jonathan j in my heart
nej nej NEJ just nu.
jag vill för alltid i världen inte åka till jobbet.
jag orkar inte jobba, jag är trött.
men vad hände med inställningen där liksom.
att gå runt med den inställningen redan innan man går dit är väl det värsta man kan göra?
cheer up gal.
ok. då var man hemma igen.
hemma till tryggheten, till den lugna famnen.
som jag i slutet längtade hem.
det blev nästan det enda jag snackade om mot slutet.
"jag längtar hem. jag längtar hem. jag VILL hem"
men väl hemma känns det tomt på nåt sätt.
man har kommit in i skolans vardagslunk liksom.
jag vet inte om jag gillar det eller inte.
det känns nästan osunt.
missförstå mig rätt.
det känns hur bra som helst att vara hemma och bara få vara nära de kära.
igår var hela familjen samlad. sju pers vid matbordet precis som förr.
och trots att veckan är sjukt maxad känns det ändå bra att bara vara hemma.
även om defenitionen hemma har fått en annan innebörd nu.
detta är hemma, hemma på riktigt.
samtidigt som skolan börjar kännas som hemma..
i mitt hjärta just nu
http://blogg.svt.se/psl/2008/10/17/musik-med-jonathan-johansson/
peace and love
massa sömn och en fjäder senare
varenda dag efter frukost har jag lagt mig igen. på riktigt.
av med kläderna och under täcket liksom. inte bara vila ovanpå med en filt..
dock så har jag gått på alla lektioner - förutom måndagen då-
igår var det en estradpoet här och åh vad han var bra.
ja han var grym och sättet han förklarade det mest sjävklara på var så himla coolt.
så ja, han var jättebra.
förbandet, en kille med gitarr var också skitbra.
jag började inte digga honom förrän till sista låten,
men då diggade jag honom så himla hårt.
efteråt var jag tvungen att snacka med honom (ok, jag erkänner. jag tyckte han var ganska snygg också..)
men ismael som han den andra hette, ja han var verkligen outstanding.
man skrattade så man fick ont i magen,
samtidigt kom han så påtagligt nära att man kunde känna hans smärta inom en, och hur ont det gjorde.
det var omvälvande.
man gick därifrån utan att riktigt veta vad man skulle säga.
(det var då jag gick fram och snackade med gitarrkillen, och gjorde bort mig ganska så fett. men orka bry sig..)
jag fick iaf fjädern. ismael stod länge med en svart fjäder i handen när han snackade.
sen gav han den till mig.
jag trodde jag skulle hålla den åt honom,
men jag fick den.
ida sa efteråt
- jag tycker verkligen han gav den åt rätt person.
inte för att man ska lägga för mycket vid i en svart fjäder,
men det gav lite hopp. där och då.
efteråt blev det lilla blodis i mörker en gång till. tyvärr inte riktigt lika stjärnklart denna gången.
att gå med hjärtat i halsgropen kan kanske vara nyttigt ibland(?)
kära vänner, ni förstår verkligen inte hur svart det blir här om kvällarna..
när man väl är tillbaka sen infinner sig alltid det sköna lugnet och då var det så fett värt det!!
nu är det snart kör, sen är det slut för dagen.
en sista kväll här, en heldag imorn och sen 18.58, tåget hem!
wiiie.
peace out
hej hej skolkdag
jag gick upp vid halv åtta och käkade frukost.
jag tänkte ta vara på dagen och gå till skolan, trots att jag är småförkyld.
och har varit det mer eller mindre hela tiden på den här skolan.
tillbaka i rummet halv nio tittade jag ut genom fönstret. grått grått grått.
drog ner rullgardinen och la jag mig i sängen.
där blev jag liggandes tolv och lunchen.
ifyllandes en lapp senare var jag sjukanmäld,
och sket i resten av dagen genom att titta på romeo och julia, åh vilken bra film!
och senare lite mer tv på det.
jag ska inte gå tillbaka till vanorna jag levde i under mina första år på gymnasiet.
MEN detta har varit den gråaste dagen ever på den här skolan,
och det har vart sjukt skönt!!
nu är det pretty woman på g och på fredag kommer jag hem.
det ska bli himla skönt.
pussiluss o kramkalas
been there done that
var tanken att jag skulle skriva om.
