skriva om hur det är att vara stark i sig själv. att jag växt i mig själv. men no way.
det jag kan komma med, är att jag fortfarande lär mig hur mycket jag verkligen uppskattar de riktiga vännerna. ta ingen förgivet. är det inte väldigt lätt gjort?
imorgon ska jag på begravning. min första någonsin. hjälp.
jag vet absolut ingenting. hur det går till eller hur det känns.
jag ska tydligen lägga en ros på kistan.
tanken att det är en död människa i en kista som man ser, känns märklig.
nästan lite otäck.
ikväll sjunger vi på götaplatsen 21.30
hjärtligt välkommen.
varm i hjärtat
när jag tog cykeln för att cykla iväg och hyra film, tänkte jag nytt. så okej, jag testar andra hållet och åkte en helt annan väg, och till en helt annan affär.
väl framme hälsar han i kassan jättetrevligt, och jag går och tittar efter vår film.
och jag ser den inte. noo. då kommer han gående med nya filmer, och samtidigt så frågar jag efter filmen.
"ahaa, är det ettan du menar? nä, tyvärr den är alldeles för gammal, vi skickar tillbaka dem när de blir så gamla"
"ja.., jo, jag visste väl egentligen det, men jag tänkte att den kanske fanns ändå.."
"hahaha, skulle ni vässa minnet lite innan ni ser tvåan eller"
"ja, precis hehe, jag får väl fortsätta att leta då"
"lycka till"
"tack"
egentligen var det ingenting. killen var varken snygg, eller nåt speciellt, och det var inte så att hjärtat hoppade i bröstet. men, hans trevlighet gjorde mig varm i hjärtat.
sedan fanns inte filmen på nästa ställe heller, men den bruden var också så trevlig så det var med lätta tag jag cyklade till min vän (trots att det var riktigt varmt fortfarande) med det negativa beskedet.
det slutade med att jag återkom efter några timmar vid 9. vi kollade på em-invigningen som för övrigt inte var nån invigning. okej, vi ville se invigningen, inte massa tråkigt tjöt.
sura bestämmer vi oss för en annan film. och det blir remember the titans.
den filmen har sina scener den också, då man inte blir annat än varm i hjärtat.
och flera gånger får jag gåshud på hela kroppen.
---------------------------------------------------------------------------------------------
iförrgår när vi åt fruskot i stan kommer en kille förbi med flygblad.
min vän är precis uppe i ett litet skrattanfall, mitt har väl lagt sig lite, och han som delar ut frågar ganska surt, typ som om hon skrattar åt honom.
"har du kul eller"
"jag fick en fluga i näsan"
"hahahahahahhaha"
han tjänade på att ge oss de lapparna. vi begav oss till markanden och jag köpte ett par byxor för 100 spänn.
nu ska jag iväg till slottskogen där lena och nanna och jag ska hänga.
ikväll bär det av till blindside.
egentligen är jag inget större fan, för den enda skivan jag hört var skrikskivan min bror köpte i början på deras karriär, och då var jag nog för liten för jag ville verkligen känna mig fräck och lyssna. men det ville sig inte. och det var nästan bara skrik.
men jag har hört lite från the great depression, och de har lugnat ner sig. och ja, jag början nog få upp ögonen för dem lite igen, 10 years later. och denna gång är det verkligen inte på samma sätt.
"what kind of power?
soulpower"
väl framme hälsar han i kassan jättetrevligt, och jag går och tittar efter vår film.
och jag ser den inte. noo. då kommer han gående med nya filmer, och samtidigt så frågar jag efter filmen.
"ahaa, är det ettan du menar? nä, tyvärr den är alldeles för gammal, vi skickar tillbaka dem när de blir så gamla"
"ja.., jo, jag visste väl egentligen det, men jag tänkte att den kanske fanns ändå.."
"hahaha, skulle ni vässa minnet lite innan ni ser tvåan eller"
"ja, precis hehe, jag får väl fortsätta att leta då"
"lycka till"
"tack"
egentligen var det ingenting. killen var varken snygg, eller nåt speciellt, och det var inte så att hjärtat hoppade i bröstet. men, hans trevlighet gjorde mig varm i hjärtat.
sedan fanns inte filmen på nästa ställe heller, men den bruden var också så trevlig så det var med lätta tag jag cyklade till min vän (trots att det var riktigt varmt fortfarande) med det negativa beskedet.
det slutade med att jag återkom efter några timmar vid 9. vi kollade på em-invigningen som för övrigt inte var nån invigning. okej, vi ville se invigningen, inte massa tråkigt tjöt.
sura bestämmer vi oss för en annan film. och det blir remember the titans.
den filmen har sina scener den också, då man inte blir annat än varm i hjärtat.
och flera gånger får jag gåshud på hela kroppen.
