upp på taket
nu hörs isländskan igen.
och den kommer ljuda ett tag.
den kom i torsdags, i sällskap av lite finlandssvenska.
vi begav oss upp på taket i fredags. till estethuset,
det var roligt. men jag blev lite rädd.
är verkligen inte höjdrädd eller nåt sånt,
men det bara var lite nervöst i magen typ.
imorse kom lillebror in i köket med sitt finger, då jag sitter med frukosten
- blöder du lillebror?
- nää, men titta det kommer grönt här. (han pekar på nagelbandet)
- uhhh. det är var.
- men det är grönt
- jag ser det.
och det är nog första gången jag kände mig riktigt äckelmagad och fick svårt att äta upp.
fy.
och den kommer ljuda ett tag.
den kom i torsdags, i sällskap av lite finlandssvenska.
vi begav oss upp på taket i fredags. till estethuset,
det var roligt. men jag blev lite rädd.
är verkligen inte höjdrädd eller nåt sånt,
men det bara var lite nervöst i magen typ.
imorse kom lillebror in i köket med sitt finger, då jag sitter med frukosten
- blöder du lillebror?
- nää, men titta det kommer grönt här. (han pekar på nagelbandet)
- uhhh. det är var.
- men det är grönt
- jag ser det.
och det är nog första gången jag kände mig riktigt äckelmagad och fick svårt att äta upp.
fy.
idag beger vi oss iväg för några dagar till berlin.
wiie. peace and love.
wiie. peace and love.
sista chansen nu
det har varit såna här ganska brådskande dagar nu
och man är fortfarande lite inne i det som skett.
tisdagen blev den första studentdagen i år.
onsdagen den andra, och mina enda studentuppvaktningar för i år.
det känns skönt.
det var en av mina absolut äldsta vänner som hade sin stora dag igår alex.
congrats. det kändes bara så fruktansvärt konstigt.
jag tror inte jag insett att det faktiskt hänt. men det har det ju.
hjälp. vad stor du har blivit!!
vi var och såg en stumfilm på bio capitol igårkväll.
vi i klassen har fått en snutt på fem minuter var av filmen som vi musiksatt.
min del sög nog hårdare än alla alla andras, men det var ändå svinkul att se.
och man är fortfarande lite inne i det som skett.
tisdagen blev den första studentdagen i år.
onsdagen den andra, och mina enda studentuppvaktningar för i år.
det känns skönt.
det var en av mina absolut äldsta vänner som hade sin stora dag igår alex.
congrats. det kändes bara så fruktansvärt konstigt.
jag tror inte jag insett att det faktiskt hänt. men det har det ju.
hjälp. vad stor du har blivit!!
vi var och såg en stumfilm på bio capitol igårkväll.
vi i klassen har fått en snutt på fem minuter var av filmen som vi musiksatt.
min del sög nog hårdare än alla alla andras, men det var ändå svinkul att se.
idag var jag på mattias sånglektion. en sista övning inför konserten på gunnebo.
det kommer bli han som spelar piano och jag som sjunger.
precis som om jag skulle spelat då liksom. hehe. det hade verkligen vart kul.
den 10:e juni blir det av. det ska nog bli kul,
förhoppningsvis gör jag bättre ifrån mig än sist vi gjorde låten i musikskolan..
fast det kan ju typ inte gå sämre, så jag borde nog sätta ribban högre än så.
det kommer bli han som spelar piano och jag som sjunger.
precis som om jag skulle spelat då liksom. hehe. det hade verkligen vart kul.
den 10:e juni blir det av. det ska nog bli kul,
förhoppningsvis gör jag bättre ifrån mig än sist vi gjorde låten i musikskolan..
fast det kan ju typ inte gå sämre, så jag borde nog sätta ribban högre än så.
det känns litegranna tungt
idag, om enochenhalv timme kommer jag ha min sista barytonlektion. ever.
det är inte själva instrumentet jag kommer sakna. utan snarare allt det innebär.
alla minnen. alla dessa minnen
och framförallt kanske styrkan.
kraften i att någon faktiskt tror på en,
tycker man är bra, och säger att det är ok. du är en bra människa.
hur ofta hör man det annars liksom.