(men det tar -belive it or not- en oväntad vändning)
fredagkväll
sjukt taggad. detta kan bl en bra kväll. och det börjar bra, vi äger dansgolvet.
vi bokstavligen ÄGER placet.
och vår entre går inte av för hackor den heller.
vårt uppträdande gick bra det med.
sen kom det stora slaget i magen.
och en klackad fot.
min fot är svullen nu.
ganska så bra svullen. vet inte om man ska göra nåt åt det eller inte..
det blev att jag gick hem till filosofisystrarna och delade säng med den mörkhåriga av dem.
lördagmorgon
måste jag gå upp?
fem timmar efter alla andra gått upp ligger jag fortfarande kvar,
med en stor klump i magen och vill inget hellre än att ligga under täcket hela helgen.
och hela nästa vecka.
lördageftermiddag
tillslut har jag inte hjärta att invadera sängen längre och bestämmer mig för att gå upp.
och t.o.m gå till mitt rum.
jag går iväg, äter frukost och det är bara en känsla av lättnad i magen.
jag har det ändå ganska så bra.
varför tillåta sig att bli så down för ingenting?
nu ska jag gå och äta mat med filosofisystrarna.
peace and love
det där med att duga och räcka till
han kommer fortsätta åka på uppvisningsgalor - tack och lov för det - han är fantastiskt duktig.
han anser att poängsystemet inte är rättvist.
och jag som inte är så vidare insatt, inte tillräckligt för att uttala mig i ämnet,
gör det ändå kan ändå och jag instämmer.
poängsystemet nu bygger mycket på det fysiska och det tekniska.
det konstnärliga tappas bort.
kanske för att jag själv fortfarande brottas med att inte vara tillräcklig.
och jag intalar mig själv att det räcker,
man kanske inte måste vara tekniskt bäst för att vara bra, eller ens tillräcklig.
kanske att det kan räcka med massa vilja och känsla?
jag är i vilket fall som helst glad att jag hann se stephane lambiel live,
hans fantastiska piruetter är som precis nämnts HELT FANTASTISKA!!
tacka vet jag mikael som ringer och uppdaterar mig om såna här saker.
- stephane lambiel ska sluta tävlingsåka.
- hur vet du det?
- jag läste det på svt.
- jaha ok, varför då
och så går han in nästan i detalj till varför han ska sluta.
- ok, men om jag vill läsa själv då?
och här förklarar han också till punkt o pricka,
när jag sitter här vid datorn vart jag ska trycka för att komma rätt.
han är så bra. jag saknar honom mer o mer varenda dag..
vi har haft premiär här nu.
både för barn och på min skola.
föreställningen på min skola beskrivs nog enklast med min lärares ord
"det kunde ju inte gått mycket värre"
vill ni höra mer om det kan jag gå in djupare på ämnet nån annan gång.
nu ska jag röra mig mot filosoferna.
imorn är det halloweenfest här med obligatorisk utklädning.
hej hej grease.
och hej hej hoppas det blir en kul kväll säger jag.
pussiluss
ett fall tillbaka till marken
värmland är galet vackert.
samtidigt är det inte som att ligga på en strand i thailand, eller att sitta på maze i sydney.
det är väl därför jag tvekar ibland.
samtidigt som det är bra här.
för det är det.
inatt sov jag hos ida.
det var lite 'hej jag går i trean' - känsla på det hela.
det var jätteskönt.
fötterna är tillbaka på jorden.
och det med besked.
här tar man det inte lite lätt.
här är det som vanligt, allt eller inget som gäller.
tröttsamt.
jag tänker på er,
och en sång jag sjöng för jämnan förut kom till mig i veckan.
'jag tillhör dig och du är min
för alltid i all evighet
mitt hjärtas slag blir ett med ditt
förenade i evighet
för alltid i all evighet
inga tårar mer av smärta
inga tårar mer
nej aldrig för du är med
nej aldrig när du är med'
jane
keep rollin' baby
idag har den gått ganska trögt.
imorgon drar vi till charlestown. jag har inga stora förhoppnignar på dagen,
men jag vill nog ändå tro på det bästa.
det har tidigare nämnts,
men jag saknar er så det gör ont just nu.
pussiluss
jag saknar er
det är ju inte som att gå kärlekspromenaixer i allén här när inte ni är här.
kom hit.
jag saknar er.
jättemycket.
igår kom det stora bakslaget.
jag bet av ALLA naglarna.
och åt ett halvt ballerinapaket på det.
over and out
jonathan johansson in my heart
jag har missat jonathan johanssons spelning i gbg.
och ikväll kommer jag missa den i jönköping.
mitt hjärta går sönder lite när jag än en gång inser att nu har jag verkligen missat chansen.
och mera då..
försöker behålla fotfästet.
och det går.
med nöd och näppe.
jag tänker på er och saknar er därhemma kära vänner.