---------------------------------------------------------------------------------------------
iförrgår när vi åt fruskot i stan kommer en kille förbi med flygblad.
min vän är precis uppe i ett litet skrattanfall, mitt har väl lagt sig lite, och han som delar ut frågar ganska surt, typ som om hon skrattar åt honom.
"har du kul eller"
"jag fick en fluga i näsan"
"hahahahahahhaha"
han tjänade på att ge oss de lapparna. vi begav oss till markanden och jag köpte ett par byxor för 100 spänn.
nu ska jag iväg till slottskogen där lena och nanna och jag ska hänga.
ikväll bär det av till blindside.
egentligen är jag inget större fan, för den enda skivan jag hört var skrikskivan min bror köpte i början på deras karriär, och då var jag nog för liten för jag ville verkligen känna mig fräck och lyssna. men det ville sig inte. och det var nästan bara skrik.
men jag har hört lite från the great depression, och de har lugnat ner sig. och ja, jag början nog få upp ögonen för dem lite igen, 10 years later. och denna gång är det verkligen inte på samma sätt.
"what kind of power?
soulpower"
hårt hårt hårt
just nu vill jag bara skrika alla dumma ord som finns. och slåss. slå hårt hårt hårt tills du går sönder.
fattar du inte att jag är sårbar. att det faktiskt kan göra ont. riktigt ont. dina ord är som slag i skallen.
för vet du vad det är som gör så förbannat ont?
jag tycker om dig så fruktansvärt mycket.
ja, rent utav älskar dig, men ändå. alltid samma sak.
du gör det lätt för dig genom att bara dra.
sen komma tillbaka och allt är som vanligt.
jaa. va bra.
du kan dra långt nu.
right the way to -
fattar du inte att jag är sårbar. att det faktiskt kan göra ont. riktigt ont. dina ord är som slag i skallen.
för vet du vad det är som gör så förbannat ont?
jag tycker om dig så fruktansvärt mycket.
ja, rent utav älskar dig, men ändå. alltid samma sak.
du gör det lätt för dig genom att bara dra.
sen komma tillbaka och allt är som vanligt.
jaa. va bra.
du kan dra långt nu.
right the way to -
min sommar
mitt sommarlov började med att de som ville från klassen åkte till saltholmen.
en bra början helt enkelt.
sen minns jag inget fram tills midsommar. då åkte jag på konsert och såg jonathan johansson. jag ryser bara jag tänker på det.
söndagen den helgen bar det iväg på läger. en grym vecka. helt klart. ohh, i kind of love them all. thomas kom och hämtade mig torsdag natt, så jag missade sista dagen.
väl hemma runt 2 ringde jag bettan, tvättade kläder, packade om och duschade. var klar lagom till att vi skulle åka vid 7 morgonen därpå till spanien.
här följer tre dagar i dvala. jag sov nästan hela vägen första dagen. på färjan satt jag som mitt i en dröm. tabletter + brist på sömn gjorde nog sitt.
söndagnatt är vi framme, vid 3.
stanken när vi kommer in är obeskrivbar. yippie, här ska vi bo i två veckor. stanken sitter i näsan. dag som natt. tur att man inte tillbringar allt för mycket tid i lägenheten, men att komma utifrån och in var ingen trevlig upplevelse. det vred sig i magen.
vid halv 5 ligger vi i sängen och nästa morgon börjar tidigt. för tidigt iaf.
här är vi sedan i två underbara veckor (mestadels. förutom att jag skämdes så jag nästan dog den andra veckan. hela tiden. dygnet runt. nästan.) badade mest varje dag. gick promenader, vi firade rebecca, och hade det varmt. galet varmt stundtals. nästsista kvällen träffade jag min nya kompis henke som även hängde med hem.
sömnen var bra. riktigt bra i början. sedan kom några sjuka nätter då jag sov i tre och fyra timmar.
vissa nätter var det över 30 grader i lägenheten. gott.
affären blir mitt tillhåll, och de sista kvällarna blir även internetcafet precis under ett tillhåll där man kommer ifrån familjen. stämningen är på topp. folk är glada, och skrattar. och måendet är bra, trots att det varje gång var lika pinsamt när killen i internetcafet gick in i affären och hade med sig den andra tillbaka. men jag kan ändå inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på det. trots att jag minns hur gärna jag ville sjunka genom jorden.