det är faktiskt med ett rätt tungt hjärta det beges till musikskolan idag.
det hade ju vart annorlunda om jag varit med på avslutningen.
fast jag fick lova att gå på studentfesten istället för vår avslutning. haha.
det är inte själva instrumentet jag kommer sakna. utan snarare allt det innebär.
alla minnen. alla dessa minnen
och framförallt kanske styrkan.
kraften i att någon faktiskt tror på en,
tycker man är bra, och säger att det är ok. du är en bra människa.
hur ofta hör man det annars liksom.
det är faktiskt med ett rätt tungt hjärta det beges till musikskolan idag.
det hade ju vart annorlunda om jag varit med på avslutningen.
fast jag fick lova att gå på studentfesten istället för vår avslutning. haha.
party på hög nivå
finns det något trevligare sätt att spendera en fredagkväll än genom att dammsuga och städa kontor?
nej, skulle inte tro det.
så där får ni alla andra som tror att ni har kul då ni gör något annat.
jag och my adorable tovis hade redovisning av vår dans idag.
och jag måste bara säga att vi kickade ass och var nog bäst av alla.
om jag får säga det själv.
för tillfället är det en bra-känsla i magen.
(förutom att jag mår fruktansvärt illa. tror jag käkat nåt konstigt)
visserligen har jag antagligen tappat all min värdighet som människa.
det kan vara värt det.
återstår att se om det är så nu.
hmm, föresten.
kanske att det skulle vara lite roligare att städa toaletterna nu när jag tänker efter..
nej, skulle inte tro det.
så där får ni alla andra som tror att ni har kul då ni gör något annat.
jag och my adorable tovis hade redovisning av vår dans idag.
och jag måste bara säga att vi kickade ass och var nog bäst av alla.
om jag får säga det själv.
för tillfället är det en bra-känsla i magen.
(förutom att jag mår fruktansvärt illa. tror jag käkat nåt konstigt)
visserligen har jag antagligen tappat all min värdighet som människa.
det kan vara värt det.
återstår att se om det är så nu.
hmm, föresten.
kanske att det skulle vara lite roligare att städa toaletterna nu när jag tänker efter..
this feeling inside
jag börjar känna igen mig själv och hur jag brukar bli. once again.
ibland är det tokigt, att det aldrig vill ta slut.
det som är märkligt är att det alltid blir så stort.
det finns inget inom mig som heter normalt.
som inför konserter, antingen är jag så nervös att jag darrar i hela kroppen.
eller så känns det inte alls.
denna våren har det varit övervägande det sista, och det har känts ganska oskönt.
praktiskt, men oskönt. vart tog motivationen vägen liksom?
nu handlar det inte om månader, inte ens veckor.
det handlar om dagar tills min favorit is back on track igen.
och det känns verkligen fruktansvärt bra.
det handlar om dagar tills min favorit is back on track igen.
och det känns verkligen fruktansvärt bra.
BAL!
04.30 släcktes lampan på mitt rum, och jaa. jag la mig med en härlig känsla i magen.
om man säger så.
för trots att inget blev som det skulle, så blev det bra.
(men jag måste ändå konstatera att det hade ju kunnat vara så bra.
om saker och ting blivit som de skulle.
som sagt, jag har lite svårt att släppa det. trots massa månader.)
jag tror jag fick fyra skavsår, vilket ledde till blod på skorna,
och ett brännmärke på handen, fast vadå. man är väl hård.
om man säger så.
för trots att inget blev som det skulle, så blev det bra.
(men jag måste ändå konstatera att det hade ju kunnat vara så bra.
om saker och ting blivit som de skulle.
som sagt, jag har lite svårt att släppa det. trots massa månader.)
jag tror jag fick fyra skavsår, vilket ledde till blod på skorna,
och ett brännmärke på handen, fast vadå. man är väl hård.
ahh. det var en kul kväll. och ja, det kunde nästan inte blivit bättre.
att vädret var som det var, bara en sån sak! --->
att vädret var som det var, bara en sån sak! --->
ehm
ibland kan det mest ointressanta fånga intresset, så att det bara är just det som finns.
då jag var sjuk snöt jag mig i änglanäsdukar mamma köpt i julklapp.