- jane
det där med att ha fötterna på jorden - än en gång
och hur omöjligt jag än trodde det var från början är jag numera stressad.
ganska mycket stressad. tiden som fanns i överflöd förr har bara försvunnit.
kapoof.
jag vet inte om bara tiden är konstig, eller om jag blivit helt knäpp i huvudet.
natten till igår somnade jag halv tre. sängåendet var vid halv två, så det hade ju en förklarlig anledning.
men sen vaknar jag halv sex. efter att vridit på mig ett bra tag, lyssnat på jonathan johansson skivan en gång,
och fortfarande inte kan somna om tar jag vara på tiden och målar naglarna.
jag har fortfarande nagellack jämt i förebyggande syfte för att inte bita.
och det går -belive it or not- fortfarande bra.
några naglar har brutits och flikat sig, så de har jag faktiskt bitit av för att jämna ut.
but still, jag har aldrig förr (utan att överdriva eftersom jag bitit jämt) haft så här långa naglar.
annars då.
jag har i vanlig ordning inga storheter att dela med mig av.
mitt vanliga jag kunde jag inte lämna hemma.
ännu har jag inte gått och blivit tragisk.
men det är ju inte jättelångt ifrån..
det i sin tur kan tolkas så här.
mina problem med ha att fötterna på jorden kvarstår.
att jag aldrig lär mig läxan (det borde jag verkligen gjort vid det här laget).
pussiluss
en snabb visit in town
håkan h är fortfarande kung. still love that man. for sure.
den verkliga anledningen till att jag bokade biljett hem denna helgen var dagens bröllp.
jag är precis hemkommen från pauline och andreas bröllop.
och oj så vackert.
kanske att man borde hitta nån och gifta sig nu med samma.. helt otroligt vackert.
brorsan har ju gift sig, men då kändes det så långt borta.
bruden i fråga denna gång är ett år yngre än mig.
man ligger lite back..
måste tyvärr dela med mig av magproblemen.
magen är messed up. jag kunde inte ens SMAKA bröllopstårtan.
jag blir så trött!
imorn åker jag tillbaka vid sisådär halv två tiden.
tiden går galet fort när man är såhär.
jag måste ändå säga att jag utnyttjat tiden väl.
träffade tove igår och vi sov här. två snabba visiter in i godisaffären liseberg. hej hej mimmi.
innan frukost ringer jag bettan imornbitti.
tiden ska fyllas med det bästa!
nu ska jag sova.
god nattkram
mitt största problem. även denna gång.)
ett stjärnklart förkylningsvakuum
det är det verkligen.
det har sagt förr men jag kan inte låta bli att konstatera,
skogarna i värmland slår nog alla andra.
vi har en allé här utanför som är to die for.
jag skämtar verkligen inte.
det är så otroligt stora, vackra träd och jag hade gjort nästan vad som helst för att ha den som min egen.
det är förkylningstider här.
hela skolan har gått in i ett förkylningsvakuum.
jag tror hela tiden att jag klarar mig ifrån det.
men verkligheten är inte som man vill jämt.
just nu är det halsen som bara känns sliten.
den gör inte ont hela tiden,
men så fort jag tar en ton känns den jätteirriterad.
jag hoppas verkligen det är förkylning och att jag inte bara glömt bort hur man ska sjunga..
igår satt vi och pysslade hela dagen. på teatern där min lärare är regissör.
vil hjälpte till med deras rekvisita inför kommande teater, mycket väsen för ingenting av shakespeare.
det kändes jätetonödigt,
men jag tyckte det var skönt.
klassen fick antingen måla eller göra blommor av silkespapper.
men eftersom min lärare insåg min begränsning ganska snabbt när det gäller att arbeta med händerna,
fick jag ett specialuppdrag.
att vika silkespappret på hälten, klippa isär, vika på hälten igen och klippa isär.
jag kände verkligen att jag hade en jätteviktig roll i arbetet..
men det var skönt, att göra nåt, utan att egentligen göra nåt. typ.
på kvällen gick jag och favoritflosoferna lilla blodis.
det lät jättemysigt. och det var mysigt så länge som det var lampor.
sen kommer man in i det sjuka mörkret.
det var GALET kolsvart.
inte en enda lampa, och man såg knappt varann.
jag fick gå i mitten och hålla i varsin arm.
det var vackert att titta på stjärnorna.
det var hur fint som helst, också det ett ögonblick to die for för att få uppleva igen.