bettan och rebecca tycker det var grymt. ibland får man förlita sig på andra.
sista kvällen var nära på att sluta mindre trevligt, men i sista stund blir den grym. jag somnar med ett stort leende på läpparna och inte ens den 88 gradiga kudden får mig att sluta le.
vi åker hem. sover bara en natt på hotell denna gången. så sista färden åker vi i över ett dygn.
färjan åkte vi vid 4 -tiden den natten, jag tror jag hade kunnat räkna passagerarna om jag velat.
här följer två dagar då jag träffar bettan och en tredje dag som är en heldag i billdal med skruttan. sedan åker jag till landet. i en dryg vecka hängs det i värmlands innersta skogar. jag vet inte om det bara är jag, men är inte skogen så mycket vackrare i värmland?
jag får för mig att håret är för slitet och måste klippas. så jag beställer en tid. det skulle jag inte ha gjort.
frisören klipper bort på tok för mycket och gjorde min frisyr om möjligt ännu tråkigare än den redan är. när hon säger att håret är uppklippt säger jag " nej, det är på utväxt, det var mycket mer innan" okej men då tar jag litegrann. två centimeter. javisst.
det jag inte visste var att när hon frågade "kan jag ta det här också" var att hon skulle klippa bort halva håret. det ser liksom inte så ut när hon håller i två hårstårn typ.
och av någon anledning så klippte hon bort "v:et" jag sparat ut i ryggen och av en ännu konstigare anledning kommer jag hem och ser att mitt hår är uppklippt 6-7 centimeter. oj då.
så nu har jag ett helt raktklippt hår, och det är verkligen fult.
i söndags kom jag hem.
åkte till johanna samma kväll och kom hem igår.
vi har tittat på film, åkt in till stan en dag, läst lite bok, åkt till havet och bara haft det bra.
igårkväll åt jag middag hos alex med sandra och sedan gick vi till mc donalds och köpte glass.
vid 2 somnade jag så sött in, och imorse gick jag upp halv 7 till jobbet.
det gick fortare än vi tänkt så de som jobbar på företaget frågade om jag ville gå lite tidigare hem
"ja gärna"
- jo, du ser ju lite trött ut. var det så jobbigt?
detta var nog den minst jobbiga gången men förutsättningarna gjorde det till en väldigt trött gång.
"nej inte alls. jag är jättepigg"
eller inte. men men.
nu är jag här och jag känner mig trött. riktigt trött.
so long.
en bra början helt enkelt.
sen minns jag inget fram tills midsommar. då åkte jag på konsert och såg jonathan johansson. jag ryser bara jag tänker på det.
söndagen den helgen bar det iväg på läger. en grym vecka. helt klart. ohh, i kind of love them all. thomas kom och hämtade mig torsdag natt, så jag missade sista dagen.
väl hemma runt 2 ringde jag bettan, tvättade kläder, packade om och duschade. var klar lagom till att vi skulle åka vid 7 morgonen därpå till spanien.
här följer tre dagar i dvala. jag sov nästan hela vägen första dagen. på färjan satt jag som mitt i en dröm. tabletter + brist på sömn gjorde nog sitt.
söndagnatt är vi framme, vid 3.
stanken när vi kommer in är obeskrivbar. yippie, här ska vi bo i två veckor. stanken sitter i näsan. dag som natt. tur att man inte tillbringar allt för mycket tid i lägenheten, men att komma utifrån och in var ingen trevlig upplevelse. det vred sig i magen.
vid halv 5 ligger vi i sängen och nästa morgon börjar tidigt. för tidigt iaf.
här är vi sedan i två underbara veckor (mestadels. förutom att jag skämdes så jag nästan dog den andra veckan. hela tiden. dygnet runt. nästan.) badade mest varje dag. gick promenader, vi firade rebecca, och hade det varmt. galet varmt stundtals. nästsista kvällen träffade jag min nya kompis henke som även hängde med hem.
sömnen var bra. riktigt bra i början. sedan kom några sjuka nätter då jag sov i tre och fyra timmar.
vissa nätter var det över 30 grader i lägenheten. gott.
affären blir mitt tillhåll, och de sista kvällarna blir även internetcafet precis under ett tillhåll där man kommer ifrån familjen. stämningen är på topp. folk är glada, och skrattar. och måendet är bra, trots att det varje gång var lika pinsamt när killen i internetcafet gick in i affären och hade med sig den andra tillbaka. men jag kan ändå inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på det. trots att jag minns hur gärna jag ville sjunka genom jorden.