det kändes verkligen jättedåligt, kan man verkligen snyta sig i änglar liksom..
då jag var sjuk snöt jag mig i änglanäsdukar mamma köpt i julklapp.
det kändes verkligen jättedåligt, kan man verkligen snyta sig i änglar liksom..
gel nipple covers
de senaste dagarna har mest bara gått.
fast de har ändå varit ganska så fyllda.
just nu är det mest en stor lättnad över att vi kommer ha långhelg.
fram tills söndag då vi har bal.
jag och min otroligt heta tove åkte till frölunda torg efter skolan.
det köptes nödvändigheter, men desto mer onödigheter.
men det börjar bli klart med alla grejs till balen.
imorn ska jag hem till karin, vi ska greja lite smink,
och till helgen kommer camilla hit, twice. hon ska göra ordning håret.
jag borde vara tacksam. och det är jag. verkligen!
och jag drömde inatt. massa massa.
jag vaknade runt en fyra gånger,
och sen försov jag mig. har inget minne av att klockan ringde,
men den måste gjort det, för den var avstängd.
jag gillar inte att drömma sånt.
då man vaknar är det bara himla många frågor som cirkulerar i huvudet,
och jag skulle inte kalla det för att man är utvilad..
jag fick ett kort idag, från venedig.
åhh. det är märkligt vad ohel man kan känna sig.
men just nu ler jag.
en lättnad har lagt sig,
för tillfället.
fast de har ändå varit ganska så fyllda.
just nu är det mest en stor lättnad över att vi kommer ha långhelg.
fram tills söndag då vi har bal.
jag och min otroligt heta tove åkte till frölunda torg efter skolan.
det köptes nödvändigheter, men desto mer onödigheter.
men det börjar bli klart med alla grejs till balen.
imorn ska jag hem till karin, vi ska greja lite smink,
och till helgen kommer camilla hit, twice. hon ska göra ordning håret.
jag borde vara tacksam. och det är jag. verkligen!
och jag drömde inatt. massa massa.
jag vaknade runt en fyra gånger,
och sen försov jag mig. har inget minne av att klockan ringde,
men den måste gjort det, för den var avstängd.
jag gillar inte att drömma sånt.
då man vaknar är det bara himla många frågor som cirkulerar i huvudet,
och jag skulle inte kalla det för att man är utvilad..
jag fick ett kort idag, från venedig.
åhh. det är märkligt vad ohel man kan känna sig.
men just nu ler jag.
en lättnad har lagt sig,
för tillfället.
i mitt hjärta
just precis nu
zlatan
zlatan zlatan i love you ich liebe dich zlatan...
jag tror vi sjöng den fyra gånger idag.
sjukt, men kul.
och fruktansvärt smart, det säger liksom ingenting.
fast ändå allt.
delad är nog ordet för dagen.
tänkte börja asbra, men jag vaknade 07.44 och kände att nej nu försov jag mig.
så jag gick upp femöverhalvtio istället. det var skönt.
tanken slog mig i skolan då jag och mina favoriter satt och pratade.
tänk vilken lycka jag varit fylld av denna kväll, om allt varit på ett annat sätt.
gaaah. dags att släppa det kanske, men var det tvunget att bli såhär!
om man säger som så, skulle jag inte trott att detta ens var en möjlighet då det begav sig.
men nu är det sanning, och jag vill inget hellre än fly fältet.
vilka tusen vändningar denna vägen fick ta asså.
och nu är vi där tanken började.
fast på ett helt annat sätt än vad den var då.
det hade kunnat vara så bra.
fast jag tror ändå det kommer bli grymt.
något i mig vill tro det iaf.
så det är kanske dags att sadla om och faktikst göra det!
peace
jag tror vi sjöng den fyra gånger idag.
sjukt, men kul.
och fruktansvärt smart, det säger liksom ingenting.
fast ändå allt.
delad är nog ordet för dagen.
tänkte börja asbra, men jag vaknade 07.44 och kände att nej nu försov jag mig.
så jag gick upp femöverhalvtio istället. det var skönt.
tanken slog mig i skolan då jag och mina favoriter satt och pratade.
tänk vilken lycka jag varit fylld av denna kväll, om allt varit på ett annat sätt.