(inte för att det är så svårt här, men det handlar om att VÅGA en gång till)
imorn kommer jag hem,
håkan h. here we come!
pussiluss
galet x 2
tillbakaresan hit gick galet osmidigt.
det var i vilket fall som helst väldigt skönt att samla lite ny kraft.
en flytt har skett och numera bor jag i det rosa köket.
det funkar bra, även för mig som hatar rosa..
min trötthet är fortfarande ett mysterium dock.
proverna som togs för järnbrist och diabetes var helt normala.
inget att oroa sig över.
det hade vart skönt om det varit järnbrist så hade det varit lätt att åtgärda.
jag tror lite självförtroendet sätts på sin spets här.
och funderingarna kring varför jag är här / har här att göra egentligen vill inte släppa taget.
hösten i ransäter är sjukt vacker dagar som denna.
sjukt vacker verkligen.
dags att ta mig till rum nr.13 innan kammarkören början.
take care
back to basic - mölndal
men det kommande helegn kommer alltså att tillbringas hemma.
hemma på riktigt.
eller nja, vet inte om man kan säga helgen, kommer inte vara hemma förrän vid tio snåret ikväll,
och jag kommer åka tillbaka hit vid två på söndag,
men ändå.
det ska bli himla skönt.
det sker en del förändringar här nu.
vi har en del att pyssla med i skolan = dagarna kan gå ganska fort.
jag håller på att packa mina grejer och städa mitt rum.
det vankas flytt, som ligger på 150 spänn. det får det vara värt.
inte så vidare långt egentligen, bara en trappa upp.
men det känns lovande.
rummet är större än mitt och mera hemtrevligt.
jag har inte bitit på naglarna på länge nu.
förut hade jag koll på hur många veckor det var,
men nu har jag tappat räkningen.
det låter väl ändå ganska lovande?
jag bär numera ständigt nagellack för att inte falla för frestelsen att bara käka upp hela handen.
efter att ha hållt mig så länge från bitandet..
jag börjar bli bättre på att inte skaka på med vänsterhanden när jag målar,
så det känns också bra.
det som ska hinnas med imorn
frukost med skruttan.
en sväng till sjukhuset för lite provtagning
och sen träffa sandru.
jag längtar så tjejör.
på söndag blir det en date med bettan innan jag drar tillbaka.
om 18 minuter börjar två timmar scenisk gestaltning.
peace
höstkavalkad i rött grönt o gult
ok, kära vänner.
jag ska en sista gång konstatera att hösten verkligen kommit hit.
löven är numera i en blandad kavalkad av rött, grönt och gult.
kylan tränger (fortfarande) in överallt och de gråa dagarna är verkligen så gråa som höstdagar är.
dagarna med sol är precis så vackra som höstdagar kan vara,
men det är ändå kylan som känns mest uppenbar.
det är på den man verkligen kan känna hösten.
vi gjorde karlstad igår.
jag träffade min gamla klasskompis från mitt allra första år på fässberg.
jag stod inne i ett omklädningsrum på MQ, hade precis visat ida en klänning när jag ska gå in igen och stänga dörren om mig. då tycker jag mig se nån jag känner igen. och jag såg inte synvillor. jag såg rätt.
det är så sjukt. världen är så himla liten.
det blev att jag köpte för mycket. massa saker jag egentligen inte behöver.
som nytt nagellack (jag har fortfarade inte bitit på naglarna!) nagellacksremover,
hårspännen med leopardmönster (me really like!),
nytt viva la diva (står i evig skuld till dig sandra för att du visade mig viva la diva!) disco blev det nu,
glitter är fortfarande fett rätt.
det blev även två alternativa klänningar till bröllopet som stundar om två veckor.
tanken är att jag ska ta hem dem o pröva hemma,
och med min mors hjälp avgöra vilken jag ska behålla.
sen lämna tillbaka den andra.
det är tanken jag vill tänka.
i verkligheten vet jag nästan att jag kommer behålla båda.
även om ekonomin definitivt inte tillåter det.
helgen i övrigt har varit väldigt lugn.
det är svårt att bli stressad här i värmland.
hela omgivningen andas lugn,
även om jag just nu har läxor uppöver öronen som bara måste göras.
inte för nån annans skulle denna gång, som när man gick i gymnasiet (det var så det kändes iaf).
utan för min egen skull så jag faktiskt får saker gjorda detta året och lär mig nåt.
men först ska jag låna en hålslagare för att få ordning på mitt liv här och börja sätta in papper i pärm
- massa vuxenpoäng på det. eller hur. -
och sen ska jag ringa hem.