bettan och rebecca tycker det var grymt. ibland får man förlita sig på andra.
sista kvällen var nära på att sluta mindre trevligt, men i sista stund blir den grym. jag somnar med ett stort leende på läpparna och inte ens den 88 gradiga kudden får mig att sluta le.
vi åker hem. sover bara en natt på hotell denna gången. så sista färden åker vi i över ett dygn.
färjan åkte vi vid 4 -tiden den natten, jag tror jag hade kunnat räkna passagerarna om jag velat.
här följer två dagar då jag träffar bettan och en tredje dag som är en heldag i billdal med skruttan. sedan åker jag till landet. i en dryg vecka hängs det i värmlands innersta skogar. jag vet inte om det bara är jag, men är inte skogen så mycket vackrare i värmland?
jag får för mig att håret är för slitet och måste klippas. så jag beställer en tid. det skulle jag inte ha gjort.
frisören klipper bort på tok för mycket och gjorde min frisyr om möjligt ännu tråkigare än den redan är. när hon säger att håret är uppklippt säger jag " nej, det är på utväxt, det var mycket mer innan" okej men då tar jag litegrann. två centimeter. javisst.
det jag inte visste var att när hon frågade "kan jag ta det här också" var att hon skulle klippa bort halva håret. det ser liksom inte så ut när hon håller i två hårstårn typ.
och av någon anledning så klippte hon bort "v:et" jag sparat ut i ryggen och av en ännu konstigare anledning kommer jag hem och ser att mitt hår är uppklippt 6-7 centimeter. oj då.
så nu har jag ett helt raktklippt hår, och det är verkligen fult.
i söndags kom jag hem.
åkte till johanna samma kväll och kom hem igår.
vi har tittat på film, åkt in till stan en dag, läst lite bok, åkt till havet och bara haft det bra.
igårkväll åt jag middag hos alex med sandra och sedan gick vi till mc donalds och köpte glass.
vid 2 somnade jag så sött in, och imorse gick jag upp halv 7 till jobbet.
det gick fortare än vi tänkt så de som jobbar på företaget frågade om jag ville gå lite tidigare hem
"ja gärna"
- jo, du ser ju lite trött ut. var det så jobbigt?
detta var nog den minst jobbiga gången men förutsättningarna gjorde det till en väldigt trött gång.
"nej inte alls. jag är jättepigg"
eller inte. men men.
nu är jag här och jag känner mig trött. riktigt trött.
so long.
desperation, efter nåt mer.
det är inte utan att man känner sig lite trött.
glad men trött. just nu. imorgon är en ny dag. med nya upplevelser. jag ska upp halv sju och städa, yippie.
visserligen är jag hemma igen på förmiddagen nån gång. men ändå.
juli har gått förbi, utan att jag ens hunnit notera det. samtidigt har det hänt sjukt mycket.
sommaren har varit bra.
känslomässigt har den varit knäpp.
att så många känslor kan finnas i en på samma gång.
jag kan nog inte säga vilken känsla som varit absolut starkast, jag tror jag känt mig lika mycket förvirrad, som skratt i magen.
kanske ändå mest en desperation, efter nåt mer. eller inte. det kanske är som nån sa. rätt bra att det är som det är, då vet jag hur det kan kännas. när det verkligen känns.
peace out
- hannu is the shit
ps. lev med hoppet, lev i hoppet.
glad men trött. just nu. imorgon är en ny dag. med nya upplevelser. jag ska upp halv sju och städa, yippie.
visserligen är jag hemma igen på förmiddagen nån gång. men ändå.
juli har gått förbi, utan att jag ens hunnit notera det. samtidigt har det hänt sjukt mycket.
sommaren har varit bra.
känslomässigt har den varit knäpp.
att så många känslor kan finnas i en på samma gång.
jag kan nog inte säga vilken känsla som varit absolut starkast, jag tror jag känt mig lika mycket förvirrad, som skratt i magen.
kanske ändå mest en desperation, efter nåt mer. eller inte. det kanske är som nån sa. rätt bra att det är som det är, då vet jag hur det kan kännas. när det verkligen känns.
peace out
- hannu is the shit
ps. lev med hoppet, lev i hoppet.
back in town
nu.
men f.r.o.m ikväll bor jag hos skruttan.
tills på torsdag.
bye
men f.r.o.m ikväll bor jag hos skruttan.
tills på torsdag.
bye
en bra dag
jag åkte till skruttan med bussen 11.24 imorse.
vi har haft en bra dag.
först var vi i hennes stuga. hur mysig som helst by the way.
det åktes ut med segelbåten i sällskap av jossan, julia och peter.