gaaah. dags att släppa det kanske, men var det tvunget att bli såhär!
om man säger som så, skulle jag inte trott att detta ens var en möjlighet då det begav sig.
men nu är det sanning, och jag vill inget hellre än fly fältet.
vilka tusen vändningar denna vägen fick ta asså.
och nu är vi där tanken började.
fast på ett helt annat sätt än vad den var då.
det hade kunnat vara så bra.
fast jag tror ändå det kommer bli grymt.
något i mig vill tro det iaf.
så det är kanske dags att sadla om och faktikst göra det!
peace
sårbarhet
ok, att visa sig sårbar innebär att man är svag. och det är bevare mig väl(!) nästinitll förbjudet.
för vem vill vara svag, vem vill visa att man egentligen inte pallar trycket liksom.
man vill inte vara sämre än någon annan.
tidigare fann jag mitt andrum,
eller iaf någon form av vila någonstans.
det är svårt att hitta ett nytt ställe, för det finns liksom inget lika självklart ställe igen.
om man inte mot all förmodan skulle välja att gå tillbaka.
det händer att man kan prova nångång ibland.
men it will never be the same again i think.
vet inte om det är ett steg fram eller bak,
men igår då jag skrev den nästsista raden i dagboken
kom jag på mig själv med attvavsluta precis som jag alltid slutade kring åren 2001 - 2003.
det är knepigt det där också med att lägga locket på.
så fort man öppnar blir det kaos, katastrof i hjärnan.
(fast inte på mig förstås, jag är för allt i världen inte svag!)
för vem vill vara svag, vem vill visa att man egentligen inte pallar trycket liksom.
man vill inte vara sämre än någon annan.
tidigare fann jag mitt andrum,
eller iaf någon form av vila någonstans.
det är svårt att hitta ett nytt ställe, för det finns liksom inget lika självklart ställe igen.
om man inte mot all förmodan skulle välja att gå tillbaka.
det händer att man kan prova nångång ibland.
men it will never be the same again i think.
vet inte om det är ett steg fram eller bak,
men igår då jag skrev den nästsista raden i dagboken
kom jag på mig själv med attvavsluta precis som jag alltid slutade kring åren 2001 - 2003.
det är knepigt det där också med att lägga locket på.
så fort man öppnar blir det kaos, katastrof i hjärnan.
(fast inte på mig förstås, jag är för allt i världen inte svag!)
keep me warm
jag har nog fått upp ögonen lite för laleh.
äntligen någon som inte säljer sin själ.
jag funderar på mig själv ibland,
om jag skulle göra det.
om man hamnade i den sitsen (hur trolig den nu är..)
nä, men helt seriöst, så undrar jag.
gör man det för pengar och beröm?
jag vill säga nej, jag lovar att jag aldrig skulle göra det.
men jag är inte så stark att jag klarar av det.
(ingen ide att ens leka med tanken antagligen ändå...)
vi hade konsert med klassen i grevegårdskyrkan igår.
det var manfall på sju pers så vi var sju stycken,
och det var verkligen en trevlig kväll.
jag och kajsa kom på iden att spela nåt från konserten vi hade i februari.
det blev jag ger dig min morgon. antagligen en av de vackraste sångerna ever.
det var konstigt igår. jag blev himla nervös stundtals mitt i låten.
och hjälp vad märkligt det kändes. jag minns knappt hur det känns att känna nervositet.
men det var skönt.
det blev liksom som en sporre, stundtals har det känts som om motivationen är tappad. typ.
precis som det konstaterats så många gånger innan,
jag önskar du varit fem år yngre..
åldersskillnaden fram tills nu har varit perfekt.
gaaaah. att det aldrig vill sig väl.
-hannu
äntligen någon som inte säljer sin själ.
jag funderar på mig själv ibland,
om jag skulle göra det.
om man hamnade i den sitsen (hur trolig den nu är..)
nä, men helt seriöst, så undrar jag.
gör man det för pengar och beröm?
jag vill säga nej, jag lovar att jag aldrig skulle göra det.
men jag är inte så stark att jag klarar av det.