SEN ska jag göra lite läxor.
känner redan att det börjar bra med att jag gör allt i rätt ordning..
ibland kan -tjena hanna och ett slag på handen (så hårt man kan såklart) vara tillräckligt för att stå ut.
peace and love
den evinnerliga bergochdalbanan
lyssnade på hela jonathan johanssons skiva och det slog mig än en gång att han är makalös.
inte konstigt att jag föll pladask 2005. helt sjukt bra skiva. sjukt bra kille.
kvällarna har spenderats med idol nu det senaste, och ikväll blir det debatt.
har kommit ifrån det gamla debatt tittandet, hur det nu är möjligt.
har kollat på det varje vecka sen jag var 13 typ..
det är verkligen höst o grått här just nu.
några killar var nere i gbg över en kväll/natt för att gå på konsert.
de sa att det var sommarvärme i gbg.
det är det INTE här.
även om solen sparat sig i att dela med sig av sin energi,
har det ändå sett lite ljusare ut här nu det senaste.
har förvisso varit himla trött mest hela tiden,
men överlag har det varit en sol på min himmel.
det blir en till helg som spenderas här.
men (och det feta mennet) vi har lite planer för denna helgen.
måla naglar kväll, kolla lite film, och framförallt åka till Karlstad.
jag har inte sett nåt som ens liknar stad sen jag lämnade mölndal..
och kan man ens kalla mölndal för en "rikfig" stad?
sitter och funderar på om jag ska palla att gå till rummet och borsta tänderna innan debatt,
eller om jag ska göra det efteråt.
det jag vinner på att göra det före är tid. måste spara på sovtiden.
verklich. trots att man kommit in i en ganska bra rymt här blir sömnen ändå liiiite föör lidande.
nu är det bara elva minuter kvar tills det börjar.
palla att borsta tänderna liksom.
over and out with tila tequila - hannu k
the autumn leaves turn down my window
helgen har gått i gråhetens alla tecken.
tydligare än såhär kan det nog inte bli.
höst i ransäter
för det är vackert här, även om hösten inte är den årstid jag njuter mest av.
kylan börjar bli påtaglig.
den tränger in överallt.
solen har faktiskt levt med oss en del.
det var så vackert igårkväll. solen och skogen, ja det var en oslagbar kombination just då.
kanske att vi går mot en ljusare höst än jag först trott?
(även om inte solen vill vara med i spelet varenda dag..)
måendet här har gått mot förkylningstider,
men det är ändå så man står ut.
inte den där tunga förkylningen som gör att man mer eller mindre försvinner från verkligheten ett tag.
för mig är det, det där ontet i halsen som finns där - utan att jag har så ont att jag dör -
och snuvan som inte vill sluta - även om den inte gör att jag får sår under näsan för att jag snyter mig hela tiden -
det vankas fotboll ikväll (SNÄLLA låt oscar wendt få spela!!!) med fruktsallad.
och innan dess ska vi -försöka?- tillaga en delikat middag.
massa kärlek pussar o kramar
freezin' cold
ibland blir det bara inte bra.
sen loggade jag ut.
ungefär så mycket har jag att komma med..
for some reason knappade jag in mig här igen.
med fortfarande lika lite att komma med.
jag kan bara säga att jag just nu vill andas sommargöteborg,
ha det i mina händer, under mina fötter.
jag saknar känslan sommargöteborg gav detta året.
här är det kallt.
i alla dess bemärkelser.
over and out
who am i ?
nu när så många åkt hem hör man verkligen hur tystnaden låter. ibland.
och jag vet inte om jag gillar det eller inte.
jag står kvar och stampar på samma plats som förut.
jag funderar fortfarande,
hur gärna vill jag? är det värt det? och allt det där.
jag vet faktiskt inte.
ligger den här känslan kvar och trycker fortfarande om ett tag får jag ta mig en funderare.
just nu finns inget annat alternativ.
måste smaka på det på riktigt innan jag gör nåt, bestämmer nåt alldeles för hastigt.
det är så typiskt mig att göra det, så nu ska jag verkligen tänka till denna gången.
ett som är säkert är att jag saknar er där hemma.
nästan så det gör ont ibland.
jag tänker att det beror på att vi hittills haft så mycket fri tid så man kunnat tänka.
hade vi bara kört på, hade det inte funnits rum för alla dessa tankar.
kanske att detta är ett bra ställe att komma närmre sig själv?
om man nu vill det vill säga.
kan man lära känna sig själv bättre?
jag menar, man har ju levt med sig själv varenda dag.
går det ändå att komma närmre sig själv,
komma underfund med vem man är?
nu blev det nästintill för mycket för mig själv.
jag ska snart tillaga mig en måltid nudlar,
ta hand om tvätten och invänta min klassis som kommer om tre och en halv timme.
peace out