sen blev det som hastigast en kram av martina och lite prat innan vi begav oss upp igen.
vi satt i stugan lite till, sedan åkte vi till hemköp och köpte mat.
lagade mat, och åt. supergott.
trötta och möra la vi oss lite framför tv:n tills klockan begav sig mot 22.35, och min buss gick.
det har varken blivit något utav städande, eller uppackande.
men jag har ringt synsam, och just nu har jag mobilen på laddning, gills det?
nu drar jag igen. här kan man inte va.
bye
vi har haft en bra dag.
först var vi i hennes stuga. hur mysig som helst by the way.
det åktes ut med segelbåten i sällskap av jossan, julia och peter.
sen blev det som hastigast en kram av martina och lite prat innan vi begav oss upp igen.
vi satt i stugan lite till, sedan åkte vi till hemköp och köpte mat.
lagade mat, och åt. supergott.
trötta och möra la vi oss lite framför tv:n tills klockan begav sig mot 22.35, och min buss gick.
det har varken blivit något utav städande, eller uppackande.
men jag har ringt synsam, och just nu har jag mobilen på laddning, gills det?
nu drar jag igen. här kan man inte va.
bye
hemma igen
på sätt och vis var det en frid som la sig över mig i Spanien.
visserligen var det rätt ensamt, stundtals..
men annars, det var kul. och jag gjorde saker jag ALDRIG skulle vågat göra innan.
sista kvällen, somnade jag med ett fett leende på läpparna. det var en bra kväll.
jag fick även min lillebror att göra en väldigt kul grej. hahahaha.
det känns helt knäppt att vara hemma igen. vad gör man egentligen?
det har varit en lång resa, mycket bilåkande. vi åkte 12 timmar i söndags. i måndagsmorse åkte vi vid nio och kom hem igår vid 11, så man är/var allt ganska mör i kroppen.
det är en rastlöshet som lägger sig, så fort man kommer hem. man bara måste göra nåt, men VAD ska man göra?
det var en fröjd för hjärtat att träffa bettan igår, det var år sedan sist, känns det som.
idag har jag inte orkat gå ut. har vart ute varje dag länge nu. satt ute lite imorse, men sedan gick jag in.
har kollat på tv, både veronica mars och prison break. att jag skulle börja kolla på prison break.
efter jobbet gick jag o bettan en promenix. och nu har hon precis lämnat huset.
men annars, usch. det känns inte alls kul att vara hemma.
man måste göra allt, imorgon ska jag städa. det måste göras.
och packa upp min resväska. jag insåg nu när jag skulle packa till lägret, att det inte kan ta 6 månader att packa upp väskan, som det gjorde förra gången. kläder jag trodde att jag tappat bort hittade jag i resväskan som legat i tryggt förvar under min säng.. sen i januari. way to long.
imorgon ska jag hem till skruttans stuga. mys.
love
bye bye españa
imorgon bitti lamnar vi varmen, och spanien.
det sags att det varit helt ok hemma vissa dagar av varan tid har ocksa,
men det ar inte samma satt.
detta har verkligen varit semester.
semester fran allt.
visserligen har jag funnit mig sittandes har en del de senste kvallarna, men annars har det varit fritt fran tv datorer i tre veckor (bortsett fran nagra fotbollsmatcher). mobilen har inte heller hangt med sa mycket. den har mest legat i lagenheten.
det ska bli skont att komma hem. och traffa er.
samtidigt ar jag valdigt delad. ar inte jattesugen pa att komma hem igen.
hem till alla masten.
men men, imornbitti paborjas tre bildagars resa hem, och innan dess borde jag val ha lyckats overtala min bror att gora nat, jag inte vagar gora. helst tva grejer. forsoker komma pa alla mojliga sorters mutningar, men han ar svar. hehe.
kvallarna har, har varit helt underbara, det ar nastan sa jag ar villig att betala dyra pengar for att fa uppleva det hemma.
take care
det sags att det varit helt ok hemma vissa dagar av varan tid har ocksa,
men det ar inte samma satt.
detta har verkligen varit semester.
semester fran allt.
visserligen har jag funnit mig sittandes har en del de senste kvallarna, men annars har det varit fritt fran tv datorer i tre veckor (bortsett fran nagra fotbollsmatcher). mobilen har inte heller hangt med sa mycket. den har mest legat i lagenheten.
det ska bli skont att komma hem. och traffa er.
samtidigt ar jag valdigt delad. ar inte jattesugen pa att komma hem igen.
hem till alla masten.