(ingen ide att ens leka med tanken antagligen ändå...)
vi hade konsert med klassen i grevegårdskyrkan igår.
det var manfall på sju pers så vi var sju stycken,
och det var verkligen en trevlig kväll.
jag och kajsa kom på iden att spela nåt från konserten vi hade i februari.
det blev jag ger dig min morgon. antagligen en av de vackraste sångerna ever.
det var konstigt igår. jag blev himla nervös stundtals mitt i låten.
och hjälp vad märkligt det kändes. jag minns knappt hur det känns att känna nervositet.
men det var skönt.
det blev liksom som en sporre, stundtals har det känts som om motivationen är tappad. typ.
precis som det konstaterats så många gånger innan,
jag önskar du varit fem år yngre..
åldersskillnaden fram tills nu har varit perfekt.
gaaaah. att det aldrig vill sig väl.
-hannu
lost along the way
vi har tittat på tvåochenhalvtimmes kammarkör. hemma hos vår körledare.
med början julen 2004.
shit vad tiden gått. det kändes verkligen konstigt att titta på så långt tillbaka och förstå att det är never more.
halva mitt hjärta tillhör ju musikskolan. den delen som inte är ute och far i europa.
det är läskigt att allt tar slut. skolan är skitsamma.
men musikskolan. nej. det känns bara tråkigt.
det var även intressant att se sig själv, under alla åren.
den andra ettan, som är det första inspelade, har jag knappt några minnen ifrån.
att se sig själv från den tiden kändes helt sjukt.
det var turbulent då. och det syntes.
allting hände på samma gång och jag hade ingen plattform som var.
jag kände inte igen mig själv. jag vill inte minnas att jag sett ut så.
tvåan kändes mer ok. där fanns det lite minnen, och där kände jag igen mig själv. lite mer.
det var på väg tillbaka.
och visserligen trots att jag hatar att se mig själv så var det skönt att se ifrån trean.
det är ju så det är. har nog funnit lite av det där som saknades i ettan.
det var där jag kände igen mig, och kunde identifiera mig med den på bilden.
det var omöjligt innan. typ.
- hannu
med början julen 2004.
shit vad tiden gått. det kändes verkligen konstigt att titta på så långt tillbaka och förstå att det är never more.
halva mitt hjärta tillhör ju musikskolan. den delen som inte är ute och far i europa.
det är läskigt att allt tar slut. skolan är skitsamma.
men musikskolan. nej. det känns bara tråkigt.
det var även intressant att se sig själv, under alla åren.
den andra ettan, som är det första inspelade, har jag knappt några minnen ifrån.
att se sig själv från den tiden kändes helt sjukt.
det var turbulent då. och det syntes.
allting hände på samma gång och jag hade ingen plattform som var.
jag kände inte igen mig själv. jag vill inte minnas att jag sett ut så.
tvåan kändes mer ok. där fanns det lite minnen, och där kände jag igen mig själv. lite mer.
det var på väg tillbaka.
och visserligen trots att jag hatar att se mig själv så var det skönt att se ifrån trean.
det är ju så det är. har nog funnit lite av det där som saknades i ettan.
det var där jag kände igen mig, och kunde identifiera mig med den på bilden.
det var omöjligt innan. typ.
- hannu
you take my hand in your hand breathe life in me again
jag sitter med gåshud på armarna just nu.
jag är iskall trots att det är varmt härinne.
maten idag har varit katastrof,
och min förkylning som håller i sig inkl. dålig sömn är ingen god kombinaion.
eller njutning för den delen.
imorgon ska jag ut och möta min ångest i stan. wiee.
förstår inte varför man utsätter sig egentligen.
man kan ju göra valet att inte göra det.
varför då göra det? puh.
har funderat över vägen nu det senaste.
vad var det som hände egentligen.
och vad händer här. hjälp.
det är svårt att inte inse sin svaghet.
när den tidigare styrkan vänds till svaghet,
och vänder upp och ner på allt som varit och är.
vad händer då? hjälp.
ingen ide att fundera mer.
förutom att jag är spyfärdig är det nog tröttheten som tar ut sig på sitt eget vis.
jag är iskall trots att det är varmt härinne.
maten idag har varit katastrof,
och min förkylning som håller i sig inkl. dålig sömn är ingen god kombinaion.
