all i want all i need is for you to stand by me
har precis sett reprisen av programmet om carola - 25 år.
kommer inte ihåg exakt vad det hette, men nåt sånt.
och jag böjer mig för kvinnan.
jag kan inte förstå vad det är jag inte klarar av med henne när jag tänker efter,
vad har hon gjort för ont egentligen.
är antagligen naivt dumdristig i skrivandes stund som skriver såna här rader på internet.
imorn kommer jag väl vara hatad av världen.
hon sjunger fantastiskt.
och efter att för första gången ha hört one love alldeles nyss,
med andreas johnson kan jag faktiskt inte förstå hur den inte gick till final.
http://www.youtube.com/watch?v=mmdw3Kew_2E
jag är hemma. ingen kan väl ha missat det egentligen. har mer eller mindre skrikit ut det till världen.
min otroligt elaka sida kom fram igår när jag fick höra att min lärare är sjuk.
min första tanke var YES!
och fredagen är sedan tidigare kompledig.
bokade en ny biljett och åkte hem.
25 kronors biljetter is the shit.
hade en sån turdag igår
och därefter bokades en klipptid till idag.
var övertygad om att det inte fanns en chans till klipptid denna veckan,
men det var värt ett försök och ibland går världen medsols.
(såna dagar existerar inte verkliga världen,
och jag kastades abrupt tillbaka till jorden när påsen fylld med glas och flaskor från showen gick sönder.
GLASSPLITTER ALL OVER THE PLACE so to say.)
rösten bråkar fortfarande. annoying är vad det är.
ställer mig själv frågan flera gånger per dag.
är det värt att bo nån annanstans när man längtar hem,
och värdesätter tiden hemma mer än nåt annat.
jag tror ändå det.
ändå på nåt sätt.
kan nog inte förklara det mer än så.
peace
kommer inte ihåg exakt vad det hette, men nåt sånt.
och jag böjer mig för kvinnan.
jag kan inte förstå vad det är jag inte klarar av med henne när jag tänker efter,
vad har hon gjort för ont egentligen.
är antagligen naivt dumdristig i skrivandes stund som skriver såna här rader på internet.
imorn kommer jag väl vara hatad av världen.
hon sjunger fantastiskt.
och efter att för första gången ha hört one love alldeles nyss,
med andreas johnson kan jag faktiskt inte förstå hur den inte gick till final.
http://www.youtube.com/watch?v=mmdw3Kew_2E
jag är hemma. ingen kan väl ha missat det egentligen. har mer eller mindre skrikit ut det till världen.
min otroligt elaka sida kom fram igår när jag fick höra att min lärare är sjuk.
min första tanke var YES!
och fredagen är sedan tidigare kompledig.
bokade en ny biljett och åkte hem.
25 kronors biljetter is the shit.
hade en sån turdag igår
och därefter bokades en klipptid till idag.
var övertygad om att det inte fanns en chans till klipptid denna veckan,
men det var värt ett försök och ibland går världen medsols.
(såna dagar existerar inte verkliga världen,
och jag kastades abrupt tillbaka till jorden när påsen fylld med glas och flaskor från showen gick sönder.
GLASSPLITTER ALL OVER THE PLACE so to say.)
rösten bråkar fortfarande. annoying är vad det är.
ställer mig själv frågan flera gånger per dag.
är det värt att bo nån annanstans när man längtar hem,
och värdesätter tiden hemma mer än nåt annat.
jag tror ändå det.
ändå på nåt sätt.
kan nog inte förklara det mer än så.
peace
Kommentarer
Trackback