men men, imornbitti paborjas tre bildagars resa hem, och innan dess borde jag val ha lyckats overtala min bror att gora nat, jag inte vagar gora. helst tva grejer. forsoker komma pa alla mojliga sorters mutningar, men han ar svar. hehe.
kvallarna har, har varit helt underbara, det ar nastan sa jag ar villig att betala dyra pengar for att fa uppleva det hemma.
take care
melankoli
allt kanns valdigt ensamt just nu.
valdigt ensamt.
becca aker hem imorn sa det var sista dagen vi sags. familjen som ar har ar inne i staden, men jag pallade inte att aka med, har fatt halsont. igen. gick fran pask till skolavslutning terminen med ont i halsen.
har last ut sagan om de tva tornen. det ar nog den andra boken jag last, men inte kommer ihag nanting ifran. lyssnat pa musik och suttit pa balkongen.
jag ar inte den som langtar hem, men just nu. bettan nar var det vi sags senast egentligen¿
forst akte du till landet, sedan akte jag pa lager, och sen hit.
jag fattar inte hur jag klarade den langa ensamhet och instangdhet jag akte ifran for tva ar sen. vore det nu skulle jag ga under, men kanske ar det sa, att det ar inte samma lage da som nu¿
men annars har det varit en skon resa. jag har matt ganska sa bra. alla tankar om utseende, kalorier, vikt you name it har lagts pa is for ett tag. vet inte varfor det funkat sa bra har, men det har det gjort.
jag slutade att bita pa naglarna nar jag akte till lagret, och nu ar de riktigt langa (fast becca sager det bara for att hon maste)
men nu. blaaaaa.
"cause i don`t need nobody but me
no i don`t need nobody but me
to destroy myself
no i do that fine on my own"
det har blivit en hel del lyssnande pa bad cash. skivorna har mest legat pa hyllan ett tag. men nar jag packade min skivgrej med 12 skivor (det ar alltid lika SVART och knepigt) sa packade jag ner deras senaste skiva, som ar den basta och det ar faktikst den skiva jag lyssnat pa mest, och jonathan j.
den andra skivan fick jag i fodelsedagspresent nar jag gick i attan. nasta kopte jag i ettan, och den forsta fick jag sist av alla for drygt tva ar sen.
visst vore det spannande att byta liv med en person nan dag¿¡
skulle jag gora det nu, skulle jag helt klart vilja byta med grabben i affaren har.
se hur man orkar vara sa trevlig, och om han ar sa lycklig som han verkar.
trots att han bara star i affaren. att det finns sana manniskor.
san som han ar, ar jag nar jag ar overlycklig, typ.
har ar det varmt, kanske ar det darfor han ar som han ar¿
det vore ju inte fel att ha sommarjobb har, om det ar sa kul som det verkar.
de som jobbar som badvakter pa stranden verkar ha det ratt soft, de gar fram och tillbaka hela dagarna pa stranden och ser allmant snygga ut.
han som jobbar harinne sitter och asgarvar at nat typ varje gang jag gar hit, och de verkar ha en skon arbetsgladje, eftersom de trivs sa bra. men vad vet jag egentligen¿ kanske ar det sa att folket har ocksa grater sig till somns¿
annars ar det ju sa att solen skrattar nastan aret om i denna delen av staden. kanske ar det sa att de dagarna i regn och ovader ar sa hemska att de racker, for att alla i ledsamhet ska fa ut allt¿
lillebrors andra favorit svek i vm. och varje dag som gatt har vi blivit uppdaterade om varfor zinedine zidane gjorde som han gjorde.
och ar det sa som han sager ar det nastan forstaerligt. da skulle jag ocksa vilja skalla personen i brostet.
- hannu
ps, jag ser att det ligger 1,5 € har. vagar jag ta dem och betala denna dagen med?
pinsamt, sjukt, men pyttelite kul.
dunk dunk, dunk dunk 300 ganger i minuten.
okej hanna, calm down.
detta ar sjukt.
pinsamt, sjukt, men pyttelite kul.
eller jag sager som jonathan j. i grunden tycker jag att det ar kul, men pa ytan ar jag nog mer tveksam.
i can´t take my eyes of you
can´t take my eyes of you
can´t take my mind of you
can´t take my mind of you
okej, nu ar jag ute o springer. men snalla, lat mig fa dromma.
lite iaf.
tillat mig dromma..
pyttelite.
da var det gjort
jag skams sa jag tror jag dor.
pa riktigt. skamtar verkligen inte.
becca och bettan ar overtygade om att det ar nat jag ska vara stolt over.