eller njutning för den delen.
imorgon ska jag ut och möta min ångest i stan. wiee.
förstår inte varför man utsätter sig egentligen.
man kan ju göra valet att inte göra det.
varför då göra det? puh.
har funderat över vägen nu det senaste.
vad var det som hände egentligen.
och vad händer här. hjälp.
det är svårt att inte inse sin svaghet.
när den tidigare styrkan vänds till svaghet,
och vänder upp och ner på allt som varit och är.
vad händer då? hjälp.
ingen ide att fundera mer.
förutom att jag är spyfärdig är det nog tröttheten som tar ut sig på sitt eget vis.
fridens dagar
vi hade den sista konserten med kammarkören igår.
ingen mer julkonsert, ingen mer vårkonsert.
det är ganska sorligt.
men jag har haft fyra grymma år!!
ur den synpunkten kan jag vara glad att jag gått om ettan ett år.
vi kommer nog ha lite mer sporadiska konserter, men det blir inte samma sak utan fullständigt program.
det var väldigt trevligt dock att hela familjen slöt upp.
jag kan inte minnas när alla var på någon konsert där jag medverkat sist.
nu har en lättnad lagt sig, för nu är allt klart, och det gör inget om jag blir mer sjuk.
fram tills nu har jag bara känt att jag för allt i världen inte får bli sjuk.
samtidigt känns det lite tungt. vad ska jag göra sen?
jag vill fortsätta göra det jag älskar!!
men jag vill inte sjunga i en kör med bara alt, sopran och tenorstämma..
hanna - over and out
ingen mer julkonsert, ingen mer vårkonsert.
det är ganska sorligt.
men jag har haft fyra grymma år!!
ur den synpunkten kan jag vara glad att jag gått om ettan ett år.
vi kommer nog ha lite mer sporadiska konserter, men det blir inte samma sak utan fullständigt program.
det var väldigt trevligt dock att hela familjen slöt upp.
jag kan inte minnas när alla var på någon konsert där jag medverkat sist.
nu har en lättnad lagt sig, för nu är allt klart, och det gör inget om jag blir mer sjuk.
fram tills nu har jag bara känt att jag för allt i världen inte får bli sjuk.
samtidigt känns det lite tungt. vad ska jag göra sen?
jag vill fortsätta göra det jag älskar!!
men jag vill inte sjunga i en kör med bara alt, sopran och tenorstämma..
hanna - over and out
some kind of monster
ok, idag var jag hemma från skolan.
att bli sjuk nu är helt fel tillfälle.
jag tror vi kan säga att det började förra torsdagen.
efter skolan kom jag hem och sov i timmar.
fredagkväll var jag helt slut.
på lördag sov jag halva dagen i solen,
på söndagen kom halsontet
igår morse kom snuvan.
efter skolan sov jag två timmar.
idag stannade jag hemma från skolan,
då jag känner att halsen känns som en basketboll.
på fredag har vi konsert med kammarkören.
yippie.
imorgon har vi nationellt prov i sv. 8.30 - 14.30.
är det inte helt galet, gah.
att bli sjuk nu är helt fel tillfälle.
jag tror vi kan säga att det började förra torsdagen.
efter skolan kom jag hem och sov i timmar.
fredagkväll var jag helt slut.
på lördag sov jag halva dagen i solen,
på söndagen kom halsontet
igår morse kom snuvan.
efter skolan sov jag två timmar.
idag stannade jag hemma från skolan,
då jag känner att halsen känns som en basketboll.
på fredag har vi konsert med kammarkören.
yippie.
imorgon har vi nationellt prov i sv. 8.30 - 14.30.
är det inte helt galet, gah.
inget går som det ska
det hände något med fokuseringen.
i fredags hade vi som har min sånglärare konsert.
jag stod med pappret framför mig för säkerhetsskull.
men så fort jag ställer mig i längst fram i aulan för att sjunga försvinner allt.
men så kommer jag upp mig igen.
sedan försvinner allt igen, men så kommer jag tillbaka.
detta händer typ sju gånger.
det ledde till att jag stod och sjöng na na na igenom halva låten typ.
idag på sånglektionen var det en praktikant där, fredrik. och min sånglärare.
och så hade inte tove hunnit gå när jag kom.
det första min sånglärare säger är.