jag ar nog mer tveksam.
visst, om en manad eller tva, ar det sakert skitkul. men nu.
jag skams.
det ar nog det galnaste jag gjort. pa riktigt lange.
you are cute
da var det gjort.
men sanningen ar ju den ocksa.
you are (riktigt) cute
pa riktigt. skamtar verkligen inte.
becca och bettan ar overtygade om att det ar nat jag ska vara stolt over.
jag ar nog mer tveksam.
visst, om en manad eller tva, ar det sakert skitkul. men nu.
jag skams.
det ar nog det galnaste jag gjort. pa riktigt lange.
you are cute
da var det gjort.
men sanningen ar ju den ocksa.
you are (riktigt) cute
snälla, stanna
det känns nästan dumt att skriva om en sol som skrattar idag.
kanske är det så, att solen är här för att muntra upp?
för att göra det lite ljusare för dem som har det hårt?
igår var det min kväll.
ohh yes.
jag o pappa (han är riktigt snäll ibland) åkte bil fyra timmar igår för min skull.
vi började åka på våran resa vid 20.30., 03.00 var vi hemma igen.
efter två timmar var vi framme vid målet.
J O N A T H A N J O H A N S S O N.
och ja, det var verkligen värt bilresan.
visserligen spelade han inte mer än typ fyra låtar,
men det spelade ingen roll, det var fantastiskt ändå.
på hemvägen hade jag en lyckokänsla i kroppen som höll i sig ända tills jag la mig.
det enda som var lite synd var att det var fyra andra som också spelade och de var inte lika bra..
runesson 1. 2 p
jonathan johansson. 5 p
runesson 2. 3 p
victorious. 1 p
bob.k. 3 p
och så var det såklart synd att bettan inte kunde hänga på..
jag har lyssnat på filmerna jag spelade in igår. och jag ryser i hela kroppen.
snälla, stanna <--------- kvar hos mig
snälla, stanna - jonathan johansson
kanske är det så, att solen är här för att muntra upp?
för att göra det lite ljusare för dem som har det hårt?
igår var det min kväll.
ohh yes.
jag o pappa (han är riktigt snäll ibland) åkte bil fyra timmar igår för min skull.
vi började åka på våran resa vid 20.30., 03.00 var vi hemma igen.
efter två timmar var vi framme vid målet.
J O N A T H A N J O H A N S S O N.
och ja, det var verkligen värt bilresan.
visserligen spelade han inte mer än typ fyra låtar,
men det spelade ingen roll, det var fantastiskt ändå.
på hemvägen hade jag en lyckokänsla i kroppen som höll i sig ända tills jag la mig.
det enda som var lite synd var att det var fyra andra som också spelade och de var inte lika bra..
runesson 1. 2 p
jonathan johansson. 5 p
runesson 2. 3 p
victorious. 1 p
bob.k. 3 p
och så var det såklart synd att bettan inte kunde hänga på..
jag har lyssnat på filmerna jag spelade in igår. och jag ryser i hela kroppen.
nu försvinner jag härifrån ett tag.
imorn åker jag iväg som lägerledare till fredag.
sedan beger jag mig ut i världen.
ps. vill gärna till frizon, men ingen verkar vilja åka dit i år.
vill DU det, så hör av dig!!
imorn åker jag iväg som lägerledare till fredag.
sedan beger jag mig ut i världen.
ps. vill gärna till frizon, men ingen verkar vilja åka dit i år.
vill DU det, så hör av dig!!
snälla, stanna <--------- kvar hos mig
snälla, stanna - jonathan johansson
himlen gråter
min lillebror har en kompis. hans pappa var med i en mc olycka i fredags. och omkom.
jag antar att det är därför det regnar ute.
inte ens himlen kan le en sån här dag.
himlen gråter, med oss och alla andra.
genast känns alla problem så små.
det skär i mig när jag hör detta. orden riktigt ekar i huvudet. de sitter kvar.
de vill inte försvinna.
det borde vara förbjudet att låta en förälder försvinna så tidigt ur ett barns liv.
det borde stå i lagen.
alla barn borde ha rätt till sin mamma och pappa. punkt slut.
jag antar att det är sånt här jag som människa inte kan förstå, men frustrationen över att inte gud låter pappan leva känns enorm.
återigen detta ständiga tvivel.
och man känner sig så liten.
liten, rädd och sårbar. för visst är vi sårbara?
fösöker se hoppet. i hoppet. leva i hoppet,
genom att be en bön om att den gud som omsluter på alla sidor, håller familjen i sin hand.