-tack för i fredags!! det var jättebra!!
- oj, tack. tycker du?
-du sjöng fel, men det gick jättebra.
- jaha, ja... tack så jättemycket.
- du bara improviserade precis som om det skulle vara så.
nu vänder hon sig mot tove och fredrik
- ni förstår, hanna kom av sig och sjöng fel, men hon redde ut det, utan att stanna.
och, det var inte bara en gång hanna sjöng fel, utan det var massor av gånger!!
så var det verkligen. jag vet inte vad det beror på.
förra året darrade jag som ett asplöv inför såna här konserter.
jag kunde allt spiksäkert. bara för att vara så lite nervös som möjligt.
i år hade jag inte tittat på låten på två veckor, bara precis innan vi skulle framföra den,
eftersom jag hade en kille i tvåan på piano som spelade, vi behövde öva ihop..
men det är bara någonting som gör att jag inte bryr mig.
och det känns skönt. samtidigt blir jag lite rädd.
håller jag på att tappa all motivation?!
eller så kanske det kan vara så att det handlar om fokus,
jag har svårt att fokusera på så mycket samtidigt.
förra veckan blev det show för hela slanten,
så när denna konserten kom var man helt urladdad.
och vi kan konstatera att jag gjorde bort mig imorse igen.
hela helgen har jag funderat på vad jag skulle prata om i fem minuter till svenskan.
jag kom bara inte på något.
igårkväll fick jag nästan lite panik och kände att nu måste jag göra det.
så jag satte mig ner 21.55 och bara skrev.
och det blev skitdåligt. jag förberedde mig ingenting. läste en gång för mamma innan hon somnade.
och föräldrar måste vara de värsta på att vara kritiska. "det var helt fantastiskt hannu" yeah right.
frågan är om fröken håller med..
ikväll är det sista avsnittet av pb. neeeeeeeeej.
-hannu
i fredags hade vi som har min sånglärare konsert.
jag stod med pappret framför mig för säkerhetsskull.
men så fort jag ställer mig i längst fram i aulan för att sjunga försvinner allt.
men så kommer jag upp mig igen.
sedan försvinner allt igen, men så kommer jag tillbaka.
detta händer typ sju gånger.
det ledde till att jag stod och sjöng na na na igenom halva låten typ.
idag på sånglektionen var det en praktikant där, fredrik. och min sånglärare.
och så hade inte tove hunnit gå när jag kom.
det första min sånglärare säger är.
-tack för i fredags!! det var jättebra!!
- oj, tack. tycker du?
-du sjöng fel, men det gick jättebra.
- jaha, ja... tack så jättemycket.
- du bara improviserade precis som om det skulle vara så.
nu vänder hon sig mot tove och fredrik
- ni förstår, hanna kom av sig och sjöng fel, men hon redde ut det, utan att stanna.
och, det var inte bara en gång hanna sjöng fel, utan det var massor av gånger!!
så var det verkligen. jag vet inte vad det beror på.
förra året darrade jag som ett asplöv inför såna här konserter.
jag kunde allt spiksäkert. bara för att vara så lite nervös som möjligt.
i år hade jag inte tittat på låten på två veckor, bara precis innan vi skulle framföra den,
eftersom jag hade en kille i tvåan på piano som spelade, vi behövde öva ihop..
men det är bara någonting som gör att jag inte bryr mig.
och det känns skönt. samtidigt blir jag lite rädd.
håller jag på att tappa all motivation?!
eller så kanske det kan vara så att det handlar om fokus,
jag har svårt att fokusera på så mycket samtidigt.
förra veckan blev det show för hela slanten,
så när denna konserten kom var man helt urladdad.
och vi kan konstatera att jag gjorde bort mig imorse igen.
hela helgen har jag funderat på vad jag skulle prata om i fem minuter till svenskan.
jag kom bara inte på något.
igårkväll fick jag nästan lite panik och kände att nu måste jag göra det.
så jag satte mig ner 21.55 och bara skrev.
och det blev skitdåligt. jag förberedde mig ingenting. läste en gång för mamma innan hon somnade.
och föräldrar måste vara de värsta på att vara kritiska. "det var helt fantastiskt hannu" yeah right.
frågan är om fröken håller med..
ikväll är det sista avsnittet av pb. neeeeeeeeej.