/hanna
jag antar att det är därför det regnar ute.
inte ens himlen kan le en sån här dag.
himlen gråter, med oss och alla andra.
genast känns alla problem så små.
det skär i mig när jag hör detta. orden riktigt ekar i huvudet. de sitter kvar.
de vill inte försvinna.
det borde vara förbjudet att låta en förälder försvinna så tidigt ur ett barns liv.
det borde stå i lagen.
alla barn borde ha rätt till sin mamma och pappa. punkt slut.
jag antar att det är sånt här jag som människa inte kan förstå, men frustrationen över att inte gud låter pappan leva känns enorm.
återigen detta ständiga tvivel.
och man känner sig så liten.
liten, rädd och sårbar. för visst är vi sårbara?
fösöker se hoppet. i hoppet. leva i hoppet,
genom att be en bön om att den gud som omsluter på alla sidor, håller familjen i sin hand.
/hanna
i'm yours
det är sommarlov och det är verkligen sommarkänsla. ibland.
idag vaknade jag 06.59 och då gick jag upp. iväg med bussen till andra sidan stan det kändes faktiskt jobbigt idag. det går verkligen inte på en kvart att åka kollektivt.
vid halv 12 var jag hemma hos skruttan.
jag har suttit här och skrivit en mening i säkert en kvart, men det blir aldrig bra, det blir bara ett stort blahablaha. så jag tror jag släpper det här.
vi fick våra betyg idag förresten.
och sedan ska jag tacka gud. mina betyg är verkligen ett stort fett under. sannerligen.
"i don't care
vi brukade prata om en sol som skrattar åt oss, och befrielsen när det äntligen regnade. då var det lika dystert som inuti oss på utsidan. samtidigt så kändes det som en lättnad att solen inte hånskrattade åt oss. fast det hände att vi älskade den skrattande solen, och insåg att den antaligen skrattade med oss.
idag vaknade jag 06.59 och då gick jag upp. iväg med bussen till andra sidan stan det kändes faktiskt jobbigt idag. det går verkligen inte på en kvart att åka kollektivt.
vid halv 12 var jag hemma hos skruttan.
jag har suttit här och skrivit en mening i säkert en kvart, men det blir aldrig bra, det blir bara ett stort blahablaha. så jag tror jag släpper det här.
vi fick våra betyg idag förresten.
och sedan ska jag tacka gud. mina betyg är verkligen ett stort fett under. sannerligen.
"i don't care
if you don't want me <-------------- vackert
i'm yours i'm yours
right now"vi brukade prata om en sol som skrattar åt oss, och befrielsen när det äntligen regnade. då var det lika dystert som inuti oss på utsidan. samtidigt så kändes det som en lättnad att solen inte hånskrattade åt oss. fast det hände att vi älskade den skrattande solen, och insåg att den antaligen skrattade med oss.
skratt skratt skratt
kvällen har varit grym. riktigt bra.
jag, bettan och carin åkte in för att kolla på håkan hellström.
det var sannerligen ett kärt återseende.
i kön till toaletten lärde jag känna två brudar.
typ. dem var himla kul.
konserten var grym.
eller vi gjorde den grym. det var kanske inte så personligt som det kan vara med honom. men det var skitkul.
det blev några såna där gånger att man skrattade så mycket att man fick ont i magen.
för att inte tala om bussen.
man känner sig sådär lagom störig, håkan berättar nåt jättefint (hela han är fin), och vi står där och skrattar sönder oss. men inte ÅT honom förstås.
väl hemma tittade vi på halva avsnittet av top model.
och sedan skrattade jag ännu mer.
men varför kan jag inte ens nämna här.
men ja, jag skrattade så mycket på hemvägen att jag nästan ramlade av cykeln. yippie.
peace
jag, bettan och carin åkte in för att kolla på håkan hellström.
det var sannerligen ett kärt återseende.
i kön till toaletten lärde jag känna två brudar.
typ. dem var himla kul.
konserten var grym.
eller vi gjorde den grym. det var kanske inte så personligt som det kan vara med honom. men det var skitkul.
det blev några såna där gånger att man skrattade så mycket att man fick ont i magen.
för att inte tala om bussen.
man känner sig sådär lagom störig, håkan berättar nåt jättefint (hela han är fin), och vi står där och skrattar sönder oss. men inte ÅT honom förstås.
väl hemma tittade vi på halva avsnittet av top model.
och sedan skrattade jag ännu mer.
men varför kan jag inte ens nämna här.
men ja, jag skrattade så mycket på hemvägen att jag nästan ramlade av cykeln. yippie.
peace