-hannu
vad hände där?
det hände nåt längs vägen.
vem hade kunnat tro att jag hade stått här idag,
då vi ser tillbaka några år.
vi kan ju konstatera att livet tog några snedsteg.
eller vet inte om jag ska kalla det snedsteg.
några extra steg.
och när jag tänker på det kan det kännas väldigt tungt,
mest tröttsamt.
samtidigt som jag är tacksam.
just nu önskar jag bara att viljan fanns.
för att ta de där nya stegen,
för visst är det så lätt att traska på precis som vanligt.
det är ju tryggt framförallt.
men det kommer inte att vara tryggt längre.
faktum att el varit borta ett år tidigare och tre månader nu,
att becca går på folkhögskola far away
och att bettan är osmakligt långt borta,
gör att ingenting är som det ska.
man kan säga att det började med äldsta broderns flytt.
är förövrigt trött, och har en lättare sväng av feber.
så jag ska börja med att borsta tänderna nu.
god natt
vem hade kunnat tro att jag hade stått här idag,
då vi ser tillbaka några år.
vi kan ju konstatera att livet tog några snedsteg.
eller vet inte om jag ska kalla det snedsteg.
några extra steg.
och när jag tänker på det kan det kännas väldigt tungt,
mest tröttsamt.
samtidigt som jag är tacksam.
just nu önskar jag bara att viljan fanns.
för att ta de där nya stegen,
för visst är det så lätt att traska på precis som vanligt.
det är ju tryggt framförallt.
men det kommer inte att vara tryggt längre.
faktum att el varit borta ett år tidigare och tre månader nu,
att becca går på folkhögskola far away
och att bettan är osmakligt långt borta,
gör att ingenting är som det ska.
man kan säga att det började med äldsta broderns flytt.
är förövrigt trött, och har en lättare sväng av feber.
så jag ska börja med att borsta tänderna nu.
god natt
time too se it
då kan vi konstatera att nu har tio veckor gått. fjk.och vem hade trott att det kunde bli värre... fjk.
you're just to good
jag har haft en asbra helg rent ut sagt.
är typ inne i värsta lyckoruset nu.
men helt seriöst, jag har mått bättre än vad jag förtjänar.
tove och jag körde en hel dag igår.
frukost på stanna. sedan drog vi ut till röda sten och chillade med alla alternativa folks.
vi gick även på rave-toaletterna. det var kul (och läskigt).
efter detta begav vi oss till garbo där vi käkade lite lunch.
där blev det tre skrattsalvor utan dess like. gosh. hjälp.
in en sväng till centrala stan och vid sex passade vi på att hänga med pappa och lillebror som spelat basket i stan.
slår en signal till aslaug. min expert och räddare i nöden skulle man kunna säga.
vad i allsindar hade jag tagit mig till annars?'
en timme senare vid åtta möter vi kajsa. det hyrs film. två filmer.
och efter två timmars meckande blir det tv:n vi först inte tänkt oss.
detta leder till sömn under 1,5 timme av andra filmen. haha.
men den första var bra! dags att traska hem.
runt fyrasnåret stigs det in i duschen innan vi till slut lägger oss.
och denna dagen har nu gått till sin ända. på sätt och vis.
vi vaknade imorse. blev sittandes framför mtv några timmar innan tovis begav sig hemåt.
ikväll var vi på konsert, johanna, tove och jag.
den var riktigt bra. det la sig bara en värme i hjärtat.
efteråt blev jag nog ännu lite varmare i hjärtat.
rödare i ansiktet framförallt.
(och nej, det var inga förväntningar alls. det blev bara bra ändå)
peace and love
vi vaknade imorse. blev sittandes framför mtv några timmar innan tovis begav sig hemåt.
ikväll var vi på konsert, johanna, tove och jag.
den var riktigt bra. det la sig bara en värme i hjärtat.
efteråt blev jag nog ännu lite varmare i hjärtat.
rödare i ansiktet framförallt.
(och nej, det var inga förväntningar alls. det blev bara bra ändå)
peace and love